”Dör hon så dör hon”

Jag har ju just precis börjat känna bebisen inne i magen. Fortfarande tycker jag att det inte är solklart om det är bebis eller tarmar i vissa situationer, men överlag kan jag identifiera bebisen ganska bra.

Natten mot fredag sov jag USELT pga en incident på jobbet under torsdagen. Det kändes inte som om jag sov något alls, men enligt min fitbit skrapade jag ihop några timmar iaf, men jag vaknade minst varannan timme. Hela den natten hade jag sällskap av bebisen, som bökade runt i magen hela natten. Hon blev väl stressad av mina stressnivåer, fast det var ändå ganska trevligt. Ska man ändå vara vaken finns det ju sämre saker att ha sällskap av än sin inre parasit. Skönt att känna att hon finns där.

Hela dagen på fredagen sov hon, eller var iaf väldigt stillsam, men sent på kvällen när jag satt hemma hos kollegan kände jag att hon bökade runt lite. Efter det kände jag henne inte alls förrän IGÅR (tisdag), så det var rätt skönt att hon började böka runt igen trots att jag skulle försöka sova!

”Blir du inte stressad?” frågar folk. Men njäe, inte ännu iaf. Dels är det ju ganska nytt att känna henne, jag är ju mer van att INTE göra det, men sen så är det ju faktiskt så att dör hon så dör hon. Hon är ju ännu så liten att chansen att hon ska klara sig utanför livmodern är MINIMAL även om det inte är helt omöjligt, så det finns ju inte så mycket att göra. Hon kan troligen inte räddas hur snabbt jag än reagerar, så det är ingen idé att konstant vara vaksam och orolig. Inte ännu.

Sen vet jag inte riktigt, jag har sen första ultraljudet haft något slags tillit till att vi fixar det här, min kropp och jag. Min kropp verkar klara av att vara gravid väldigt bra (peppar peppar), och bebisen har ju redan från start visat sig vara OTROLIGT livskraftig. Hon blev ju för sjutton till medan jag fortfarande hade mens, så hon ville verkligen bli till! Det är ju såklart ren och skär inbillning, men jag känner att både min kropp och hennes ska kunna fixa det här, tillsammans, så jag behöver inte stressa upp mig över det! Ganska skönt att känna så faktiskt. Slippa oroa sig, som jag gjorde före första ultraljudet! Idag har hon bökat runt lite, så nu känner jag mig helt trygg med att hon mår bra =)

Apropå min kropp så har jag gått från +1 kilo till +3 kilo på typ två dagar… (Köpte ny våg i helgen!) Magen sa KABOOM och blev jättestor. Nu är den så stor, liksom UPPÅT, att överdelen av magen ligger och skaver mot bygeln i BHn. Oerhört obehagligt. Jag har köpt amningsBHar (hur ska man ens skriva det ordet?!) men jag vill helst inte börja nöta på dom redan… Jag tänker nämligen inte köpa fler *S* Blir väl snart sport-BH dagarna i ända.

Manspersonen skrattade åt mig igår när jag skulle böja mig ner och ta upp något från golvet men fastnade halvvägs. Som straff fick han skjutsa mig till bussen idag 😉 Det var -18 grader i morse, och ska vara lika kallt i morgon, så jag fick resignera och ta bussen till och från jobbet. Det går inte att cykla när det är så kallt. Jag kan inte andas, och cykeln fryser ihop.

Nu ska jag sätta mig i soffan resten av kvällen!

Innehållslöst

Jag har fattat nu. Den där grejen med att gravida, och säkert nyblivna mammor också men det har jag ingen erfarenhet av ännu, BARA pratar om sin graviditet/sitt barn. Jag fattar nu.

Det är för att vi inte har NÅGONTING annat att prata om. Mitt liv just nu går ut på att jobba, titta på TV tills jag får gå och sova, och sen sova. That’s it. Något varv runt huset med hunden, men det är knappast mycket att blogga om… Jag är så TRÖTT! Kanske inte sömnig, bara helt matt ända in i själen. Småsaker är gigantiska projekt.

Och till sist så tröttnar man ju på att känna sig som den där människan som BARA pratar om att hon är gravid, och så skiter man i det.

Helgen var ovanligt aktiv, jag var helt slut igår kväll! I fredags var jag och några kollegor bjudna hem till ytterligare en kollega för lite ”häng” och tapas. Det kändes HELT omöjligt att ta tag i det efter jobbet, men när jag väl kom dit och fick sätta mig ner i en soffa och inte flytta mig mer så var det supertrevligt! Verkligen jättemysigt, och vi ses ju mest på jobbet, vilket är ganska trist för man hinner ju inte direkt vårda relationen. Kom inte hem förrän efter 23, så det var raka vägen ner i sängen direkt jag kom hem!

