Houston-we have a problem…

Tog tag i packandet igen. Tog mig för att faktiskt PROVA kläderna så jag inte skulle släpa med något jag ändå inte kommer använda för att det sitter illa, och strukturerade om väskan. 

Jag måste nog fundera på om jag ska packa en kjol till… jag har sex klänningar, men ingen av dom känns som något jag kommer ha på mig för att klappa vombater. Men alla mina VARDAGSKLÄDER är för små plötsligt… kjol funkar alltid. Och Frodis kom till undsättning med lite linnen som hon köpt, men konstaterat var för små… jävla märkligt! Sen måste jag nog fundera på om sex klänningar verkligen är nödvändigt… jag gissar nej! En är till jul och en till nyår, men… påt igen i morgon. 

13 kilo väger väskan nu, och även om jag konstant kommer på saker jag behöver packa så tror jag det är lugnt-även efter att pepparkaksdegen packats ner! 

Ändå ett positivt avslut.

Om vi ska sammanfatta året 2016 lite i förskott så kan man väl säga att det genomsnittliga betyget blir rätt dåligt… Visst har det funnits positiva saker också, jag har ju bland annat fått lära känna lite nya människor, och lärt känna några som slank in på slutet av 2015 väldigt mycket bättre, och det har ju varit övervägande positivt. Även det som INTE har varit positivt har utvecklat mig som människa, och lärt mig både hur jag VILL vara, och hur jag INTE vill vara. Som det där memet säger: What doesn’t kill you gives you really unhealthy coping mechanisms… Med reservation för stavning på sista ordet där, jag ORKAR inte googla. (Eller ärligt, börjar jag googla quotes så fastnar jag där, jag älskar google quotes…)

Either way. 2016 har överlag varit ett år när jag mått rätt ruttet mentalt, vilket lett till att jag mår rätt ruttet fysiskt (10 kilo plus, toppen för någon som gått ner 50 kilo…) vilket i sin tur givetvis inte gör att jag känner mig MER NÖJD med mig själv. Just nu skulle det vara rätt schysst att hitta den där semi-positiva människan jag (ätit upp…) känner att jag kan vara ibland. Jag hyser visst hopp till semestern, faktiskt. Inte bara för att få vara ledig, utan mer den meditativa känslan av en buschwalk. Den fysiska distansen till exakt ALLT som gör att huvudet snurrar. Att inte ”behöva” ha F som snuttefilt, för att han är den/det enda som saktar ner det där snurrandet i min vardag…

what-doesnt-kill-you

Men, either way. Igen. Jag nämnde ju häromdagen att jag luftat lite med vår specialpedagog, som sa att hon skulle ”göra en blockad!”. Jag fick intrycket av att den blockaden skulle ske efter min semester, men icke. Det tog en dag. Idag kom min chef förbi och pratade lite, och innan hon gått hade jag fått nya arbetsuppgifter och nytt schema. Helst ville hon ge mig nytt schema from måndag, men jag sa ”Jag ska fika med E på tisdag, det är INTE förhandlingsbart!”, och det förstod hon. Så för min vikarie börjar det nya schemat och våra nya arbetsuppgifter på onsdag, när jag går på semester.

Det känns väldigt bra, faktiskt. Det kom ju lite plötsligt på även om jag visste om att det skulle ske, men det känns bara positivt. Jag tror att det är bra för mig som person, och definitivt för mitt välmående. Att få ett break från det som upplevts som negativt, och samtidigt göra nytta. Chefen sa också att ”vi har sett att du gör ett väldigt,  VÄLDIGT bra jobb med…”, och trots att det känns som om hon liksom betonade det för mycket så känns det såklart bra med lite positiv feedback.

Nu känner jag att jag är på banan inför det nya året. Jag vet exakt vad min uppgift är. Vilket ansvar jag har. Jag ska strax skicka ett mail till specialpedagogen, så hon kan hjälpa mig med vad mitt MÅL är, så jag kan klura på hur jag ska komma dit under semestern. När jag säger att jag tror att nästa år kommer bli lite bättre så är jag inte sådär klyschigt klämkäck, utan jag tror på riktigt att allt kommer kännas mycket mer positivt. IDAG känns allt mer positivt, och jag känner lite glädje inför min arbetsuppgift igen. Jag kommer också i större grad kunna reglera sånt som gör mig stressad i arbetet, vilket givetvis är positivt.

