månadsarkiv: juni 2018

Hehe…

E var lite off idag så vi ställde in AW’n, men jag var så rastlös så jag tog med mig lilla hunden och åkte ner på stan en sväng. Skönt att komma ut, skönt för hunden som fick bada i en ”fontän”, men helt fel dag att göra det eftersom bussen både dit och hem var KNÖKFULL så jag fick bära lilla hunden… Nu är han ju inte så stor, men väger ändå 6-7 kilo, och det blev tungt för den gravida…

Manspersonen åkte som sagt på semester idag, och jag tyckte att det var orimligt jobbigt att säga hej då när han skulle borda planet. Han kommer inte direkt ligga vid poolen med wi-fi hela dagarna, utan ska åka runt och backpacka, klättra på vulkaner och sånt shit så det fanns en god risk att vi skulle gå från att prata varje dag till att inte höras alls på två veckor. Jag blev skitirriterad för att det stör mig så mycket och sa strängt till mig själv att lägga av och lägga ner det där projektet, jag vet ju hur det kommer sluta redan osv.

Strax efter tre bordade han planet och det var lite av anledningen till att jag behövde komma hemifrån ett tag och åkte ner på stan. Gick med lilla hunden till nyss nämnda fontän och hann precis sätta mig för att ta en paus där när Manspersonen hörde av sig från planet, hehe… Det hann inte ens gå två och en halv timme 😉 Men nå, ska man sitta på ett plan ett halvt dygn blir man väl lätt rastlös, så jag försöker låtsas som om det inte spelar mig så stor roll… Lurar jag någon? Nej.

Oh well…

Stök-bebis

Vecka 40, sex dagar kvar, och bebisen bökar runt…

Senaste dagarna har hon mest varit aktiv på kvällen, gärna ganska sent. Hon ligger och bökar runt där inne så att det gör ont ÖVERALLT. Huvudet stöter emot bäckenbotten så fort hon rör sig, och det gör hon hela tiden, och det känns ungefär som att få elstötar i underlivet… Samtidigt gnuggar hon rumpan/fötterna mot mina revben, och det gör så SJUKT ont! Jag fattar inte hur hon lyckas!? Logiken säger att hon inte kan vara så lång, men min kropp säger att hon är en ORM.

I morse vaknade hon runt fem och började snurra runt där inne. Det är så ovanligt, det är flera månader sen hon var aktiv på morgonen innan jag vaknat, så jag funderade en sekund yrvaket på om det var dags för förlossning? Det var det inte, det var bara en bebis som lekte oljeborrning i mitt innanmäte.

Ungefär nu hävdar ”alla” att jag ska börja tycka att det är riktigt jobbigt att vara gravid… Det gör jag inte. Visst, det gör ont när hon bökar runt, men det är ändå övervägande helt ok och jag tycker om min gravida kropp även om den är väldigt långsam. När jag sa i början av graviditeten att allt var så LÄTT så sa ”alla” att ”Väääääänta du bara till vecka 40, jag ska påminna dig om det då!”… Men jag har som inget emot att vara gravid. Däremot får hon gärna födas, men det är mest för att jag är lite uttråkad av att bara gå hemma och glo hela dagarna… Föds hon blir det ju lite nytt i tillvaron åtminstone! Ett nytt kapitel, vi är lite klar med detta kapitel nu.

Men, förutom att ljumskarna krampar när jag rör mig (ett tecken säger många) så finns det inget som indikerar att det är dags att föda barn ännu. Ikväll siktar jag på en AW med E, jag orkar inte bara gå runt här hemma och vänta på att hon ska födas…

Här sitter jag och känner mig tjock…

Inte som i att jag ser tjock ut, jag har nog aldrig mått bättre med hur min kropp ser ut. Inte ens efter att ha gått ner 50 kilo i vikt och gjort bukplastik kände jag en sån lust att framhäva hela min runda uppenbarelse som nu. Jag älskar min gravida kropp! Den är så fin.

Men jag liksom KÄNNER mig tjock… Magen är utspänd, jag känner mig jättemätt och trött, det är bara tungt att leva… Säkert beror det på att värmen, den älskade och vedervärdiga värmen, har återkommit. Jag vill inte klaga, jag älskar värme, men jag ORKAR INTE LEVA i den här värmen. Badkaret är konstant fyllt med kallt vatten så att jag ska kunna svalka mig.

Så här sitter jag instängd i lägenheten för att slippa värmen, och känner mig tjock. Och tänker för mycket.

På Manspersonsfronten intet nytt, ungefär. Jag försöker att inte engagera mig för mycket, men vem som helst som inte HELT saknar hjärna inser ju att det är ett projekt jag redan misslyckats med…

Vi har existerat i varandras universum (gud vad djupt det där lät nu då…) i lite mer än tre år. Det senaste ett och ett halvt åren har vi övergått till att prata med varandra privat, i allt större utsträckning. Om allt och ingenting, allra mest ingenting. Han har haft ett och annat förhållande, jag har lyckats bli gravid med en person och dejtat en annan (som helt plötsligt bara slutade svara på tilltal, berättade jag det? Han som var för normal för att få ett smeknamn…), men vi har hela tiden cirkulerat tillbaka till varandra.

