månadsarkiv: juli 2016

Ingentinget före alltinget

Jag borde ha köpt hundmat idag, men jag sket i det. Jag sket i exakt allt, och satte mig i soffan hela dagen. 14 timmar stickande och tv-serietittande. Jag skojade inte när jag sa att jag brukade tillbringa hela dagarna framför datorn, även om jag just idag använde den som ”dvd-spelare”. Det var hur som helst skönt att bara sitta, sticka och slötitta på en tv-serie. Eller två, den första tog slut… Inte ens tänka en vettig tanke. Välbehövligt.

I morgon drar den sista sommarveckan igång, och det ska bli så skönt när den är över. När arbetslivet återfår lite struktur, barnen är på sina avdelningar, grejerna är där dom ska vara, och man har lite att TA TAG I om dagarna. Saker att planera, problem att lösa, aktiviteter att styra runt, möten att gå på. Inte bara gå omkring och lalla.

Jag ser verkligen fram mot hösten, det ska bli riktigt roligt med en ny termin. Dels för att jag fått utökat ansvar och numera är IT- och IKT-ansvarig för alla sju förskolorna, och ska försöka göra något vettigt av det (med kollegor som med svårighet kan läsa sin mail, jag får verkligen börja från grunden), och dels för att vi har fått en tydligare struktur att arbeta efter/med. Mallar och shit, jag mår bra av sånt!

På IKT-sidan tror jag (eller planerar jag) att vi ska jobba lite med programmering i höst. Jag har sett en sjukt kul robot jag vill köpa in, men för att kunna motivera det ska barnen få börja med att programmera varandra. Förutom att det känns sjukt roligt ser jag mängder med pedagogiska fördelar. Förmågan att/nyttan av att vara tydlig, lära sig följa och ge instruktioner, vad som händer om man inte är tydlig i sina kommandon. ”Du ska gå DIT” fungerar sådär på en robot.

Och så allt det vanliga, matematik, lägesord, riktningsanvisningar. Och allt det ryms inom IT/IKT. Dessutom kan jag nog få in det i vårt tema: Kroppens sinnen. Att uppleva programmeringen med hela sin kropp. Som sagt, jag är SJUKT peppad på hösten, och behöver sätta mig ner och googla lite mer på det här så jag får en plan. Man kanske skulle börja med att göra det på ett papper? Som ett spel. Och sen flytta ut det i 3D. Det är nog lättare för barnen att förstå konceptet då!

Men först ska jag överleva sista sommarveckan. Förutsatt att vikarien vill (och det gissar jag att han vill när han nu avbryter sin semester) så kommer jag gå hem tidigare på fredag, och ta långhelg. Veckan efter kör vi igång direkt med inskolningar och shit, och det kommer vara så rörigt. Jag hatar rörigt! Vi kommer inte vara igång med riktig verksamhet förrän tidigast veckan efter, om ens då, och det stör mig.

Men men, en vecka i taget, och även om vädret säger annat så är det sommar i en vecka till.

57 varv

Strax över 14 timmars stickning.

Den ser lite stor ut, men vi mätte E ganska grundligt, och drar man inte ut resåren så är den så bred som den ska vara. Återstår att se hur det ser ut sen.

När jag kommit upp till nederkanten på fjärrkontrollen är den lång nog, så jag har en bit kvar. 

En kvart per varv…

Och 42 varv and counting. Måste väl göra minst dubbelt så mycket på den här sidan, och sen ska det till en sida till. Jag är ju sysselsatt iaf ?

Det värsta är att jag börjar bli sugen på att göra en till mig själv, om jag får den här att bli bra. Och en till Daisy kanske. Fast den kan jag ju sticka i Australien förstås. 

Oväntat fritt från dårar

När vi tröttnade på att frysa i min trädgård drog vi oss ner på stan för att frysa där istället. Och som jag frös… Jag plockade tom fram mitt täcke när jag ramlade in hemma vid 0230 inatt. Hej höst, jag älskar dig!

(Jag somnade inte ens på bussen, bara nästan! tittade upp två hållplatser före min och insåg att jag var farligt nära att hamna i Lundby igen, och den erfarenheten vill jag INTE upprepa.)

