Beslutsfattande suger

En sak med semester är att man har mycket tid med sina egna tankar. Än så länge är dom tack och lov ockuperade av den här inseminationsgrejen, men jag vet ju var dom brukar landa till sist…

När jag ringde fertilitetsenheten i morse så skummade barnmorskan min journal lite snabbt och frågade samtidigt om jag ville fortsätta med insemination. Det vill jag ju, eftersom jag har ett försök kvar innan jag måste bestämma mig, men hon frågade snabbare än hon läste, typ.

Men man börjar ju fundera över hur man ska göra sen? Fortsätta med insemination eller gå över till IVF?

Det tar emot att byta till IVF. Dels på grund av väntetiden, men även för att det är så mycket större process… Ta hormoner, stoppa min egen, väl fungerande cykel för att sedan starta upp en ny, medicinskt kontrollerad cykel, plocka ut ägg, befrukta dom, och stoppa tillbaka dom. Det känns som ett angrepp mot kroppen nästan, när den nu fungerar så oerhört väl som den ändå gör.

Men, om jag nu fortsätter med insemination och inte blir gravid på något av dom fem återstående försöken, kommer jag förlåta mig själv? Det finns förvisso inga garantier för att jag ska bli gravid med IVF heller, men chansen är ca 30% större. Jag lutar åt att fortsätta med insemination, men tankarna snurrar ju. Kan inte beslutet bara fattas ÅT MIG? Att behöva stå till svars för det här själv-inför mig själv-är inte ett dugg kul.

Fortsätta med insemination och spara pengar till ett privatfinansierat försök sen? Problemet med det är inte så mycket pengarna, som det faktum att fertilitetsenheten här i stan inte tar emot privatbetalande patienter pga spermabrist. Iaf inte sist jag kollade, det kan ju som bekant ändras snabbt hos dom. Men, tar inte dom emot mig måste jag börja om på en privat klinik. T ex i Linköping eller Stockholm om man ska tänka vad som ligger närmast. Då blir det en massa meck med resor hit och dit dessutom.

Jag kanske bara ska ta dom här sista fem försöken (eller hur jag nu gör) och ta det därifrån. Jag KAN ju bli gravid redan om två veckor… Men jag funkar ju lite så att jag vill lösa problem innan dom uppstår. Ha en plan A, B och C innan allt skiter sig…

Antal timmar jag har haft semester:

Tre. Antal samtal/meddelanden från jobbet: Tre.

Hittills har jag denna semestervecka lyckats ringa fertilitetsenheten och starta upp försök nr två, skölja ur alla tomflaskor sen helgen och ta ut återvinningen, och diska omgång ett. Nu laddar jag för att cykla och köpa hundmat, och lite fler hinkar till bokashin.

På fertilitetsenheten frågade dom om jag gjort testet jag fick med, och jag svarade att nej det har jag inte, men jag fick mens för tre dagar sen så… Jag förväntade mig nästan att dom skulle vilja att jag tog testet ändå, men det gjorde dom såklart inte. På måndag börjar jag med ägglossningstesten igen, och så hoppas vi på omslag tidigt under veckan. I vanlig ordning är det en vecka när jag är bokad med grejer varje dag, så jag hoppas det blir en dag när jag bara har saker på förmiddagen, så jag slipper boka om jobbgrejer. Mån-tors får man tid för insemination på eftermiddagen. Fre-lör på förmiddagen. Det som är jobbigt är ju att jag måste boka om med kort varsel i så fall, eftersom jag inte vet förrän dagen innan. Återigen väldigt glad att jag valde att inkludera min chef i det här, så hon förstår vad det är som pågår.

Semester, alltså.

Inledde semesterveckan med att bli väckt strax efter 05 av kollega som sjukanmälde sig. Alltid samma person. Meddelade att jag har semester och att hen får meddela arbetsplatsen istället, och somnade om.

Eftersom jag knappt rörde mig igår, och låg extra länge i sängen idag, har jag så ont i ryggen att jag nästan avlider… Det borde styra upp sig när jag tar tag i den här dagen och GÖR något. Hittills har jag lyckats äta frukost och betala räkningar… Och blunda för kaoset i köket.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra den här veckan. Kanske öva på att ha semester… Jag tog inte semester för att jag hade något jag skulle göra, utan för att jag för några veckor sen hade en stark längtan efter att vara exakt var som helst-utom på jobbet. Dessutom har jag ca tre veckor som jag måste ta ut innan året är slut, och eftersom jag inte har någon resa planerad får jag lägga den tiden hemma istället.

Men, i morse började jag fundera på om jag inte ska ta och boka en resa i vinter… Typ en billig all inclusive var som helst, bara jag får åka NÅGONSTANS. Det vore ju roligare om jag fick med mig någon, men jag tror inte att Frodis har så mycket semester att ta ut i höst/vinter, och jag vet inte riktigt vem som skulle hänga med annars, så jag kan väl lika gärna åka själv. Jag får fundera på den lite, och räkna på när jag ska åka. Så sent som möjligt, men medan jag fortfarande får flyga om jag är gravid.

Och var. Grekland vore väl trevligt, kanske?

Tighta marginaler igen.

Nu börjar jag känna mig lite nojig inför nästa insemination. Mina cykler, regelbundna eller ej, verkar ju kunna hitta på lite vad som helst.

Får jag omslag på dag 12-14 är det lugnt, får jag det på dag 15 är det kört den här månaden. 


Dom tre månader jag har testat hittills har jag fått omslag på dag 12,12 och 14. Fingers crossed osv 

Sense8

Jag var motsträvig länge och vägrade skaffa Netflix under en lång tid, men för några månader sedan resignerade jag och gjorde slag i saken.

