månadsarkiv: januari 2017

I morgon är det dags.

I morgon har jag då slutligen tid på fertilitetsenheten för det första läkarbesöket. Precis när jag satte mig ner för att skriva det här inlägget messade Frodis och frågade om det var i morgon, och sen om jag var nervös?

Nej, inte det minsta nervös faktiskt. Finns inget att vara nervös över, just i morgon. Mest är jag peppad för att det äntligen händer något, och för att jag kommer kunna få lite mer klarhet i processen i morgon.

Det jag däremot har är ett (orimligt?) stort behov av att älta det hela. Ställa frågor jag egentligen inte vill ha svar på. Ni vet sådär som man gör, och driver alla män i universum till vansinne? Ställer frågor man inte vill ha svar på, till en man som bara ser ett problem och ett sätt att lösa det, när man mest vill att han ska lyssna tålmodigt när man ställer samma fråga fem gånger, på olika sätt. =)

Men just att PRATA om det, även om ingen annan än läkaren kan svara på frågorna, gör det lite mer verkligt. Omsätter teori till praktik. Man får smaka lite på känslan. Vänja sig vid tanken. Inse att det kan vara på riktigt.

Så nej, inte nervös. I morgon får jag svar på frågor jag inte ställt. Och nya frågor att ställa ut i tomma intet-eftersom ingen orkar lyssna när jag inte vill ha ett svar.

En annan sak som var fin med semestern…

Var ju att inte konstant känna sig småsjuk. Nu har jag dretont i halsen sen några dagar tillbaka, och en kollega sjukanmälde sig precis med misstänkt halsfluss.

När jag inte fick tag på en vikarie messade jag jobbet och bad dom ringa poolen (eftersom jag inte kan göra det hemifrån), och fick ett ”Krya på dig!” tillbaka, trots att jag uttryckligen skrev att det var kollegan som var sjuk… Så förvånade dom kommer bli när jag kommer till jobbet om en timme.  Jag orkar inte rätta, när jag redan varit tydlig…

Tålamodet som försvann…

Yes!! Äntligen fick F tid att frakta mig till både återvinningsstation (jag ville bara spränga skiten, men han är så jävla reko och miljövänlig)  och Ikea. Älskade E följde med som en härlig bonus, Gud vad jag har saknat henne! På måndag får vi leka lite.

Jag hade rätt mycket att handla på Ikea, och tålamodet försvann rätt snabbt. Jag vill bara gå in, notera vilken hylla grejerna finns på, och sen ut igen. Men idag skulle jag ha stolar, ett bord, och en jävla vagnjävelgrej som måste hämtas på varuutlämningen. Så då måste jag fråga en människa (jättetrevlig), få en lapp som jag måste hålla rätt på. Kolla efter en byrå som inte fanns, välja en annan efter att ha funderat 22 år på om den skulle rymmas (det gjorde den inte, visade det sig), och hitta en till människa, och så fanns inte byrån i lager för det är en beställningsvara… 

någonstans där tappade jag det helt, så det var tur att jag var nästan klar. Nästan. Såklart vann jag en spontan avstämning i kassan. Nu tog den KANSKE 30 sekunder, men bara att det blev ett till MOMENT att ta sig igenom… och så till ett annat hushelvete för att hämta resten. Här kände jag att nu har jag så dåligt tålamod så nu vill jag inte ha en människa närmare än två meter. Och prata inte med mig! Jag är så charmerande när jag är trött och hungrig…

Nu har jag inte lagt in min middag, men med tanke på att jag åt en matvetesallad med kyckling behöver jag äta typ 18 portioner för att komma över 2000 kalorier. Konstigt om jag är sur och otrevlig.


Nu står i alla fall alla möbler och väntar på montering, och där får dom stå. Jag vill ha det klart, men jag slutar sent alla dagar utom fredag, så det får vänta. T erbjöd sig att ta med dottern och hjälpa till, och jag är inte så himla svår ?


Nu ska jag sova. Herregud(!) vad jag ska sova!! 

Man får inte vara rädd. Men man är ju det.

Förutom MÄNNISKORNA i familjen Cassidy så saknar jag allra mest med semestern att vara en del av S sociala nätverk. Luncher, julfester, lekparkshäng och gud vet allt vad vi gjorde. Vi var så upptagna ett par veckor att jag blev helt SLUT, och fick be att få vara lite ledig från det sociala ett tag… Jag saknar det.

Dessutom var ju framför allt dom svenska mammorna vi umgicks med så otroligt inkluderande så det kändes som om man var en del av gruppen, trots att man bara var på besök. Jag saknar dom också!

Hur som helst. Jag drabbas regelbundet av känslan av att jag inte är nöjd med mitt liv, och att något måste ändras. Människor behöver tillföras. Dom jag har är toppen, men alla har ju sitt, och en social krets på fyra personer blir lite klen faktiskt…

Så. Mitt i allt det sociala i Australien kände jag att det är precis det här jag vill ha hemma. Att vara så jäkla upptagen att jag bara vill vara lite själv ett tag. Istället för tvärt om… I samma veva satt Lady Dahmer på Facebook och, av anledningar jag inte forskade i, la ut länkar till olika grupper. ”Feminister söker vänner i…”. Bra idé, tänkte jag och sökte upp en för Örebro och gick med.

Sen blev det lite som vanligt. Det pratades om att vi skulle ses, men det HÄNDE inget, för ingen tog riktigt tag i det. Sen kom det in en ny medlem som presenterade sig, och sa lite svävande att det skulle vara kul med ett matlag som sågs ibland och lagade mat åt varandra… Den högg jag på direkt, och hips vips hade vi styrt upp det. Vi blev fyra stycken, men en av tjejerna verkar inte ha sett få chat så jag hoppas hon kommer ändå.

Som jag nämnde sist så brukar det ju sluta med att jag ÄR rädd, och direkt vi började bestämma saker så började jag fundera på om jag ”orkade”… Så, för att jag inte skulle stå där och vara rädd och inte åka, så anmälde jag mig frivillig att ha första träffen. Jag kommer vara lika rädd, men jag kommer inte kunna backa ur. Så, nästa tisdag kommer två (Kanske tre, om tjej nr tre inte hoppat av) tjejer jag inte känner, en bebis och en hundvalp på middag. Det kan bli exakt hur som helst, men NÅGOT kommer ju ändras.

Med lite tur har dom även möbler att sitta på då… Jag och F ska på Ikea ikväll är tanken, men jag vet ärligt talat inte när jag ska hinna/orka skruva ihop möblerna! Jag är ju sällan hemma före 18 numera, och då ska ju lilla hunden ha sitt, och så ska man ju hinna somna framför Farmen kl 19,30…

Tiden som gick…

Fördelen med att jag gått hemma hela dagen och väntat på att klockan ska gå (Söndagar, really?) är ju att jag fått lite gjort…

Vaknade strax före sex, och fick ett infall att frosta av frysen när det ändå var minusgrader ute. Medan det skötte sig själv röjde jag i förrådet, ställde ut en dörr där, packade upp resväskan och ställde ut dom i förrådet igen, och tvättade alla filtar och kuddar. Skruvade loss hjulen från en möbel som ska kastas, och tappade farten.

Nu skulle jag behöva vika in ren tvätt i garderoben, och byta sängkläder, men jag tappade helt lusten.