Alltså, människor…

En facebookvän hörde av sig häromdagen och undrade om jag kände någon i Västerås som kunde ta emot swish? Det gjorde jag inte tyvärr. Hon ville hjälpa en familj via Mathjälpen, men det var akut och snigelpost från norraste norrland skulle ta för lång tid.

Idag delade jag ett nytt inlägg från mathjälpen, och fick följande meddelande:


Så det gjorde jag. Jag skrev ett inlägg på fb och taggade tre personer som är pålitliga och hjälpsamma och hoppades att någon av dom skulle ha tid och möjlighet. ALLA TRE anmälde sig frivilliga, så nu får familjen hjälp! Så himla fint tycker jag! Man kanske inte har råd eller möjlighet att hjälpa till själv, men agera mellanhand kan man ofta göra, och det hjälper ju!

Och apropå fina människor så fick jag en rad spännande symboler idag. Inte jättesvårt att räkna ut att antingen har F fått en stroke, eller så var det E som var i farten. Jag svarade accordingly, och sen ringde hon mig.

Jag: Hej, vad gör du?

Hon: Jag ligger på soffan! Nu ska jag… *Klick*

Man ska inte tjata hål i huvudet på varandra på en fredag =) Gullefjun, hon är så himla rar.

Nytt försök till liv.

Jag försökte verkligen hålla mig uppe igår, men kl 20,30 låg jag i sängen… Jag somnade iofs inte, men jösses så skönt att inte ens behöva försöka hålla kroppen upprätt. Till följd av det vaknade jag ju kl 03,38, men det var bara 10 minuter för tidigt så skitsamma kan jag känna. ”Kort” dag idag, dvs normallång dag som tar slut tidigt eftersom jag börjar jobba innan trollen ens gått och lagt sig… Jag började dagen med två ipren, innan jag ens hunnit känna efter.

Innan helgen måste jag bli frisk!!! Dels för att jag är sjukt less på att vara sjuk nu, kom igen liksom, men även för att på Lördag ska jag och Frodis och några av hennes kompisar på Brynolf och Jung. Att sitta och titta ska jag väl orka med, men jag vill inte smitta Frodis med den här mördarsjukan!

Frodis jobbar just nu ca 6,5 dag/vecka. Med att PRATA. Typ 5 dagar i veckan pratar hon i telefon, och resten av veckan pratar hon med sig själv, så att bli sjuk och inte ha någon röst innebär en smärre katastrof. Så, inte smitta Frodis. Så jag har typ en dag på mig att bli frisk, annars får jag köpa mig en plastbubbla. Oavsett lär jag få duscha i handsprit innan vi ses.

Men först: Till jobbet och smitta alla där! Dvs, all personal. Vi har så SJUKT friska barn, så det kommer sluta med att jag får jobba själv med 53 barn för att all personal är döende av mördarbaciller. Igår fick jag universums hostattack precis när kocken gick förbi, så någon mat kommer vi inte heller få…

Well…

En halv dag hann jag jobba innan jag hade feber igen. Kom igen nu kroppen, det här är ju absurt! 

Jag har aldrig varit så här sjuk-ever! 

Muterade mördarbaciller från helvetet. Det är inte ens barnbaciller, det är mördarbaciller! 

Uppriktigt förundrad

Alltså, det är ju inte någon masshysteri direkt, men ni är ändå runt 25 dårar som är här varje dag, och dessutom flera gånger om dagen!? Minst 20 måste vara robotar, I’m sure. Fem av er kan jag nämligen sätta namn på, även om jag tror en är ytterst sporadisk *S*

stat

Alltså, hösten ??

Bilden kan omöjligt visa hur fantastiskt vackert det var utanför mitt fönster i ca två minuter när solen bröt igenom och färgerna var helt magiska, det var som en tavla ?

Två minuter senare regnade det.

Gud vad jag älskar hösten! Men nu är det väldigt få dagar kvar av det vackra. 

Farten tog slut…

Jag kom liksom aldrig igång igen efter min paus i förmiddags, jag hade verkligen skrivit slut på exakt ALLT jag hade att säga om min uppgift just idag. Slut ord kvar…

Jag gjorde ett tappert försök nyss, men jag hade noll inspiration kvar, och till sist kände jag att nej, varför ska jag tvinga mig själv till det här när jag har ett fullt acceptabelt första utkast att lämna in redan nu? Jag har slitit med den där uppgiften trots att jag har varit dö-sjuk,(så den personen som sa till min chef att jag inte pluggar när jag säger att jag pluggar, utan att ens fråga mig, kan ju kort och gott dra åt h-vete)  så jag kan med GOTT SAMVETE ta en ledig kväll innan jag ska börja jobba igen i morgon.

Uppgiften är inskickad, så nu har jag ikväll plus i morgon som pluggfri-tid. Eller, well, jag ska ju lämna respons på två uppgifter, och jag vet ju att om jag FÅR uppgifterna i morgon i rimlig tid så kommer jag ju börja då, för att få mer tid till min egen, men dom har till midnatt på sig att maila mig så jag behöver nog inte stressa. Gissar att minst en av uppgifterna inte kommer komma in före kl 21 i morgon iaf.

