månadsarkiv: maj 2017

Lättprovocerad.

Jag måste ju erkänna att jag är oerhört lätt att provocera Det krävs nästan ingen ansträngning alls.

Jag gillar också podcasts, och det alla mina favoriter har gemensamt är att dom produceras av människor som har jobb och skit, och inte har tid med mer än ungefär ett avsnitt i veckan. Tyngre kan komma med fler, men i snitt ett i veckan. Jag har lyckats samla ihop ett ganska bra gäng, så jag har ungefär ett podcast-släpp varje vardag. Dvs, varje pod jag följer släpper ett avsnitt i veckan, och dom har lyckats välja olika veckodagar så det kommer ungefär ett avsnitt om dagen under veckodagarna i min app.

Men really. ETT OM DAGEN?! Jag lyssnar ju flera timmar om dagen, det krävs mängder med avsnitt! Jag varvar med storytel, men jag är ju också humörlyssnare. Jag måste vara SUGEN på det jag ska lyssna på. Just nu är jag inte ett dugg sugen på min bok, även fast den är bra.

I denna problematiska anda söker jag ständigt efter nya podcasts att lyssna på. Gärna såna som har funnits ett tag så det tar en stund att lyssna ikapp. (På samma sätt som jag konsumerar TV-serier, eller bok-serier) Jag fick tips om Fördomspodden, och började lyssna för några dagar sen. Jag har inte riktigt fastnat än, men det duger. En del gäster (Magnus Betnér, Kalle Zackari Wahlström etc) längtar man ju efter att komma till, andra är helt ointressanta.

Igår lyssnade jag på Katrin Zytomierska. Med reservation för stavning. Jag följde hennes blogg för massa år sedan, ungefär när hon fortfarande var tillsammans med Alex Schulman. Ungefär samtidigt som det tog slut började hon fett-hata och kroppshetsa, och verkligen HELT utan att kunna se längre än sig själv nedvärdera exakt alla i hela världen som inte föll inom HENNES norm. Jag slutade följa. Men nu dök hon upp i min podcast, och eftersom jag även har en hang-up att jag måste lyssna på alla avsnitt, även dom ointressanta, lyssnade jag.

Vi kan väl nöja oss med att jag inte kommer börja följa hennes blogg igen. Jag blev så provocerad. Kropphetsen finns såklart kvar, tillsammans med en total oförmåga att se bortom sin egen person. HON har minsann aldrig upplevt några orättvisor eller ojämställdhet, så hon fattar inte vad alla feminister snackar om? ”Kvinnor borde sluta försöka förändra världen och fokusera lite mer på sig själva”.

NEJ! Det är just exakt precis det vi INTE ska göra. Vi ska inte sitta på våra priviligierade rövar och känna att ”JAG har det ju rätt bra, så varför ska jag bry mig?”. Man måste kunna se lite bortom sig själv, och dessutom bry sig, för att vara en värdig människa… Man kan inte bara sitta still och känna att man skiter i allt för att man själv har det bra, när det finns så många grupper i samhället som INTE har det bra. Det övergår mitt förstånd hur man kan vara så ignorant, och dessutom lite självgod över att man är så ignorant? Som om det vore eftersträvansvärt att skita i alla utom sig själv?

Herregud så provocerad jag blev. Och det blev inte bättre av att hon tyckte att Trump nog har en poäng eller två, och att psykisk ohälsa är komplett hittepå som vi borde prata mindre om. Maken till självgod, ignorant människa.

En helt bleh dag…

Bortsett från att jag lunchade med Frodis på P’s arbetsplats och köpte mig en lite tyngre kettlebell var gårdagen HELT menlös… Jag gjorde ingenting.

Satt i soffan med hunden och tittade på avsnitt efter avsnitt av Legends of tomorrow-i brist på bättre. Sinnessjukt uttråkad. Denna dag verkar tyvärr bli exakt likadan. Jag är verkligen SJUKT dålig på semester! Att göra INGENTING är ju skittråkigt. Jag blir stressad, får ont i kroppen. Det blir liksom inte kvalitetstid, det blir bara negativt och något som måste genomlidas. Jag behöver ha små projekt för att inte bli dum i huvudet. Tyvärr har jag inga projekt just nu… Inga som går att genomföra i regn iaf.

Utöver den där kettlebellen köpte jag mig en ny sommartop när jag var på stan. Årets mode passar oss som är fetast på mitten, jag gillar’t!

Med lite tur återkommer jag med ett mer intressant inlägg senare… Men håll inte andan, jag är redan uttråkad…

Nääääj!

Sitter och slösurfar medan jag väntar på att nästa avsnitt Sense 8 ska börja, men tycker att det tar lite väl lång tid? Sneglar på skärmen och inser att jag just det sista som finns so far.

Nooooooooo!

Räddningsinsats och husmorspsykos

Jag tog en tupplur igår och när jag vaknade och sneglade ut genom sovrumsfönstret tyckte jag att växthuset betedde sig märkligt. Det visade sig att det blåst ner medan jag sov… Eller inte så mycket NER som ISÄR. Hyllorna hade rasat, och med dom nästan alla mina späda små växter.

Några har klarat sig ok. Sockerärtorna är mestadels hela, och hyllan längst ner till höger med sallat, spenat och sockerärtor har överlevt, men alla mina sent sådda tomater, och P’s cocktailtomater, dog döden direkt.

Jag gjorde en liten räddningsaktion och planterade ut det som kanske går att rädda. Sockerärtorna hade jag velat ha lite större innan jag planterade dom, men det får duga. Dom kan nog klara sig rätt bra. Spenaten är MYCKET tveksam, men jag planterade ut den ändå. Kanske att ett blad eller två klarar sig… Jag har ju en laddning spenat till som överlevde, men jag vill att den blir mycket större och mindre ömtålig innan jag planterar ut den.

Och så fick alla humlor och bin en vattenskål. Ska dom jobba och slita med att pollinera mina jordgubbar kan dom få lite vatten som tack.

Och till sist plockade jag lite rabarber. Dom som var stora var så himla stora så dom här små krakarna fick inget ljus. Problemet är ju lite vad jag ska göra med rabarbern… Jag gillar att ha rabarber, men äter inget av det man kan GÖRA med rabarber.

Nu hittade jag ett recept på rabarbersylt som jag testar. Jag äter inte sylt, så jag kommer troligen ge bort den. Jag köpte hem en flaska hallonsylt för länge sedan, för att E skulle ha sylt när hon var här och käkade pannkakor. Nu borde den väl kastas, eftersom E med största sannolikhet aldrig mer kommer komma hit, om jag inte plötsligt blir kompis med mamman. (Om jag bara visste hur skulle jag inte tveka en sekund, gud vad jag saknar den där lilla sexåriga donnan!)

Det här är lite kärnan i min husmorspsykos. Jag gillar att GÖRA saker, men jag vet antingen inte vad jag ska göra med allt, eller så äter jag det inte. Sylt, saft etc med jättemycket socker äter jag inte, och alla grejer jag picklar vet jag inte riktigt vad jag ska göra med. Jag kan ju inte äta ALLT själv. Men det är kul att göra.

Myntaglassen blev poppis i lördags, det var kul! Nu har jag ändå jättemycket mynta kvar och skulle kunna göra glass åt hela Örebro. Kan man koka sylt på mynta tro?