It’s a blob!

Ultraljudet gick bra! Jag fick inget direkt förtroende för barnmorskan, jag tyckte hon uttryckte sig så vagt ibland och inte riktigt förklarade, men hon var väl fokuserad.

Bebisen är så stor nu (Vecka 20, inga förändringar i BF) att det är svårt att få med hela på bild, som ni ser kan man knappt se halva, till skillnad mot förra ultraljudet som var supertydligt… Men, barnmorskan slirade runt och visade hela, del för del, och den är komplett.

Den har en lagom stor hjärna som ser ut precis som den ska, den har revben och lårben, mage och ett hjärta på rätt plats. Just hjärtat tyckte jag att hon undersökte så fasligt noga, och många gånger, så jag blev lite nojig, men när hon var klar sa hon att allt såg bra ut, så jag får väl lita på det. Hon var som sagt lite oklar ibland. ”Här ser man att den har fostervatten i magsäcken.” *Lång paus* Och det är bra!

Ja ok, vad bra att du säger att det är bra, men gör inte en paus på fem sekunder innan du säger det! Jag har ju läst att bebisen övar på att andas genom att dra ner fostervatten i lungorna, men jag kan inte minnas att jag läst att dom dricker det också, och så kissar ut det. (Och dricker igen, yuck!) Men nu vet vi det också. Bebisar dricker fostervatten, och det är normalt.

Hon sa som sagt att allt såg bra ut, och inga förändringar i beräknad födsel. 5 Juli, på dagen nio månader efter att vi hade AW och jag inte åkte hem direkt efteråt… Utöver det sa hon inte så mycket. Jag fick liksom ingen ytterligare information.

Förutom att det är en flicka =) Hon frågade, ”tänkte ni fråga om kön?” (Hon trodde nog att vikarien var min partner…) och jag sa att absolut, det vill jag veta! ”Jag ska se om jag kan se något”… ”Ja, det här ser ut som två blygdläppar, så det är nog en tjej”. Sen fick jag liksom inte mer information! ”Ser ut som” och ”är nog”. Så oerhört frustrerande att hon inte hade ett ord mer att säga om saken! Men jag tar det som ett besked, och kommer kalla henne för henne i fortsättningen. Blev lite snurrigt att vänja om tanken, jag som var så inställd på en pojke! Men glad för en flicka, absolut! Pojknamn hade jag klart redan, men flicknamnet jag funderar på behöver jag smaka lite på och se hur det känns, om jag väljer det.

En flicka alltså. En livlig rackare som snurrade runt hej vilt där inne. Hon var inte stilla många minuter åt gången. När barnmorskan startade ultraljudet sa hon direkt att hon såg ett hjärta som slog (Duktiga, starka bebis!) och att den låg med huvudet nedåt, och jag utbrast ”Jag VISSTE DET!”

Jag vet att det är normalt att bli extra kissnödig när man är gravid (och jag är generellt en kissnödig person, fråga Frodis, hon kan bli knäpp på mig…), men jag har liksom DAGAR när jag är mer kissnödig än andra dagar, och jag har tänkt att det säkert är så att just dom dagarna ligger bebisen och trycker extra mycket på urinblåsan med huvudet. Och jajjemensan, det gör hon. Knäppa bebis.

Så nu väntar vi då… Nu är det ju inga mer ultraljud eller så om inget går fel, så det enda vi kan se fram mot nu då är ju förlossningen… Om fem månader… Men tiden har ju gått så rasande snabbt hittills, så det kommer väl bara smälla till så är det dags!

Dags för ultraljud igen

Har nästan längtat ihjäl mig, och idag är det dags. Om allt går väl är det sista gången jag ser bebisen innan den föds… Sen får jag bara lita på att den finns där. Fast just det har gått rätt bra på senare tid. Klart jag skulle uppskatta om den ville röra lite på sig så jag kände att den var där och levde, men sen jag gjorde förra utraljudet har jag faktiskt känt mig rätt trygg med att min kropp fixar att härbärgera en bebis-trots att jag inte märker av att den är där direkt.

Men som sagt, idag går jag in i vecka 20 (Enligt förra ultraljudet, får se om det justeras idag.) och har ett ultraljud bokat. Jag är så sjukt peppad. Idag får vi också veta om det är en pojke eller flicka, om bebisen samarbetar, och det är jag sjukt nyfiken på! Jag har en mycket stark pojk-feeling, men det spelar liksom ingen roll. Statistiskt, om due date 5 Juli stämmer, är det dock störst chans att det är en flicka. Ingen idé att spekulera, men det gör man ju ändå… Om ca fem timmar vet vi.

Vikarien på jobbet (Alltså inte en helt random vikarie utan en jag har mycket kontakt med privat) var så nyfiken på ultraljudet att jag erbjöd henne att följa med, haha! Jag får ju ta med mig en person, och vill hon hemskt gärna hänga med så får hon såklart det. Pappan är ju lite upptagen med sitt och skulle ju inte ha följt med oavsett, så platsen är ledig 😉 Jag tror att hon är MINST lika peppad på det här som vad jag är… Haha!

Så, se fram mot lite Bulan-bilder senare! Snart kanske den till och med får ett namn? Iaf om det är en pojke, jag är inte riktigt lika säker på flicknamn ännu.

Vi är inga vintersportare…

Vi har haft några dagar med minus 13-15 grader, och det suger… Jag fryser och gnäller, och hunden får köldkramp… I morse kom vi bokstavligen 30 meter från huset innan han inte kunde gå längre. Täcke hjälper, men det förlänger bara tiden innan han fryser ihop helt, kraken… Nej men det är lugnt lille vän, du kan bajsa till våren…

Enligt konceptet Groundhog day är det nu bara ca fem veckor till våren. Det överlever vi. Fem veckor är hanterbart. Jag tröstar mig med att minusgraderna innebär att mina grödor inte gror för tidigt, OM dom inte hann börja gro dom där tre dagarna när vi hade varmare. Återstår att se.

Laddar upp med prima plast…

Jag tänker ju använda tygblöjor som är inköpta, tvättade och redo. Bättre för miljön och definitivt bättre för plånboken. Men skalbyxorna som hör till och skyddar mot läckage finns inte (?) till pyttebebisar, så första månaden eller så får jag använda vanliga blöjor.

Några såna här paket så borde jag klara mig…

Om jag förbereder mig sjukligt? Jovars. Vad skulle jag annars sysselsätta mig med?