Två saker fick chefen lova innan jag tackade ja. 1, att mitt ansvar som Unikum/IT-ansvarig var oförändrat, för det är ett uppdrag jag verkligen stimuleras av. 2, att jag fortfarande ska kunna åka och bada/åka till lek och bus med E och F ibland. Mitt nya schema kommer vara 7,30-16 eller 8,15-16,30, inga tidiga eller sena dagar. I det schemat ryms inga bad eller besök på lek och bus med E och F.

Chefen ville ändå korta av några dagar så att jag ska jobba 38,5 timmar på schema och ha 1,5 timme i veckan i tjänstemannatid för tex planering eller APT, så det var inga problem att få igenom det kravet. ”När brukar ni göra såna saker då?” Tja, en vardag mitt i veckan! Det slutade med att jag fick en måndag, en torsdag och en fredag, på rullande treveckors schema. Jag är nöjd. Jag tror uppriktigt att jag kommer må mycket bättre av det här. Sen får vi ju se när det här uppdraget är över efter sommaren, för då återgår jag i ”normal tjänst” och då gäller det ju att jag kan deala med det som stressar mig. Men jag är faktiskt inte oroad, jag ser positivt på framtiden. Mitt största stressmoment försvinner medan jag är på semester, och jag känner att det som är kvar är hanterbart.

För mig är just den senaste tidens oklarheter det som stressar mig, bland annat. Vem gör egentligen vad, och när? Jag är nog en smula autistisk, för jag behöver veta exakt vad som händer när, för att deala med det på ett rimligt sätt. Det har varit rörigt i höst, och det har stressat mig in absurdum. Tydlighet. Det mår jag bra av. Jag tar på mig för mycket ansvar annars, och stressas av saker som inte är MINA att stressas av. Jag HAR för stor ansvarskänsla, och en oförmåga att släppa saker jag upplever som ett problem.

Och ska jag fortsätta vara så här positiv så fick jag fakking GODKÄNT i kursen jag läst i höst. Betyget ramlade in idag, så där lagom före semestern, så nu kan jag släppa det också och klappa mig själv på axeln för att jag fixade det! Mycket stress, en hel del frustration, lite tårar i telefonen med chefen, men det gav resultat. Jag blev godkänd utan kompletteringar. Det är exakt allt jag kunde begära. Nu är det verkligen SEMESTER snart, och jag går på den med en känsla av att allt kommer bli riktigt bra!

Slutspurt

En vecka tills jag åker, och nu börjar jag känna mig stressad. Inte så mycket över resan. Ännu. (Det kommer…) Men det känns som om jag fortfarande har så mycket kvar att FIXA innan jag åker.

Inte så mycket på jobbet, där har jag faktiskt kunnat vara lite effektiv och avsluta projekt, lämna över ansvar och hjälpa dom som behöver hjälp, men hemma. Väskan är inte packad (jag började, men måste revidera och bli KLAR!), har behöver städa, lägga fram räkningar till F som ska hjälpa mig betala dom medan jag är borta, vattna blommor, städa upp i trädgården och gud vet vad…

I helgen ska jag och Frodis på Ikea. Vi hade lite lösa planer på att festa lite innan jag ska åka, men nu käkar jag ju antibiotika och har redan ont i njurarna, så det känns inte så aktuellt. Vi får ta Ikea i helgen, och sen luncha på Onsdag!

På Tisdag ska jag fika med E och T. Jag har haft lite bryderi över var vi ska fika, för bullarna (det måste vara bullar, mycket viktigt) har inte varit riktigt bra på dom senaste ställena vi har fikat. Men nu funderar jag på om vi inte helt enkelt skulle fika hemma hos mig? Jag måste kolla om T hinner det, för hon måste tillbaka till jobbet sen och jag bor en bit ifrån, men om hon hinner blir det kanske bra? Jag tycker iofs att det skulle vara roligare att fika UTE, men det är nog mer min hang up. E blir nog bara glad, nio gånger av tio är det första hon frågar när vi ses ”får jag vara hemma hos dig?”, och då kan vi köpa helt perfekta bullar. Lillskrutten E fyller dessutom år söndagen efter att jag har åkt, så jag tänkte att hon skulle få sina födelsedagspresenter när vi fikar också.

Men först måste jag överleva några jobbdagar till. Med början om 45 minuter.

Ok, ingen stress…

På Blackboard:

”Era betyg kommer att registreras under fredag 25/11 av XX, utbildningsadministratör. Under måndag28/11 skickar vi lärare återkoppling till er. Om ni behöver komplettera så se tidigare anlag om datum för nya inlämningar.”

Båda datumen ligger under min semester. Mao lika bra att ställa in sig på att packa kurslitteraturen… Eller tja, jag har ju två dagar innan jag åker.

Stressen…