månadsarkiv: november 2016

Well, come what may…

I morgon åker vi! Om inget går fel, vill säga…

Inledde min semester med att äta pepparkakor till frukost. Har fått dom av ett barn på jobbet, och dom var bland annat formade som dinosaurier. Såklart. 


Sen var det lunch med Frodis, följt av studiebesök på hennes jobb! Vi försökte luncha på P’s jobb, men hon var inte där… när vi ansträngt oss så! Det är inte så ofta man har vägarna förbi ett ölcafé…


Sen sov jag lite, som man gör på semestern… och sen har jag mest dolat på. Jag är förvånansvärt ostressad, det är bara en timme sen jag grävde fram biljetten och passet. Det sista är packat (4,5 samt 15,5 kilo i väskorna) och lägenheten är redo att lämnas. 

Jag har flyttat över kort och kontanter till en ny plånbok. Enklare än att tömma den jag använder från allt jag inte kommer använda på nästan två månader… jag tar bara med bankkort, kreditkort och, vis av erfarenhet, bensinkortet. Nu ska väl inte F behöva (men får gärna!) hämta mig från flyget igen, men det trodde jag ju inte sist heller så… 

Så nä, jag vet inte? Jag tror jag är redo? Allt som återstår är nog att sova… Jag ställer klockan på 06, om jag skulle komma på något jag missat i morgon… 

Semester..?

Har LITE svårt att bara släppa jobbet när det fortfarande känns som om jag behöver styra upp saker, men nu har jag verkligen organiserat a l l t som möjligen är mitt ansvar… och jag lämnar ju inte landet än på 1,5 dygn! 
Så, efter att ha vinkat av T, och lämnat tillbaka finaste E till pappan (hon var bara tvungen att sopa hela kilometern mellan våra hus…) gör jag mitt allra bästa för att ta semester! (Har faktiskt bara skickat två sms till min vikarie sen jag slutade…)

Och ovanpå det…

Tittar jag på ett avsnitt criminal minds där skurken ser ut EXAKT som den sämsta date jag haft. 

Han som var jävligt trevlig, och smart! (Via sms) Men innan vi ens träffats ville titta på sängar tillsammans (till hans hus…) och när vi väl träffades inte ens lät mig avsluta en mening, och dessutom fan ALDRIG åkte hem igen… Även om han ”hotade” med det när hans törnrosasömn blev störd av min lunginflammation… 

 Ett dygn i sträck av att bli avbruten var mer än jag klarade av, vi har inte haft kontakt sen dess. 

You can call me…

Grumpy mc. Grumpypants.

Jag försöker intala mig själv att orsakerna till det I N T E har med mig att göra, men det går sådär. 

Så jag tog en (JÄVLIGT stark) cuba libre, och försöker fokusera på det som är relevant. Bubblet är på kylning. Väskorna är packade. I morgon är sista dagen på VÄLDIGT länge som jag behöver kliva upp 03.20 för att åka till jobbet. Och viktigast: not My circus. Not My monkeys. 

Idag har TVÅ personer bett mig jobba över i morgon. Fat chans! För det första går jag på semester och för det andra ska jag hämta E på skolan! No way José! 

Över och ut, för om jag lyckas avsluta den där drinken kommer jag somna på 0,2 sekunder. Jeezus vad stark den blev! (Men med lite tur botar den det där halsontet om med lite otur är halsfluss…) 

Well…

Vaknar två timmar för tidigt, med halsont och rinnande näsa. Kämpa kroppen, kämpa! Det är bara EN dag kvar när vi måste ställa väckarklockan.

En tröst är ju att om en vecka går jag inte min morgonpromenad i minusgrader och beckmörker. Eller klockan fem på morgonen… Och jag måste inte ägna en dag åt att deala med människor jag helst vill slippa se-ever again… Återigen, en dag kvar när den här är slut…

Packad och klar

Det enda som inte är packat i den stora resväskan nu är mitt smink (ja asså degen fick åka in i kylskåpet igen efter testet) och väskan går banne mig att stänga! 

Två klänningar och två kjolar fick byta plats med en annan kjol, två linnen och ett par vombatklapparvänliga byxor, nu känner jag mig nöjd!


Sen insåg jag att den mängd saker jag kunde ha i handbagaget som bara får väga fem kilo var så försvinnande liten att jag bytte kabinväskan mot en ryggsäck. Jag är ändå en glad backpacker, om man bortser från det minimalistiska levernet! Löjligt att släpa på en hel kabinväska när jag kan ha ryggsäck.

 Nu är jag klar. Får jag åka nu?! 

Välkommen till effektivitetens högborg…

Well, sovmorgon så som den är för normala människor är ju inget vi pysslar med i den södermanska familjen, så klockan sju klev vi upp och betalade räkningar. F har gått med på att betala mina räkningar när jag är bortrest (tack), och smålog en smula när jag sa att jag VÄGRADE e-faktura eftersom jag glömmer betala dom då. Nu vet jag dock att min bank erbjuder automatisk dragning av e-faktura, och då försvinner ju den risken, så jag bestämde mig för att till sist ta tag i den där skiten och fixa det också när jag ändå var inloggad på banken. Det händer ju liksom bara en gång i månaden, så orka… Så nu har jag e-faktura, nu ska det bara liksom registreras hos banken, så att jag kan beställa automatisk betalning, och helst innan jag åker, annars blir det ju jävligt meckigt när F ska betala räkningarna… Jag blir irriterad bara av att tänka på det.

Frodis skulle hämta mig 10,30 men även hon, som numera jobbar dag istället för natt, var uppe i ottan och messade och frågade om hon skulle hämta mig en timme tidigare, så vi kunde hänga på låset? Tyvärr kom vi fram till att Marieberg inte öppnade förrän 11 (Men herregud vilka pensionärer vi är, uppe innan butikerna ens är öppna!) men vi skulle ju på Ikea också, och dom öppnar 10, så vi åkte dit.

Jag har blivit lite peppad på att fixa min lägenhet igen. Just nu står köket högst på önskelistan, och jag ska fixa nya stolar till att börja med. Helst skulle jag göra det i morgon, men det får nog vänta till efter semestern… Tror jag… Jag är ju ändå inte hemma och kan njuta av dom. Idag fick det bli nya bordstabletter, och jag behöver visst ett större köksbord…

Det blev också nya ”sängbord”. Jag har haft en plan för vägghyllor i sovrummet, men nu har jag bott här i TVÅ ÅR snart och fortfarande inte fått dom jävla hålen borrade. Det kommer helt enkelt aldrig ske, för min egen borr är för klen. Jag vill inte ha vanliga sängbord, men jag fick en idé och köpte pallar istället!

Perfekt!

Bytte den lilla lampan mot en golvlampa. Dom små har hela tiden varit ämnade att vara sovrumslampor, jag har bara inte haft något att ställa dom på…

Jag är så löjligt nöjd med min lilla lägenhet, köket till trots! Skulle jag mot förmodan plötsligt träffa någon måste jag nog insistera på delat boende… Bara tanken på att försöka få plats med MIG och MITT hos någon annan, eller göra plats för någon annan här gör mig helt matt. Nä. Jag gillar att det är JAG som bor här, och vill jag ha pallar i sovrummet och en dator i vardagsrummet så har jag det. Sådeså!

Jag trivs väldigt bra i mitt eget lilla universum.