Sen dess har jag bland annat upptäckt Sense 8. Netflix hävdade att jag troligen inte alls skulle tycka om den serien baserat på mina val, men jag gör som vanligt som jag vill och tittade ändå. SATAN så bra det är! Jag vill också ha ett kluster, och kunna åka världen runt utan att lämna sängen!

Eller ja, jag vill kunna åka världen runt. Just nu känner jag mig lite deppig för att jag för första gången på LÄNGE inte har ens en helgresa till Kumla bokad, än mindre en spännande semester i främmande land… Standardfrågan på jobbet just nu är ”Jaha, ska du jobba hela sommaren igen? Var ska du resa den här gången?” Ingenstans 🙁

Hörru du Napoleon…

Åh herregud vilken dårpippi-kväll. Precis som vanligt. I sedvanlig ordning lyckades jag bli på tok för full (Ska man göra något ska det göras ordentligt) och är hel mörbultad efter att ha snubblat på mina egna fötter och fallit ett par gånger när jag försökte navigera mellan alla stolar och Muurikkor i trädgården. Trixigare än man kan tro, speciellt när man inte druckit alkohol på mer än en månad… Toppenvärdinna.

Nödlösningen för muurikkan fungerade mer eller mindre perfekt. Det får bli en tripp till byggmax innan den ska användas nästa gång här hemma (jag lär ju inte ta den på cykeln så att använda den någon annanstans är ju inte direkt aktuellt…), men maten blev lagad, och verkade uppskattas!

Som den topp-bloggare jag är lyckades jag inte ta en enda bild själv, så jag har snott dom från Frodis.

Jag hade köpt bubbel dagen till ära, och när jag mest köpte en fin flaska lyckades jag tydligen köpa välgörenhetsbubbel. Duktig mig! (Det var ju meningen hela tiden) Gott var det iaf.

Lilla hunden hade fluga, dagen till ära, och gjorde succé på alla fronter.

Efter några timmar och på tok för mycket vin för somliga drog vi oss mot stan och nattlivet. Vi hamnade på Makeriet och satt där en stund (jag kan inte riktigt redogöra för just den biten av kvällen, jag satt nog mest och blängde på min öl…) och pratade. När vi skulle gå till bussen fick M ett infall och ville hoppa upp på hästen som står precis utanför. Eftersom han är en redig man gick han och frågade om LOV innan. Jag vet inte riktigt vem han frågade, men helt klart någon som inte hade mandat att svara på frågan… Hen hade sagt ungefär ”kunde inte bry mig mindre, gör vad du vill”, men vakterna var av en annan åsikt…

När jag bläddrade bland bilderna i morse så har jag ungefär tio bilder där Frodis BAXAR upp två meter M med byxorna halvvägs ner på rumpan på hästjäkeln, det måste ha roat exakt varenda människa på uteserveringen… Vakterna kom strosande och sa ”Hörru du Napoleon…” Sen hörde jag inte mer av vad som sa, men som synes försöker M hänvisa till att han minsann frågat om lov! Hahaha, så sjukt roligt! Hörru du Napoleon. Bevingade ord!

Och Frodis står bredvid och ser ut som om hon just svalt en kanariefågel, hur nöjd som helst över att ha deltagit i detta illdåd, hahaha! I morse när vi gick igenom kvällen sa hon ”Men herregud, jag är 45 ÅR!” ”E och A måste ha trott att vi är komplett tokiga!”. Man kan säga att gästerna lite var delade i två olika personlighetstyper. E, A, P och J som är något samlade och stillsamma, och så vi andra tre…

När jag vaknade i morse, något mindre pigg än igår märkligt nog, tittade jag trött på trädgården

Och satte mig ner och tog en paus…

Nåja, jag lyckades diska av muurikkan och ställa tillbaka den i förrådet, och åtminstone plocka in all disk och tomflaskor så grannarna slipper titta på det, men där slutade mitt engagemang i frågan… Jag har semester en vecka, jag kan diska då.

Så sjukt rolig kväll, jag är så glad att alla kom! Det får definitivt bli en repris på den senare i sommar, fast med mindre (helst inget alls, jag hoppas ju vara gravid då. Jag är för övrigt på cykeldag två nu, så om ca 12 dagar insemineras jag igen) vin till undertecknad…

Kalabaliken vid bender. Hörru du Napoleon…

Nödlösningarnas moder…

Jag har inte haft tillfälle att använda min muurikka, vilket innebär att den stått i förrådet tills för en timme sen. När jag väl packar upp den inser jag att den inte passar över eldkärlet, eftersom benen sitter typ mitt i, och inte längs kanten. KUNDE man ju kollat tidigare än tre timmar innan gästerna kommer…

Nå. Byggmax hade hunnit stänga, så det fick bli en nödlösning. Burarna i förrådet ska ändå kastas, så smälter dom av värmen gör det inte så mycket, så länge gästerna hinner få mat först… Att laga mat till 11 personer i stekpannan är helt enkelt inte att tänka på!

Jag har inte tid med er…

Sovit som en potta skit, helt slut nu. Vaknade därmed runt åtta eftersom jag somnade typ tre, vilket i sin tur innebär att jag inte riktigt hade all den tid jag trodde att jag skulle ha idag på morgonen…

Nu ska det sista fixas så att hemmet blir åtminstone NÄSTAN presentabelt. Om två och en halv timme ska naglarna fixas, och efter det är jag bjuden på barnkalas. Efter kalaset blir det räcerfart hem, kanske sova lite om jag hinner, annars förbereda det sista för festen. Packa upp muurikkan t ex… Kalaset slutar tre, och sju kommer gästerna, så det är bråda tider.