I lördags var det dags att fixa naglarna (Herregud, ÄNTLIGEN! Visst är det bra att naglar och hår växer mer när man är gravid, men INTE när man fixar dom på salong.), och efter det gick jag och köpte nya jeans eftersom jag spräckt ett par, och så en till outfit till Bulan. Jag har lite invändningar mot att köpa massa nya kläder i minsta storlekarna eftersom hon kommer växa ur dom på bara några veckor, det känns som ett otroligt slöseri, men hon lär väl behöva kläder även när hon är pytte, så jag köper LITE nytt trots allt. När jag hade gjort det var jag helt färdig, så jag åkte hem, åt mat och sov i typ tre timmar. Sen var jag helt passiv resten av kvällen.

På söndagar får jag ju inte sova middag (för då sover jag inte på natten…), men det hade jag ändå inte tid med. Kl 12 träffade jag Frodis för att gå på Lakrits, Choklad och Delikatessfestival. Dvs, vi skulle återigen äta oss genom Conventum! Och som vi åt… Jag var dö-mätt när vi hade gått varvet runt, jag bara pustade! Mest hade jag mumsat lakrits i parti och minut, men även lite choklad (det som såg nöt-fritt ut), korv och ost. Jag får ju inte äta så många olika ostar, men jag kände att jag vågar nog smaka. Det är ju inte flera kilo man smakar, och Bulan har ju visat sig livskraftig redan från start, så jag kände att det nog går bra! JÄVLAR så gott! Gud vad jag saknar ost! Köpte med mig en bit rökt (pastöriserad) ost hem, men avstod från lax (åh herreguuuud så god) och salami. Avstod från att köpa lakrits, vilket jag ångrar lite (även om jag fick en påse av Frodis som varit i finland!), men jag tänkte att jag MÅSTE ju inte moffa i mig godis hela tiden även om jag bara gått upp ETT KILO under hela graviditeten so far. (Varav Bulan väger typ 500 gram…) Gud så gott det var, jag hoppas det där är ett återkommande event!

Frodis skulle vara i syntolkstudion klockan två, så jag hade bokat in med E att följa med henne på husvisning efter allt moffande. Hon var nog mest nyfiken på huset vi skulle kolla på, kanske inte seriöst intresserad (hoppas jag, men vem vet. Spök-E!) Det var en gammal skola, med så att säga ”visst renoveringsbehov”. Dvs det var typ fallfärdigt.

E kunde se så mycket potential, jag gillar att hon är en drömmare. Själv blev jag typ mörkrädd av att vara där, MITT PÅ DAGEN! Sjukt obehaglig feeling i större delen av huset. Jag skulle inte gå in i det huset ensam, ens mitt på ljusan dag. Speciellt ett av rummen gjorde att jag verkligen började fundera över vad som hade försiggått i huset. Det var en stor sal/klassrum som var i lika risigt skick som resten av huset, men dörren var konstruerad så att man kan spärra in vem som än befinner sig i rummet… Handtaget var ut-flyttat från själva dörren, och på var sida om dörren satt en STADIG bit metallrör monterat i väggen med rejäla skruvar. Konstruerat för att sticka en regel igenom och spärra in den/dom som befinner sig i rummet.

Exakt i vilket scenario behövs det?!? Vad har försiggått i det där huset?? Mäklaren, som nog gett upp hoppet om att sälja, berättade att efter att skolan lades ner hade en ensam man bott i huset (i skollokalerna, hur creepy??), men utöver det hade det varit obebott. Här finns ju tre alternativ jag kan se. 1, på den tiden det var skola spärrade man in barnen i rummet. 2, den ensamme mannen spärrade in folk i rummet. 3, mäklaren berättar inte allt… Oavsett känns det rätt obehagligt! Jag blir rädd bara av att tänka på vad som försiggått där. Jag slänger in en bild i ett eget inlägg, jag glömde det innan jag började skriva det här!

Men nu ska jag retirera till soffan, och hålla koll på en av mina läsares blogg! Hon ska nämligen föda barn ungefär när som helst, och jag är rätt nyfiken… Höres!

Två lugna dagar

Jag tänkte när jag skrev rubriken att det varit två lugna dagar på jobbet, fast det är inte riktigt sant. Men vi har varit fler som kunnat hantera det som varit, och då KÄNNS det lugnare!