Så, soffa, hund i skrevet, criminal minds och stickning, där har ni min heta kväll! Oh right, jag kanske behöver ta en dusch också…

Många missade samtal på senare tid.

Normalt kanske man skulle fundera lite när man får ett röstmeddelande med någon som bara andas, men jag tror jag känner honom så väl att jag vet att han inte skulle ringa mig. Någonsin. 

Nu är jag mest frustrerad över att jag aldrig lyckas vara vid datorn när E ringer. Även om hon kanske inte har en supergenomtänkt tanke med det (snarare ”det där är ju Ebba!”klick klick…) så vill hon ju uppenbart prata lite, och då måste hon ju få det. Nästa gång får jag väl vara lite vuxen och ringa tillbaka…

Plötsligt händer det…

Efter det förra inlägget (som jag skrev för vadå, en timme sen?) fick jag världens flow och skrev över 1000 ord, varav diskussionen var närmare 900 ord. Filibustra deluxe. Nu känns det inte längre HELT omöjligt att få ihop 1000 ord till, även om flowet liksom tog slut just precis nu. Jag hade liksom skrivit alla tankar jag hade… När jag satte punkt kände jag att jag precis hade skrivit den mening som ska avsluta min examination, så nu gäller det att peta in tusen ord till FÖRE den meningen.

Men först-paus!

Och på den sjunde dagen återuppstod hon…

Nu ska vi inte överdriva och säga att jag är frisk, men jag vaknade med betydligt MINDRE, faktiskt nästan ingen alls känns det som, feber i morse, och har ändå kunnat både sova och andas skapligt inatt. Det här har varit helt galet, jag tror faktiskt aldrig att jag varit så här sjuk i hela mitt liv. Kanske inte konstigt att livet känns hopplöst och dystert, och jag har haft NOLL energi i kroppen senaste tiden…

Min ”sambo” ville ”låna TVn” häromdagen (jag tittade på tv-serier) så vi tittade på något som hette typ tunnelbanan tillsammans, och det slog mig att vi inte tittat på tv tillsammans på typ en månad… Förut hade vi två timmar varje kväll när ”vi” tittade på högkvalitativa serier som ”say yes to the dress”, ”90 days to wed” och något mer som jag inte ens minns. Vi hade tre serier på rad som ”vi” tittade på. Sen slutade vi med det helt plötsligt, vilket jag nämnde för henne och frågade vad sjutton som hände?! Hon svarade ”Jag tror vi tappade hoppet om livet, vi har ju inte varit vakna…”

Dom där serierna börjar strax efter kl 18… Men när jag tänker på det så har hon ju rätt. Vi har båda utan problem kunnat gå och lägga oss kl 19. Konstigt att det inte känns som om man har något liv-när man faktiskt inte HAR det… Kommer hem tidigast kl 17, och lägger sig 19. Jävla lattjo brud det här… How am I still single? Oh wait, han kanske inte ligger i garderoben och väntar på mig! (Hoppas jag, jag har tittat lite väl mycket på criminal minds på senare tid…)

Men nu börjar jag känna hoppet återvända. Jag ska bara tömma huvudet på ”blogg” och sen fortsätta med min diskussion om arbetslagets betydelse ur ett hermeneutiskt perspektiv. Jag känner att jag börjar falla tillbaka i samma mönster som jag hade när jag gick skola på heltid nu när jag ska sitta och producera MÄNGDER med text (som inte bara är blaj, här kan jag ju filibustra i oändlighet). Jag kan ju inte riktigt bara sitta stilla och kötta några längre stunder, jag blir rastlös och kan inte fokusera. När jag gick skola och vi hade grupparbete blev ”lösningen” att gå på toa med jämna mellanrum. Inte för att jag BEHÖVDE gå på toa en gång i halvtimmen, utan för att lämna rummet, få lite tystnad och kunna TÄNKA! Sen kom jag tillbaka efter fem minuter och sa ”nu har jag löst det, så HÄR kan vi skriva!”. Det tog en halv termin, men sen snappade mina klasskompisar upp det här, så varje gång vi körde fast sa dom ”Ebba kan inte du gå på toa och TÄNKA lite!”, haha! Nu gör jag lite likadant, fast istället för att gå på toa så diskar jag, hämtar mer varma koppen, rakar huvudet (well, det gick ju bra…) bloggar eller rastar hunden. Mitt i ett stycke bara lämnar jag allt och går, när jag känner att jag får lite panik av att sitta stilla. Sen går det bättre när jag kommer tillbaka.

Det är samma sak på jobbet tyvärr. När vi har APT och liknande. Jag har jättesvårt för att fokusera om jag sitter stilla, jag behöver sysselsätta mig med något annat för att kunna fokusera tankarna. Lite halvsvårt att förklara för chef och kollegor att jag faktiskt lyssnar BÄTTRE när jag ser ut att inte lyssna alls.

Men jaja, jag såg att respondentlistorna kommit ut på blackboard, så det är väl bara att försöka blaja ihop något slags resonemang så att jag kan skicka in min text för feedback idag, och sen ta en paus en dag…