månadsarkiv: april 2017

Spökplumpen på besök

Frodis värmer upp inför sin världsturné med att festa i Göteborg i helgen, och istället för att hon ska ha Driva, aka Spökplumpen, på pensionat varenda helg hela våren har jag erbjudit henne husrum här hos oss. En eller två hundar gör inte så stor skillnad, inte ens om den ena är en spökplump. (Plus att jag samlar pluspoäng till att be om en gentjänst när jag ska med jobbet till Båsenberga över natten vecka 33 och Halonen behöver sova någonstans.)

Driva är opererad på svansen för några dagar sen och sover med tratt för att inte vara och riva i såret. Dessutom har hon kalasat på lite sopor medan matten jobbade, så hon är risig i magen… Strax efter två inatt vaknade jag av att hon skrapade med den (jävla) tratten mot något i köket, och höll på med det en god stund! Först tänkte jag försöka somna om, tills jag kom ihåg magbestyren och insåg att hon kanske vankade runt för att hon var bajsnödig…

Bara att kliva upp och släppa ut henne i trädgården, just in case. Men nä. Hon kissade lite och luktade på blommorna. Däremot hade hon stökat till köksmattan så den låg i en hög med gummisidan uppåt, och jag gissar att skrapandet med tratten var en försök att få något bekvämt att sova på, för när jag la till mattan somnade hon så gott…

”Är det ens värdigt att en hund ska behöva sova på köksgolvet??”

En varm känsla och nätverkande.

Halva dagen idag gick åt till ett möte. Själva mötet gav inte mig personligen så mycket eftersom det råkade bli så att jag redan suttit med på ett annat möte med samma innehåll (Innehållet idag var öppet, det flest frågar efter…), men jag fick nätverka lite, träffa människor i en annan miljö, och se inspirationen hos mina kollegor, och DET var jätteroligt.

I min lilla IT-grupp ses vi två gånger/ termin (idag sa dom att dom vill ses oftare, så jag har lovat att maila chefen om det) och sen blir det inte mer. Jag går rätt ofta på träffar och utbildningar för att ligga steget före, men oftast är jag ensam från min organisation. Idag var dock alla utom två där, och det var riktigt roligt! Vi fick tillfälle att prata lite mer, inspireras och tänka lite mer fritt. Det  var kul! Igår fattade vi beslut om att avvakta med en samtalsfunktion, men idag blev alla så inspirerade att dom vill börja testa, så även det fick jag i uppdrag att maila chefen om. Det var väldigt roligt att se inspirationen lysa, när man oftast jobbar i motvind när det gäller IT!

Sen är det ju det där med att vi jobbar i samma organisation, och ska samarbeta och nätverka, men sällan får tillfälle att ses. Det är kul att ses under mindre formella former.

Igår, på föreläsningen, valde ALLA att sitta med sina arbetslag. Precis varenda kotte-utom jag.

Dels för att jag inte riktigt ville, det har varit lite tjurig stämning och jag orkar inte låtsas att jag inte bryr mig, men även för att varför i hela friden ska vi??

Vi nöter på varandra hela dagen fem dagar i veckan, varför ska vi då sitta bredvid varandra på en föreläsning också?? Nä, jag valde att adoptera ett annat arbetslag och satt med dom. Knyta starkare band med människor man redan ”sort of” känner, dela erfarenheter mellan förskolorna, och samarbeta. Det blir ju inget bra samarbete om vi inte känner varandra, eller umgås med varandra!

Motstånd och minskat motstånd

Mötet igår, som jag inte kände mig så förberedd för, gick ändå riktigt bra!

Min chef är verkligen Schweiz, så jag hade inte riktigt fått intrycket att jag kunde luta mig mot henne när det gällde vissa frågor som jag visste skulle komma. Mötet gällde IT/Digitalisering och man kan väl säga att det finns ett visst motstånd hos några av mina kollegor. Inte så mycket på min egen förskola, men väldigt mycket på andra förskolor som jag är huvudansvarig för.

Nu ska vi jobba med digitalisering, och jag har redan innan fått frågan VARFÖR. Jag vet ju varför, men av någon anledning tappade jag helt självförtroendet (Självkänslan är ju inte heller på topp just nu…) innan mötet.

Det kändes som om jag började mötet väldigt rörigt, och när vi skulle diskutera ett ifrågasättande från förra mötet var det riktigt jobbigt. Men när jag i diskussionen la fram mina argument, och chefen plötsligt sammanfattar mina röriga tankar med sina egna, betydligt mer samlade ord, hör jag på hennes röst att hon står bakom mig, och då hittade jag självförtroendet igen och mötet tog fart.

När frågan VARFÖR (ska vi jobba med digitalisering) kom så svamlade jag lite igen innan chefen satte mig på rätt spår genom att lite snyggt nämna ”skolverket…”, och då hittade jag tråden och kunde förklara i en flerstegsprocess varför vi ska jobba med digitalisering. När jag vet att jag har skolverket i ryggen är det så enkelt att motivera för motsträviga, IT-ovana kollegor. På en förskola, fick vi veta, hade dom tom fattat beslut att barnen inte FICK använda iPads… Chefen tittade lite på dom och sa att ”barnen SKA använda iPads!”

Så, överlag gick det bra, trots att jag inte riktigt hade huvudet på plats. Det var skönt att hitta självförtroendet igen. Jag KAN IT och digitalisering, iaf på en nivå som är betydligt över mina kollegor, jag VET varför vi ska jobba med det, och hur man kan göra det enkelt.

Vi avslutade med att bestämma att vi ska ha en workshop där jag ska lära dom göra QR-koder, och visa dom ”min” blue bot =)

Thus ended hell week… 

Äntligen är den körigaste veckan på länge över, tack och lov! En dag kvar, men jag slutar tidigt och kan åka hem och roa den stackars hunden lite mer än han fått under veckan… 

Hoppas jag. Jag har nämligen knäckt gåtan med varför jag är så trött. Jag har feber… Det kan ju knäcka den tappraste krigare. Lite sömn så blir det nog bra. 

V. 19 är nästa vecka som är en smula fullbokad… tack och lov är allt under arbetstid, men det blir mycket ändå. Speciellt med tanke på att jag med stor sannolikhet ska insemineras på onsdagen… Kan bli knivigt! Så glad att jag valde att inkludera min chef i mina privata planer så det går att pussla ihop. 


  Nu: underbar sömn