Back online!

Förutsatt att jag har några läsare kvar så har ni mest troligt märkt att sidan varit stängd några dagar… Det gjordes för att helt(??) kunna bli av med all malware och stänga alla dörrar för den som vill lägga in ny skadlig kod… Men nu HOPPAS jag att vi är tillbaka online, malwarefria.

Jag har i dagsläget tre domäner hos One.com. Jag tycker att dom funkar himla bra. I princip aldrig några problem med sidan, lätt att använda och ändå inte så jäkla dyra. I det här fallet har supporten varit helt suverän, men jeeeeezus vilken tid det tagit att lösa problemet!

One har support dygnet runt alla dagar vilket är super, men det tar ändå tid. Jag ska maila one, som ska skapa ett ärende och vidarebefordra det till sina tekniker, som ska göra en genomsökning och sedan rapportera tillbaka till supporten, som ska svara mig. Jag läser svaret när jag är på jobbet, men måste vänta tills jag kommer hem innan jag kan åtgärda det dom meddelar. Sen upptäcker jag ett nytt problem, och hela kedjan startar om…

Men som sagt, nu är vi förhoppningsvis fri från eländet, och One har verkligen varit super att ha att göra med. Jag var nästan beredd att skrota sidan helt, men det löste sig!

Hon tycks ha fått ett namn…

Idag förberedde jag mig lite mer genom att lägga in min ”förväntade” föräldraledighet i vårt personalsystem. För att kunna göra det var jag tvungen att välja ett barn att vara ledig med, och eftersom jag ännu bara har ett hypotetiskt barn fick jag skapa ett barn i systemet. För att i sin tur kunna göra det behövde hon ha ett namn, så nu tycks hon ha fått det!

Jag behåller det för mig själv ett tag till, det kanske inte ens blir en hon i slutänden, men det hypotetiska barnet tycks ha fått ett hypotetiskt namn!

På virusfronten så har jag rensat igen. Det läggs hela tiden till nya malware, och jag vet fasen inte h u r det går till. Om (när) ni börjar dirigeras om igen ska jag be One’s tekniker att söka igenom sidan lite mer grundligt för att se om det är någon liten fil som ligger och uppdaterar systemet själv, eller nåt. Jag har fasen ingen aning.

Rond tre…

I samband med att jag skrev det förra inlägget hade jag tänkt be Freja uppdatera sin sökhistorik eller nåt-sen blev jag omdirigerad till en annan sida. Igen.

Har mailat one’s support igen, för eller senare ska vi väl få bort all skit tänker jag!

”Vänta bara!”

En sak jag märkt är att många har ett oerhört behov av att man ska vara medveten om hur jobbigt och jävligt allt kommer bli SEN.

Dom hinner KNAPPT säga grattis innan det kommer. ”Men vänta till du börjar må illa!” Och när man inte gör det (jag väntar fortfarande) så ska man vänta tills man börjar gå upp i vikt (väntar fortfarande), eller tills man får foglossningar, och till förlossningen, och sen kommer amningen krångla, bebisen skrika dygnet runt och du kommer inte kunna gå på toa på minst 25 år.

Ja, så kanske det blir. Men varför ska jag gå och VÄNTA på det? Varför kan jag inte bara chilla lite i hur det är just nu, istället för att vänta på att allt ska gå åt helvete sen?! Jag FATTAR inte det behovet folk har av att berätta hur jävla svinigt jobbigt allt kommer bli, man ska fan inte tro att man kommer må bra inte!

”Vänta tills du gått över tiden, då ska jag påminna dig om det här” sa någon när jag sa att jag tyckte graviditeten gick alldeles för fort. Jag tycker väldigt mycket om att vara gravid, jag har ju haft en superlyxig graviditet med nästan inga problem alls, och skulle gärna vara gravid lite längre än dom elva veckor som är kvar nu… Men då ska jag gå och vänta på hur JOBBIGT det kommer bli, SEN. Tja, kroppen kanske rasar ihop helt om någon vecka, vad vet jag? Men ska jag gå och vänta på det, istället för att tycka om att vara gravid? ”Nä det är då ingen ide att vara glad, det kommer ändå gå åt helvete sen”, som värsta Ior. Anammar man det blir ju livet svinjobbigt! Inte för att jag är en superpositiv människa, men det är ju helt absurt.

