månadsarkiv: juli 2017

Angeläget

Av alla sommarprat i år (Det har varit ovanligt många intressanta!) var nog Linnéa Claessons det jag såg fram mot mest. Så jäkla stark och cool kvinna!

Även om det knappast är några nyheter för någon kvinna som förmedlas i hennes sommarprat är det ändå angeläget och intressant (Speciellt med en världsledare som finner det lämpligt att kommentera på en kvinnas utseende och kropp vid ett politiskt möte. Jävla äckel.), men framför allt stärkande.

Jag känner att jag har rapat ”om inte jag orkar, vem orkar då?” ganska många gånger på senare tid, men man hamnar alltid i ett läge mellan varven när man faktiskt inte orkar. När man blir helt matt av alla strukturer man kämpar mot, inte orkar förklara och argumentera och protestera. Man orkar bara inte.

Då kan man lyssna på Linnéas sommarprat, och så får man lite ny inspiration. Ny ork. Fler argument. Man blir påmind om hur viktigt det är att inte hålla käft, att alltid protestera.

Så, under denna totala bloggtystnad blir veckans tips: Lyssna på (bland annat) Linnéas sommarprat, och sprid det till alla ni känner. Det finns som podcast, om någon inte hänger med i svängarna 😉

Regn

Även om det är oerhört segt att det regnar, så är jag oerhört glad att det gör det. Jag klippte gräset igår. Inte för att det egentligen behövdes… Det var helt torrt och trist-utom just runt mina pallkragar.

Jag vattnar odlingarna, med konstant dåligt samvete, och gräsmattan just precis runt om har kunnat sno vatten därifrån, medan resten av gräsmattan nästan dött av torka. Så, nu får det gärna regna ordentligt några timmar så naturen får repa sig lite.

Bellen hörde av sig igår och ville snacka lite odling. Dom har tänkt små-odla lite hemma och ville ha lite tips och trix, så det senaste dygnet är det allt vi har pratat om, typ. Jag blev så sjukt peppad på att odla mer, men jag måste vänta tills staketet kommit på plats. Jag har också konstaterat att jag kan få plats med ungefär två bärbuskar till, det ska jag fixa ganska snart, och att det vore toppen om jag kunde få leasa grannens trädgård också 😉

Ska jag någonsin flytta härifrån, vilket jag inte har några omedelbara planer på, så blir det till ett hus med stor tomt, och allra helst plats för höns och ankor. Jag gillar att bo i stan, men jag inser att jag gillar att odla mer, och jag VILL ha höns. Men som sagt, inga omedelbara planer på det…

Klappar mig ändå lite på huvudet…

I veckan sa jag till en person (jag egentligen inte känner) att han och jag VERKLIGEN inte gillade samma musik, för det var den fördomen jag odlade. Då skickade han (som inte känner mig heller, troligen mindre än jag känner honom eftersom jag är en stalker) en länk till en låt, som är skitbra. Jag har lyssnat på den ett par gånger sen dess, och tror att jag måste söka upp resten av konserten på youtube.

Jag måste trots allt säga att den här veckan har gått helt ok. Bortsett från mitt sammanbrott i måndags morse över om-möbleringen så har det varit förvånansvärt få potentiella konflikter. Vid ett par tillfällen har jag fått välja att inte reagera, men ändå. Smärtfritt, och vi har till och med skrattat lite tillsammans vid några tillfällen.

Nu är det dock över för denna gång. Nästa vecka är det en ny prövning, och den kan nog bli tuffare om jag ska vara helt ärlig… Att någon PRATAR konstant utan att någonsin komma till poängen är en prövning… Det räcker med att barnen hela tiden pratar, dom har ju oftast ett syfte iaf! Men, det är en vecka.Och eftersom jag byter resursbarn kommer jag med stor sannolikhet slippa undan pratet ganska mycket. Sen är mina ordinarie kollegor tillbaka, och så blir livet inte bara uthärdligt, utan kanske rent av roligt.

Men, det här bloggandet blir ju onekligen lidande när man inte gör något annat, ens i teorin, än att jobba…

Det är ju bara att lösa…

Jag hade ett enda önskemål inför den här sommaren, och det var att inte ha samma schema hela sommaren, och sluta sent varje dag.

Det gör jag inte. Måndagar, den dag man MINST behöver det, slutar jag tidigt. Resten av veckan slutar jag 16 eller 16.30. Eller, slutade… Jag har fått ändra mitt schema så att jag slutar tidigast 16,15 varje dag utom måndag. HELA sommaren. Det innebär att jag inte kan göra något annat än att jobba, i princip. HELA sommaren. Tack, det känns super! Superhärlig sommar, full med äventyr.

Nästa vecka får jag dessutom byta arbetsuppgifter. Byter ett resursbarn mot ett annat en vecka, för att det saknas personal. Det finns andra som KAN, men dom känner sig lite ängsliga. Det enda jag är riktigt rädd för är nog att föda barn ensam, och det behöver jag inte göra på jobbet, iaf inte nästa vecka. Jag har, tack vare att jag jobbat så mycket som vikarie, hunnit med att jobba med så många olika typer av barn att jag inte oroas särskilt mycket av något, så jag löser det. Såklart, för det behöver lösas.

När sommaren planerades känns det lite som om någon kastade upp en näve pusselbitar, och chansade på att dom skulle falla ner i närheten av varandra…

Men vi löser det. Det måste vi, för vi jobbar med pyttesmå människor.

A for effort…

Jag gick till jobbet fast besluten att KOMMA ÖVERENS. Det sket sig DIREKT när jag kommer till jobbet och inser att personen, efter att jag gick hem i fredags, har möblerat om och flyttat runt saker på MIN AVDELNING.

Vem gör ens så? Går till någon annans arbetsplats och flyttar möbler och blommor? Oerhört märkligt beteende.

Tack och lov hade jag två timmar på mig att (lite passivt aggressivt flytta tillbaka allt…) lugna ner mig, och sen gick resten av dagen förvånansvärt bra. Nu är det förvisso bara måndag, och det var min kortaste dag den här veckan, så det är lite tidigt att ropa hej ännu, men det är iaf en dag mindre som kan gå åt fanders.

Vi får väl se var möblerna står i morgon när jag kommer till jobbet… *Andas djupt*