Idag har jag hunnit med både planering, organisering och dokumentation. Sånt där som man normalt hinner-när inte exakt alla är sjuka. Känns sjukt effektivt och som om verksamheten fick lite innehåll plötsligt.

I morse på min planering tog jag bilden här nere. Det börjar vara jobbigt att sitta på vanliga stolar för magen ligger liksom i knät och det blir lite ”pustigt”. Om jag ska sitta bekvämt behöver jag antingen sitta med benen väldigt brett isär så att magen trillar ner mellan låren, eller tillbakalutad så tyngdpunkten skiftas bakåt. Eller som på bilden, det är grymt skönt! Då kan jag både andas och sitta upprätt… Tyvärr gör det ont i knäna efter ett tag, men det funkar en stund.

På bilden mina skönaste preggobyxor från HM, som tyvärr döden dog idag. Först skulle jag börja gnälla på dålig kvalité, vilket iofs inte är osanning, men sen insåg jag att jag haft dom på mig nästan 14 veckor i sträck… Det var det första paret jag köpte, i vecka sju(!). Jag hade två par till men dom var inte sköna, så jag hade nästan alltid dom här tills för någon vecka sen bara när jag köpte ett till par i samma modell. Så tja, även om inte kvalitén är super så är dom även hårt slitna! Väl värda sina 250:- har dom iaf varit, nu får jag köpa nya.

Och apropå dålig kvalité… Lindex preggotrosor. Jättesköna. Värdelös kvalité. Köp dom inte! Gick sönder efter bara några dagars (inte sammanhängande) användning!

Det har som sagt varit rätt behagligt på jobbet några dagar nu igen, jag börjar repa mig. Bebisen verkar ha totalsomnat för nu har jag inte känt henne nästan alls på två dagar, före det var hon (eller mina tarmar, jag vet ju inte helt…) ganska aktiv åtminstone på kvällarna. Jag är inte särskilt orolig, men hon FÅR ju gärna vara lite aktiv så jag vet att hon finns där.

Jag har ju sagt till min chef att jag vill jobba Juni ut ungefär, åtminstone till midsommar. Och det är ambitionen. Eller? Nu när jag har känt att jag inte mått så bra på jobbet ett tag så börjar jag ju undra varför… Sen gör jag ett budgetöverslag och kommer på varför 😉

När bebisen väl är född trillar det ju in lite mer ”inkomst”, men går jag hem tidigare så får jag ju klara mig på 80% av lönen, och det gör jag inte. Eller ja, jag kan absolut betala allt som ska betalas, men sen har jag bara typ 2000 kvar att leva på. Hemma, på heltid. Det blir inte särskilt skoj. Om ens möjligt.

Å andra sidan, om jag köper hem all mat jag kan behöva nu medan jag fortfarande jobbar så har jag ju inget att lägga pengar på. Typ nöjen, men alla jag känner jobbar ju, så det blir ju lite klent med nöjen då… Jag tror att jag har landat i någon form av beslut om att det blir så jag gör. Jag laddar upp med en jävla massa mat och sånt medan jag fortfarande jobbar, och så kanske jag kan ansöka om att få gå hem iaf EN månad tidigare om jag känner att jag inte pallar mer. Jag kan ju lika gärna få skitont i ryggen och bli sjukskriven, så det kanske är smart oavsett kan jag tänka… Bäst att preppa för det värsta som kan hända, sa flickan som lagade 22 portioner köttfärssås i helgen…

Om jag inte trivs kommer jag ju inte bita mig fast med näbbar och klor, så även om jag JUST NU mår bra så preppar jag för att kunna gå hem så snart som möjligt, dvs om två månader. Sen får vi se om det blir så.

Man vacklar ju lite när man, sent på eftermiddagen, hittar en mystisk present liggande på sin telefon 😉

kollegan hade köpt en ûbergullig gosekanin som jag och bebisen fick, så himla gulligt! Man blir så himla glad!

Varierad framgång

Efter en vecka med ganska mycket skit på jobbet var det skönt att hitta energi till att traska iväg till odlingslotten för att peta ner morötter och palsternackor i jorden. Det ska fortfarande vara minusgrader i någon vecka till, minst, enligt väderprognosen men sen hoppas jag att våren kommer.

Tyvärr hade jag drastiskt missbedömt plastens hållbarhet, och ställningens, så mina små drivhus som jag ställde upp i höstas för att jorden skulle vara semi-torr när jag slängde ner fröna i jorden hade rasat och gått sönder. Får se hur det går utan dom, nu ligger fröna i bar jord och är ganska oskyddade mot djur, väder och vind. Jag får nog köpa typ fiberduk att lägga över om våren blir som förra våren, och det blir tok-kallt helt plötsligt.