Jag tänkte testa att tycka om min bebis, istället för att fokusera på hur jävligt hon kommer göra mitt liv!

Ok, testa igen!

Nu har jag raderat ytterligare några infekterade filer och ominstallerat wordpress, så testa gärna nu om ni omdirigeras! Jag blir det inte, har testat alla länkar jag har på sidan, så med lite tur är det rent nu!

Måste ändå säga att One’s kundsupport (jag har min sida hos one.com) är både snabb och hjälpsam. Men tack och lov att jag har viss datavana, för även om dom är väldigt tydliga med  vilka filer jag måste ta bort så är det inte lika tydligt HUR man gör det. Men det har ju löst sig fint ändå, ser det ut som från min ände.

Jepp, det är något slags virus

Eller nåt. Den där grejen som gör att man per automatik förflyttas till något slags spam-sida, och måste öppna upp sidan igen.

Jag vet inte hur jag ska lösa det, men jag jobbar på det, och förhoppningsvis ska det lösa sig på NÅGOT vis! Så länge ni inte klickar på några länkar (vem gör ens det?) så ska det iaf vara riskfritt att komma hit, såvitt jag kan bedöma. Det är något slags grej som blivit inlagd på min domän och dirigerar om trafiken ”bara”.

På söndagar odlar man,

Det är sen gammalt. Iaf sen några veckor gammalt 😉

Söndagarna har jag senaste veckorna ägnat åt att halvhjärtat försöka röja hemma, och så plantera, plantera om, pyssla och så saker. Så även idag.

Det förta jag märkte när jag gick ut i morse var att ramslöken har tittat upp! Jag planterade den i höstas, som man gör, men jag var inte ett dugg säker på att den skulle vilja växa där jag planterade den. Det vet vi ju fortfarande inte, den kanske tvärdör och inte kommer tillbaka nästa vår, vi får väl se. Men just nu har jag massa små fina ramslökar som växer! Dom ska jag göra ramslökssalt av!

Sen har jag grävt ner lite kompost från vinterförrådet i köket… Skönt att bli av med några hinkar, även om man nästan börjat betrakta dom som en inredningsdetalj… Jag grävde ner två hinkar Bokashikompost där jag (just nu) planerar att ha tomater i sommar. Innan tomaterna (som inte ens grott ännu) är redo att plantera ut kommer allt det där vara jord! Älskar Bokashi. S frågade igår om jag behövde hästbajs, när jag frågade om hon kände någon som har stall. Men nej, Bokashi täcker mer eller mindre hela mitt gödslingsbehov när det gäller sånt som ska grävas ner i jorden. Världens bästa grej! Det jag grävde ner idag har stått sen i november och var riktigt nedbrutet och göttigt, det kommer bli toppen för maskarna när dom vaknar! Tomaterna kommer växa i raketfart.

Utöver det drog jag en chansning och sådde lite (en jäkla massa) rödbetor och blommor. Tiodygnsprognosen lovar TOPPENVÄDER, så jag chansar på att det inte är för kallt. Jag sådde det där i pallkragarna där jag först tänkt ha kålen, för jag har insett att det är alldeles för lite jord i pallkragarna för att kålen ska stå stadigt. Jag gjorde ju om alla pallkragar i höstas och la ner tre skottkärror löv i varje pallkrage, och så jord ovanpå. Men inte tillräckligt med jord för stora rotsystem. OM det blir någon kål, vilket vi sannerligen inte sett ännu, så får jag försöka klämma ner den på odlingslotten istället.

Odlingslotten är lite av ett stressmoment just nu… Jag vill så mycket, och kan så lite… Främst stressar jag över att jag inte har tillräckligt med bäddar. Visst, jag MÅSTE inte plantera allt jag behöver bäddar till, men jag VILL! Jag ska ju gå hemma i (minst) 13 månader och odlingarna kommer ju både vara mat och något att sysselsätta sig med. Folk får säga vad dom vill, små bebisar sover mycket, och då vill jag kunna leka med mina grönsaker!