För min del vet jag ju vad det beror på, jag tycker väldigt mycket om den här manspersonen. För hans del är jag rädd att det handlar om något slags bekräftelsegrej. Nybliven singel, dumpad eller ej, så är det ju lite skönt att det finns någon där som man kan spendera sin tid med. Jag vet inte om det är så, men jag är rädd för det. Vilket är orsaken till att jag intalar mig själv att jag försöker att inte engagera mig för mycket…

Det som skiljer sig nu, från tidigare, är ju att vi faktiskt umgås rent fysiskt mellan varven. Vi pratar fortfarande med varandra i princip varje dag, men vi har även försökt träffas några gånger sen jag slutade jobba. I skrivandes stund håller han på och packar för att dra utomlands i två veckor så nu gissar jag att vi inte kommer höras så frekvent, samtidigt blir jag inte det minsta förvånad om vi gör det ändå.

Det känns lite som om jag sitter på ett tåg som jag VET kommer spåra ur, men jag har inte lust att hoppa av, för man vet ju aldrig… Pucko. Men nå. När han kommer hem igen har jag troligen fått barn, vi får väl se vad som händer efter det!

Ny leksak!

Pratade med manspersonen häromkvällen och vi kom in på fotografering och att det skulle vara roligt att kunna ta hyfsade bilder. För tusen år sen ungefär när jag flyttade från Umeå köpte jag mig en systemkamera, och eftersom jag på den tiden hade rätt gott om tid gjorde jag ett halvseriöst försök att faktiskt lära mig att fotografera.

Sen dess har tiden och den kunskap man samlade på sig försvunnit, kameran har så sakteliga börjat gå sönder, och nådastöten var nog när den åkte med till Egypten och hamnade i en sandstorm… Med lite kärlek och omsorg skulle den säkert kunna bli bra igen men jag har helt saknat det engagemanget för en tio år gammal kamera, även om den säkert funkar fint sen.

Hips vips så hade jag hur som helst köpt mig en ny kamera lite spontant… En Canon Eos 200D. Googlar man lite snabbt så är det ingen kamera man fotar OS-finalen med, men en bra familje/semester/sport/whatever kamera. En kamera för vanligt folk. Inte gratis, men inte jättedyr heller, och verkar rätt enkel att använda. En grej jag verkligen gillar är att man kan synka den med sin telefon och dela bilderna den vägen! En annan grej jag gillar så här efter fem minuter med kameran är att den har touch screen där man bland annat kan välja var bilden ska fokuseras bara genom ett jättesnabbt tryck på skärmen. På hundens högra öga genom en buske, t ex.

Sen ska man ju lära sig alla inställningar också, men TID kommer jag ju ha rätt mycket av närmsta året…

Nio dagar till BF-allt lugnt

Ganska mycket ”mensvärk”, och bebisen har vaknat till, men inga tecken på att det är dags att föda barn ännu…

Drabbades just av akut tröttma när jag insåg att jag bäddade rent sängen – utan att som planerat lägga plast under lakanet… Nu är det väl en världslig sak, men eftersom sängen är helt ny vill jag inte få den förstörd av fostervatten OM vattnet går i sängen. Jag ORKAR bara inte bädda upp sängen igen…

Det var dagens statusrapport 😉

Tröttman

Här ligger vi och jäser…

Har känt mig ganska pigg senaste dagarna. Kanske mest för att jag kan sova exakt när, hur och hur länge jag vill, men även för att jag gör absolut ingenting… Stickar, tittar på TV-serier och film, och vattnar. Typ. Förutom att prata med manspersonen, men det kräver ingen större energi…

Men idag har jag varit så TRÖTT. Och bebisen med, verkar det som, för hon rör sig knappt. Var trött redan när jag vaknade, och när jag kom hem efter att ha fixat naglarna (check!) och varit på apoteket (Check!) så gick jag raka vägen till sängen och sov i nästan tre timmar. Var fortfarande helt mosig när jag vaknade, och är det fortfarande… Kanske är vi bara helt förslappade, kanske vilar vi våra kroppar inför en stundande förlossning. Vem vet. Kvällen kommer iaf tillbringas i soffan med sista säsongen av Weeds som jag är sist på bollen med att titta på.

Har inte bebisen piggnat till i morgon får jag kanske ringa förlossningen och kolla hur hon mår, men än stressar jag inte över det. Jag har känt rörelser, bara väldigt väldigt få och svaga. Men även en bebis får väl ha en trött dag liksom…

Falsklarm

Ingen bebis idag iaf, Den krampande känslan i ryggen är delvis kvar, och magen känns lite spänd, men det kan ju kanske eventuellt bero på att jag med Frodis hjälp satt i mig en och en halv påse chips i kväll…

Bebisen har bökat runt och knölat som sjutton nu i kväll, så nu ger jag upp försöken att SITTA, och går helt enkelt och lägger mig istället så hon blir nöjd!

Midsommar, Huh?

Jag har hela tiden skojat och sagt att den här bebisen kommer födas på midsommar, bara för att det är typ den enda dagen då det vore sjukt meckigt om hon föddes eftersom typ alla hundvakter är upptagna med annat!

Så. Idag är det midsommar. Efter morgonpromenad och frukost reflekterade jag över att det var sjukt obehagligt att sitta ner, för ryggen krampade sådant… Det har hållit i sig, och ackompanjeras nu av en rätt obehaglig mensvärk som kommer och går… Så vi får väl se!

Jag tror inte på allvar att det har startat, men det skulle ju kunna vara ett mycket tidigt skede. Jag har ju inte haft några riktiga, regelbundna sammandragningar (förutom den där enda långa från morgon till kväll när jag jobbat) så jag vet ju inte hur det känns, men jag vet att värkar oftast sitter i ryggen-inte i magen.

Det är om inte annat något nytt som kroppen bjuder på, vi får se om det resulterar i något under kvällen eller i morgon!

Ps, någon som kan vara hundvakt? 😀