månadsarkiv: juli 2018

Superkroppen, ändå…

Jag har nog nämnt tidigare att jag varit otroligt viktfixerad under min graviditet. Eftersom jag varit extremt överviktig, 125 kilo som mest, har jag varit orolig att jag ska gå upp massor, och sen inte klara av att gå ner det igen.

Nu visade det sig ju att jag inte gjorde det. När jag blev gravid och skrevs in hos barnmorskan (i vecka fem eftersom jag visste så tidigt att jag var gravid) så vägde jag 86 kilo, och som mest var jag uppe på 90 kilo och vände nedåt sen igen. När jag kom till förlossningen vägde jag 88 kilo, dvs två kilo mer än när jag blev gravid. Eftersom Signe vägde 3260 gram, och så fostervatten och moderkaka på det, kan man ju snabbt räkna ut att jag egentligen inte gick upp något alls, tvärt om.

En vecka efter förlossningen såg min kropp ut exakt likadant som den gjorde innan jag blev gravid, förutom att brösten är gigantiska… Av nyfikenhet vägde jag mig häromdagen och hade gått ner rätt mycket. Vägde mig nu igen och väger nu 81 kilo, 12 dagar efter förlossningen. Himla hygglig kropp man har, som sköter sig så fint själv! Amma har visat sig vara en bra diet, men det faktum att jag stora delar av dagen sitter fast under en bebis och inte riktigt hinner (okynnes-) äta hjälper nog till. Blir kul att se var vikten stannar!

Andningspaus

Jag tycker kvällarna är skitjobbiga. Kanske mest på grund av värmen. När hon KONSTANT ska ha kroppskontakt… Det är klart hon får det, men det är jobbigt. Så kommer morgonen, när hon kan sova ensam och bara vakna för att äta. En andningspaus för mamman.

Lunchen gick visst bra

Han har bokat in att vi ska ses igen. Förvisso om två veckor, men ändå 😊

A-barnet Signe sov sig genom hela eventet, vilket är ett smärre mirakel i den här värmen. Hon vaknade till och krävde att jag tog av henne kläderna, sen somnade hon om.