Men, bäddar behöver grävas. Eller nej, måste måste dom inte, jag kan plantera direkt i backen, men det kommer inte bli bra. Det mesta av det jag vill plantera är ju rotsaker av olika slag, och för att dom ska bli stora och fina vill jag ha djupbäddar som jag kan täckodla. Då kan jag dessutom lagra maten i landet långt in på vintern. Själva grävandet kommer lösa sig, E har erbjudit sig att hjälpa till, och så har jag mutat S att också hjälpa mig att gräva. Erbjöd hennes bonusbarn en krona för varje sten dom plockar upp, så är dom sysselsatta också! Hoppas bara S fattade att jag menade allvar 😉 Det är så SJUKT mycket sten på lotten! Jag tyckte att jag rensade bort massor i höstas när jag grävde, men det är ju MASSOR kvar! Det som ska bli lök/purjolöksbädd ser ju ut som om någon kastat dit flera nävar med grus!

Men som sagt, grävandet kommer lösa sig. Det som är mer stressande är bristen på material att gräva ner! Jag vill ju som sagt ha djupbäddar fulla med organiskt material, vilket innebär att man gräver ett hål, öser ner material och lägger tillbaka jorden igen. Bädden blir då full med näring, och kommer upp någon decimeter ovanför markytan, och blir så djup att rotsaker kan växa sig riktigt stora.

Just nu har jag exakt två säckar löv som är kvar sen i höstas, och det räcker INGENSTANS. Till bäddarna jag grävde i höstas gick det åt ca fem säckar i varje bädd, och det var i minsta laget. Men så såg jag på instagram att E börjat städa på tomten till sitt nya hus, och bland annat krattade löv, så jag skyndade mig att påminna henne om att hon har en kompis som älskar gamla löv 😀 E lovade att jag ska få några säckar, och så ska vi åka ut till hennes gamla stall och samla ihop gammalt hö som ska kastas, det kommer bli så himla bra!! Mitt behov av gammalt hö, löv osv är ju mer eller mindre oändligt eftersom jag vill täckodla på odlingslotten, och det går som sagt åt ganska mycket bara till att bygga själva bädden först! Även manspersonen har lovat att bidra med någon säck gammalt hö, men vi får se om han kommer till skott med det. Han är jättebra på att erbjuda saker, men sen glömmer han, det lilla livet.

Sen har jag även satsat på att ODLA täckmaterial. Det har jag ju ingen glädje av förrän i höst, men då kommer det bli toppenbra. Solrosor, buskkrasse, olika slags blommor, tomatplantorna och så blasten från alla rotsaker. Om allt gror kommer det bli toppenfint, och perfekt att gräva ner eller täcka med. Allt det där blir ju på sikt ny jord, och ger massor med näring till jorden helt gratis!

Jag är så himla peppad på vår, och att allt ska börja växa ordentligt!

Danny Bhoy!

I fredags hade jag semester, och dagen spenderades med att klippa mig (Magnus är ett geni!), sova och åka till Stockholm med Frodis för att se Danny Bhoy.

Allt gick otroligt smidigt! Vi skulle parkera i Södertälje och ta tunnelbanan därifrån för att slippa köra runt som små illrar inne i stan, så vi siktade in GPS på Skärholmen centrum för att parkera där i närheten och käka lite mat. Om vi bortser från att Frodis freestylade lite för att ”hitta smarta genvägar” vilket resulterade i två extra svängar i en rondell, så gick det otroligt smidigt att komma fram. Vi parkerade på första bästa gata (Olagligt, skulle det visa sig sen, vilket vi iofs kunde ha klurat ut, men vafan-HAN gjorde ju så!) och skulle bara ”gå in här vid huset och se om vi har lite utsikt så vi ser var fasen vi är!”. Det visade sig att vi parkerat typ 50 meter från trappan som leder ner till centrumet och till tunnelbanan. Swoosh bara!

