God jul!

Nästa år slipper han kanske posera själv, då har vi en bebis vi kan förnedra också, men här är iaf årets julkort!

Hastigt framhafsat av en matte som är hemma sjuk och mår uselt (men planerar att jobba i morgon…) och med en hund som är sur för att han blivit trimmad OCH fått klorna klippta inför julen. Men håll till godo, och god jul!

Dålig timing

Saker man kan bli sugen på när man är gravid är tydligen löpträning.

Nu är det ju långt ifrån läge för det. Även om man bortser från att jag är gravid så väger jag ju ungefär 11 kilo mer än jag gjorde sist jag löptränade, så kroppen är ju inte direkt i högform… Och ja, jag vet att man kan springa även som gravid, men att BÖRJA löpträna när man är gravid känns korkat. Dessutom sliter det ganska mycket i ligamenten i magen just nu, det gör ont bara att vända sig i sängen, så det känns helt enkelt inte aktuellt. Plus det där med att jag är helt sjukt trött…

Men iaf. Jag är peppad på att börja springa igen. Jag har något slags vision av att det ska vara så skönt att vara LEDIG i strax över ett år, och att jag faktiskt ska ha energi till såna saker. Sen kommer jag ju ha en liten tingest att ta hand om, som säkert har åsikter om det, men jag inbillar mig att den får lära sig. Återkommer om några månader och berättar hur det känns då 😉

Vi tycker olika, Bulan och jag.

Jag är en människa som tycker om att laga mat. Gärna sånt som tar typ ett halvt dygn att göra klart.

Bulan tycker att snabbt är bra! Och inte bara SNABBT, utan SNABBT.

Detta är Bulans first choice:

Nyttigt och näringsrikt. Och miljövänligt. Tyvärr har Bulan tolkningsföreträde i den här frågan.

Och btw…

Den här magsituationen är helt absurd. Ska typ fisa några dagar till och sen ta en ny bild, jag ser SKITGRAVID ut.

Visst visst, hormoner och gasiga tarmar, men jag kan inte längre dölja att jag är gravid i vanliga kläder. Vecka 11 i morgon…

Vad är väl en mansperson…

Om inte någon jag tycker lite för mycket om, som är fantastisk, och hela tiden överraskar mig? (Och som tyvärr är helt ointresserad, men…)

Igår på glöggminglet, som var supertrevligt, kom vi att prata om dejtingsidor, och sist jag och Frodis var inloggade tillsammans. Vi pratade även om en sjukt störig snubbe som VÄGRAR ge sig, och dessutom skickar identiska meddelanden till oss båda, där han tjatar om att han inte ALLS är för ung för oss… Jag tror jag har tackat nej, mer eller mindre otrevligt, MINST tio gånger senaste året.

I morse pratade jag med Frodis, som berättade att hon loggat in i går kväll efter att hon åkt hem, och genast fått ett meddelande som var en smula imbecillt. Jag blev lite nyfiken och loggade in för första gången på flera månader, och jodå, även jag hade fått ett meddelande…

Jag blir helt matt av det där jävla TJATET!

Just då satt jag och pratade med manspersonen, och beklagade mig lite över det här. Han tog på sig rollen att försvara alla män i hela världen (Ni vet, typisk inte alla män, bara att han inte sa det rakt ut) och till sist var vi så oense att jag kände att jag kan inte vara konstruktiv i den här diskussionen längre, så jag valde att avsluta samtalet, lite besviken på hur han resonerade…

Så satt jag här och tjurade en stund, tittade på ”New Girl” och stickade på mina sockor. Så fick jag ett meddelande till… ”Jag har tänkt efter lite…”

Det är ju verkligen himla synd att han är ointresserad, men det faktum att han ändå existerar och råkar vara en rimlig, fin människa av manligt kön gör ju att det ändå finns hopp om att han inte är helt jäkla unik… Bara utrotningshotad.

 

Det tar sig!

Rensat, dammsugit och skurat. Diskat, rensat halva köksbordet och ”gjort en plan” för diskbänken 😂

Väntar på att golvet ska torka så jag kan lägga ut mattorna, sen ska jag gå på affären och kasta sopor. Efter det? Sova middag.

Mitt liv-mitt val

Jag läste ikapp lite i en av mina läsares blogg nyss, och fastnade vid ett inlägg om att inte orka städa (bland annat) som gravid, och känner igen det så mycket…

Nu har inte städning någonsin varit särskilt högt prioriterat hos mig, men jag brukar orka hålla efter lite utom i mina värsta ”må dåligt på jobbet-perioder”. Nu… Det är inte ens rimligt, men jag ORKAR inte.

Bilden här nere visar inte ens det värsta. Det värsta är köket, som tack och lov ligger i mörker just nu… Förra helgen orkade jag städa köksbordet och diskbänken, samt vardagsrumsbordet. Köket är nu helt ogjort igen, eftersom jag använt det som avstjälpningsplats när jag kommit hem, men planen är att orka städa hela hemmet idag. Wish me luck!

Grejen är ju som sagt att jag verkligen inte ORKAR. Jag skulle kunna ha ångest över det, men har tack och lov lyckats vila lite i insikten att det får fan vara så just nu. Det är bara jag som bor här, och om jag behöver ha det lite skitigt ett tag för att må bättre, då får det vara så. Så istället för att ha ångest när jag kommer hem och BORDE, men inte ORKAR, så sätter jag mig ner och faktiskt vilar. Vilar huvudet. Vilar själen. Fokuserar på att andas efter en tung arbetsdag.

Man får istället fokusera på att zooma in. Zooma in på dom där små, små platserna i hemmet som inte är kaos 😉

Idag ska det som sagt städas, är planen. Det ska nog gå bra, jag gjorde ett bra grundjobb förra helgen. Ikväll kommer A, E, E’s syster E och kanske Frodis hit för glöggmingel. Då vore det ju fint om det var typ rent. Hade också tänkt baka lite skumtomtefudge, det känns lagom ansträngande!

Bulan, fläsk och hormoner

Ja som sagt, en hel del mat är det ju som format den där siluetten, men det känns ju rätt fint att ha något annat att skylla på iaf 😉

Att jag bara är i tionde veckan behöver ju ingen veta… 😉

Men som sagt, mycket av det där har dykt upp senaste veckorna (Återigen, har inte kunnat ha mina byxor sen vecka SEX…), så det är nog till största delen svullnad pga hormoner, eftersom jag inte gått upp radikalt i vikt. Men ändå. Nu börjar det nästan kännas lite mysigt att vara gravid. ÄNTLIGEN!