månadsarkiv: juni 2018

No word yet…

Fortfarande inget beslut från Försäkringskassan, vilket förvisso ligger helt i linje med deras handläggningstider – men är ack så frustrerande. Nu har jag varit hemma från jobbet i några dagar och bebisen har verkat må kanonbra. Själv har jag bara total ångest för att jag måste tillbaka till jobbet i morgon… Tyvärr har jag ju inget val, jag kan inte bara sitta hemma utan inkomst, och mina föräldradagar räcker ju inte exakt HUR långt som helst.

Jag har förvisso några kvar, kanske ska jag ta några och förkorta lidandet lite? Å andra sidan jobbar jag kort dag i morgon, på Fredag är det studiedag och vi ska åka till Tom Tits, sen är det bara som mest fyra dagar kvar att jobba. Jag/bebisen kanske överlever det? Trots denna ångest. Fyra dagar är ju ingenting, även om det känns som tusen år ungefär.

Det kanske inte ens blir så, vem vet? Det skulle kunna vara så att en del av slemproppen släppte igår. Det är lite oklart, men jag gissar det. Antingen det eller (triggervarning to much information!) en oerhört lokal flytning… Men eftersom jag inte haft minsta tecken på flytningar varken före eller efter så skulle jag faktiskt gissa att det var en mycket liten del av slemproppen. Det betyder ju i sig ingenting eftersom den största delen är kvar, men det kan lika gärna betyda att jag föder barn om några dagar. Vi får väl se! Får väl packa extrakläder och en blöja när vi åker till Tom Tits 😉

På manspersonsfronten har vi pratat om att ses nästa vecka i en annan kontext, det blir nog bra-om det blir av. Vi pratar fortfarande mer eller mindre varje dag, även om vi inte direkt pratar om något av värde. Jag är lite rädd att jag vet hur det här kommer sluta, men vi får väl se. Vi får väl börja med att ses lite mer frekvent än aldrig tänker jag.

Way to complicate things…

Frodis flaggade tidigare i veckan för att hon var sugen på att dricka öl. Jag var på vippen att hojta att jag skulle hänga på, men insåg att det var bäst att avstå just då, eftersom jag har haft saker varenda helg senaste veckorna och känt mig rätt slut på grund av det.

Men så, när jag vaknade efter en fyra timmar lång tupplur i går, kände jag att jo, jag var rätt sugen på att komma ut bland folk! Utvilad och så… Messade Frodis och så bestämde vi att vi skulle gå ut och käka, och sedan sätta oss någonstans, och så blev det. Någonstans strax efter maten började jag messa med manspersonen. Efter ett tag anslöt E och J, och efter ytterligare ett tag senare packade vi ihop och gick vidare till ett annat ställe, som med sin oerhört komplicerade drinkmeny skulle kunnat bli huvudämnet för det här inlägget, men inte blev det. Men dock, herregud! Har en bild på Frodis som med oerhörd skepsis betraktar bartendern som slagit sig ner vid vårt bord för att förklara den oerhört komplicerade menyn, som ingen ändå fattade!

Jag tror att SKEPSIS är något av ett tema för Frodis, som är en mycket solidarisk vän, för resten av kvällen…

Som sagt, någonstans strax efter maten började jag prata med manspersonen, och föreslog att han skulle ansluta och dricka Mojitos med oss. Väl medveten om att han skulle tacka nej. Det var liksom safe att föreslå det. Till min förvåning funderade han både länge och väl innan han svarade, mycket riktigt med att tacka nej, men även med att bjuda hem oss. Jag skojade och menade att sure, vi kommer in på efterfest sen, som om du menade allvar…

Nu orkar jag inte redogöra för alla turer i det där samtalet, men han fortsatte envist i flera timmar att envisas med att vi var välkomna, trots att jag ifrågasatte om han skulle kunna stå för den inbjudan när han nyktrat till sen? Senaste året har jag roat mig med att konstant fråga om vi ska ses, för att se hur många olika kreativa sätt han kan tacka nej på, så jag var minst sagt osäker på om han verkligen menade allvar. Därmed inte sagt att jag inte VILLE, för det ville jag ju. Det finns inget sätt som det här kommer sluta väl på. Han är nydumpad och jag är höggravid, men jag tycker fruktansvärt mycket om den där manspersonen. Trots att jag inser att det är en katastrof i vardande så måste jag se vad som händer.

45 minuter innan bussen hem skulle gå hade jag bestämt mig för att skita i det. Oavsett om han menade det DÅ, var jag säker på att han inte skulle stå för det IDAG. Då lämnar han över telefonen till sin tjejkompis, som jag (eftersom jag är en galen stalker) vet ungefär vem det är, och att hon är vettig, och hon tyckte också att vi skulle komma. Då började jag vackla… Tio minuter innan bussen gick övertalade jag Frodis att följa med efter en blåbärsshot och löfte om betald taxiresa, och sen drog vi dit. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var ett misstag eller inte.

Så sjukt obekvämt… Det blev bara en jättemärklig situation, som, även om det visst var trevligt också, var ohyggligt obekvämt. Tack och lov var det inte bara jag som var obekväm, han var minst lika obekväm som jag. Det var förvisso bra att vi kunde ses (till sist), men det blev helt fel kontext för oss båda. Vi var inte där särskilt länge, och det hela slutade med att en av hans kompisar började jiddra om att övergreppsproblematiken var ett kulturellt fenomen, och när jag ilsket ifrågasatte det började orera om ”filmerna man översatt där imamerna säger att…” helt utan källkritik. Jag kände att det här kommer aldrig sluta väl, så jag vände mig till Frodis och sa att jag är för nykter för det här samtalet, varpå hon reste sig och så gick vi. Tack och lov för människor som känner en väl, och har samma värderingar! Resten av sällskapet hade också sett det skenande tåget och tvångsbytt samtalsämne, men jag kände att det var lika bra att gå, personen skulle knappast släppa taget om ämnet.

Tre minuter efter att vi lämnat lägenheten messade manspersonen och frågade om allt var ok, och bad om ursäkt. Jag svarade på det, men sen pratade vi inte mer under kvällen. Kanske mest för att klockan vid det laget var typ tre på natten och jag gick och la mig…

Jag kände att jag skulle bli rätt förvånad om han hörde av sig, med tanke på hur stelt det hade blivit när vi väl sågs, men det gjorde han. Vi har inte direkt pratat, utan mest skickat musik fram och tillbaka, men det är nog mest för att jag inte riktigt är på humör för något annat just idag… Jag vet inte om det var bra eller dåligt som sagt, det lär visa sig. Men något är det som skaver. Får se om vi kan reda ut det när jag är på bättre humör.