Vi käkade mat, efter att ha letat i ungefär hundra år efter food corten som var oerhört hemlig. Jag åt röd curry, såklart, och Frodis tog tre små rätter som i själva verket var tre GIGANTISKA rätter. Hon åt tills hon storknade, men kastade alla gånger två tredjedelar av maten. Typiskt hämtmatsställe, så man kan äta flera mål av maten =)

Sen hasade vi oss (på toa-gravid, remember?) till tunnelbanan och hoppade på den, åkte ca tre år tills vi kom till Karlaplan, gick ut ur tunnelbanan och i princip direkt vi kom upp såg vi Maximteaterns skylt några hundra meter bort. Från dörr till dörr utan minsta missöde! Himla bra planerat av Frodis måste jag säga.

Vi var en timme tidiga, så vi vimsade runt lite för att hitta något ställe som sålde läsk, men kammade noll på den punkten så vi köpte varsin i teaterbaren istället. Vi hade redan sett att det inte fanns några sittplatser där, men det börjar vara lite jobbigt för mig att GÅ, så att STÅ var ett bättre alternativ ändå.

Sen började föreställningen så småningom (Vad är det för FEL på folk som kommer en minut innan det börjar? Eller för den delen fem minuter EFTER utsatt starttid??) och det var så JÄKLA roligt! Herregud så bra! Vid ett tillfälle skrattade jag så jag grät! Det var säkert lite hormoner inblandat också för jag kunde fan inte sluta gråta, jag var helt sjöblöt i urringningen och fick gräva fram en servett ur jackfickan för att torka mig torr. Kan verkligen rekommendera Danny Bhoy. Om vi bortser från att jag har jättesvårt för att sitta stilla, benen svullnar DIREKT och jag får värsta myrkrypningarna i dom, så kunde föreställningen gärna fått vara längre. Nu var den 70 min drygt, men jag ville ha mer =)

Efter föreställningen tog vi samma väg tillbaka, helt utan missöden. Upptäckte att vi parkerat där det var parkering förbjuden (Hoppsan då) och tog sikte på Örebro igen.

Bebisen hade lagt sig på något sätt så att det gjorde skitont att sitta, så jag fick ändra sätet så att jag halvlåg lite i bilen. Jag lyckades hålla mig vaken så länge vi befann oss i något slags stadsmiljö, men ungefär 30 sekunder efter att vi lämnat Södertälje och vägen var lång och MÖRK framför oss, så somnade jag. Vaknade igen när vi var i Örebro… Stackars Frodis hade, lika skittrött hon, fått köra hela vägen utan sällskap. Trevligt!

På det hela taget en oerhört trevlig utflykt, fler såna tack!

Fixa och dona

I helgen åkte jag och E till Ikea. Jag skulle bara ha tvättlappar (typ det sista till bebisen) så jag kom självklart hem med en ny lampa… Insåg först när jag kom hem att jag köpt fel jäkla koppling till lampan! Jordad ist för ojordad. Note to self: Att lampa och koppling ligger precis bredvid varandra betyder INTE att dom hör ihop.

Jag blev så trött på livet att jag nästan började gråta… Man är ju kanske en smula skör just nu, och bara TANKEN på att åka tvärs över stan för att köpa en ny koppling var mer än jag orkade med. Jag hängde upp lampan utan el.

Resten av helgen ägnade jag åt att städa upp ute i trädgården, plocka fram utemöblerna och plantera saker. Kan eventuellt ha planterat på tok för mycket… Framför allt tomater har jag nog ca tre gånger så mycket som jag har plats för.

Idag kom en snäll kollega förbi jobbet med en koppling av rätt modell, och jag började känna att livet kanske går att leva ändå… I princip direkt jag kom hem kopplade jag i elen, städade köksbordet (aka avlastningsbordet) och möblerade om. Mitt kök är jäkligt märkligt planerat, och för att kunna ha lampan i köket var jag tvungen att flytta bordet…

Vi får se. Jag gillar inte riktigt att ha köksbordet så här, men det blev himla mysigt med en lampa så här tre år efter att jag flyttat in. Men när bordet står så, så blir det liksom ett stort tomrum till vänster om det. Ett hål. Jag får väl fylla det med en bebis eller nåt…