Men nå, nu är det frön i jorden. Palsternackorna var inget större problem att lägga ner ett och ett, men morotsfrön är ju sinnessjukt små, så där ligger det alldeles för många frön på varje plats! Återstår att se om något alls växer upp där i vår, eller överlever för den delen.

När fröna var nedlagda la jag på tinad påsjord i rännorna och öste på snö, och så är det enda vi kan göra nu att vänta och se vad som händer.

Sömn är inget vi sysslar med, Bulan och jag

Nu ska jag iofs inte vara orättvis mot Bulan, att jag vaknade mitt i natten var mitt eget fel. Jag var helt krossad efter jobbet så jag låg i sängen redan 20,30, och en minut senare sov jag. Därmed vaknade jag redan 01,30, och behövde gå på toa, vilket medförde att jag väckte både hund, bebis och mig själv, och helt enkelt inte somnade om.

Nu är klockan strax 05 och jag har ätit frukost och försökt övertyga hunden om att det faktiskt är hans eget ansvar att gå ut i trädgården och kissa vid den här tiden en lördag. Jag siktar på att kunna somna om inom en halvtimme eller så…

En av mina bloggläsare skriver i sin egen blogg att ”Orken har till exempel inte räckt till att både handla och tvätta samma kväll” och jag kan SÅ relatera! Jag vet att man blir trött av att vara gravid, även om man mår bra, men det är nästan löjligt. Ska jag handla, ELLER gå på apoteket? Åka ner på stan på förmiddagen, ELLER umgås ikväll? Både och är uteslutet.

Mest verkar det vara transporten som tröttar ut mig. När jag var på ultraljud häromveckan fick jag skjuts av vikarien, och då passade jag på att be om hjälp med att köra hem hundmat (alltså, ta fram cykelkärran, cykla, handla, lasta på och sen ta sig hem… Uteslutet), och när vi ändå var ute slutade det med att vi köpte garn på Rusta också och helt plötsligt hade jag varit tusen gånger mer produktiv än jag varit på länge, bara för att jag fick skjuts.

Samma sak med jobbet. Att jobba går generellt bra även om det varit för stressigt senaste veckorna, men att ta sig till och från jobbet känns som en oöverstiglig uppgift. Och inte för att jag är jättetjock eller har ont i kroppen, för det är jag ju inte/har jag ju inte, utan det är bara sjukt JOBBIGT. Speciellt när det är riktigt kallt, så man måste ha mycket kläder, då går det inte ens att andas.

Inom inte allt för lång tid måste jag ta mig till IKEA och köpa hem lite småpyssel. Skötbord, tvättlappar, skötbädd, plastlådor till smutsiga blöjor och rena tvättlappar, sen är jag ganska klar. Jag behöver en bokhylla också, så jag kan flytta ut lite böcker ur bebisens rum, men det har inte lika hög prio. Sen behöver jag bara ställa i ordning i bebisens rum. Just nu är det fyllt av (pant-orkar inte…) barnvagnar och grejer som står överallt. Jag tänker att när jag flyttat ut trädgårdsmöblerna i trädgården igen kommer jag åt att röja lite i förrådet och kan ställa ut minst en barnvagn där, då blir det lite lättare att pyssla klart resten. Jag känner mig sjukt väl förberedd!

SKULLE jag på sikt bli sjukskriven eller liknande så har jag liksom inget att göra här hemma… Jag får nog önska mig ett tusenbitars pussel att sysselsätta mig med i så fall!

Vecka 21, halvvägs!

Kolla, vad stor hon är! Fortfarande svårt att avgöra, men jag tror det är henne jag känner nu, exakt hela tiden. Antingen det, eller så har mina tarmar seriösa problem… Aktivt litet kryp verkar det vara! Bred and raised på pepsi max…

Migrän…

Det har varit två utmanande veckor på jobbet, kan man kanske säga. Sjukdomar och tjafs, stress och gud vet vad. Så idag vaknade jag, gjorde mig klar att åka till jobbet, insåg att det aldrig skulle gå och gick och la mig igen med migrän.

Strax före elva vaknade jag igen (jag som oftast vaknar runt fem…) och började känna mig som en människa, men allra helst skulle jag vilja gå och lägga mig igen och sova resten av dagen… Men, jag hade tänkt att jag skulle jobba igen i morgon och sover jag hela dagen lär jag inte sova inatt, så jag tror jag lägger mig i soffan och tittar på film resten av dagen istället och hoppas att huvudet är helt ok till i morgon.