Hur som helst var det oväntat fritt från dårar, vi blev nästan inte besvärade alls… Förutom snubben som satte sig vid vårt bord och vägrade fatta att vi inte ville prata med honom var det bara en idiot till, som satt bakom mig och petade mig i huvudet. Första gången var det nog ett misstag, han skulle vända sig och peka ut något åt en annan person, men när han märkte att jag blev irriterad gjorde han det flera gånger till. Jävla idiot! Vad är det för jävla fel i huvudet på MÄN?

Män och deras självklara rätt att bete sig vidrigt. Med det i åtanke är jag ändå väldigt glad att jag känner åtminstone en man (Jag känner flera, men ingen av dom andra ingår direkt i min vardag på samma sätt) som inte är det minsta vidrig eller snubbig. Nästan så man önskar att han vore det ibland. Frodis och E började prata om vad man gör när det är kris, apropå att Frodis stressar över möjligheten att hundpanget bokat in hennes hund fel vecka eller nåt när hon ska till Barcelona.

”Men vad GÖR man?, vem ringer man egentligen i den situationen?” För Frodis är det självklara svaret i just hundsituationen att hon ringer mig, så löser jag det på något sätt. ”Men du ska ju till BÅSENBERGA!” Jaja, men jag är rätt säker på att jag skulle kunna lösa det ändå, jag har faktiskt TVÅ extremt snälla hundvakter, som råkar dela hus, och min lägenhet är ju tom den natten jag sover i Båsenberga.

Men själv drabbades jag lite av hur mycket jag tycker om F. För när dom satt och ojade sig och frågade ”Vem ringer man egentligen när allt skiter sig??” så var MITT självklara svar att jag ringer F. Han kanske inte alltid kan hjälpa till, men jag kan alltid fråga. En kille som sätter sig i bilen på nyårsafton och kör Örebro-Göteborg-Örebro för att hämta mig på flyget när allt har skitit sig och jag ska hem, hur kan man inte tycka hemskt mycket om honom?

Det är en fin trygghet att ha. Att det alltid finns någon som man kan FRÅGA, och lita på att om han kan så hjälper han till. Som att passa mina hundar så att jag kan åka på konferens med jobbet. Och som att passa mina hundar i en och en halv MÅNAD så att jag kan åka på semester. Så otroligt fint, den här resan hade inte varit möjlig annars. Två hundar på pensionat så länge hade kostat två månadslöner. Men F ställer upp. För att han kan. Och kan han så vill han. Det är bara så svårt att återgälda sånt. Hur kan man ens?

Så mitt i festen drabbades jag av hur mycket jag tycker om F. Inte trots hans egenheter, utan på grund av dom. Jag gillar att han sitter vid sin dator 20 timmar/dygn, (Det gjorde jag med när jag inte jobbade, jag kan sakna det…) jag gillar att fyra fula klockor är en jättebra present (det var fem, men en blev förstörd), jag gillar att jag alltid känner mig lite dum i huvudet när jag pratar med honom, det är stimulerande. Sen älskar jag att han är en fantastisk pappa, för sådana finns det inte särskilt gott om i världen!

Klockgrejen är för svår att förklara för att jag ens ska försöka. Det närmsta jag kommit är att det är ett internt skämt, men det stämmer egentligen inte heller. Möjligen är det ett internt skämt mellan F och hans andra jag, jag råkade bara vara där och höra samtalet, ungefär…  Men, när jag gav honom fyra fula klockor, som alla visar olika (fel) tid, gick det inte att ta miste på hur glad han faktiskt blev, det var kul! Jag gillar ju att ge bort grejer som betyder något för den som får dom, lite som interna skämt mellan mig och mottagaren, och just den här gången tror jag att jag lyckades rätt bra.

När jag är ute och reser (nu låter jag som värsta globetrottern) brukar jag alltid försöka hitta en elefant åt Frodis som samlar på såna, och nu tror jag att jag får utöka det till att hitta en klocka åt F från varje ställe jag besöker. En myriad av klockor från alla världens hörn, och alla visar fel tid. Sjukt roligt.

 

”Jag ska bara på Systembolaget…

Inte shoppa någonting!”

Det gick inget vidare, jag har hela väskan full med påsar och grejer jag köpt… Sämst karaktär i stan.

Men naglarna blev helt ok, trots att inte Annie gjorde dom.

Före:


Och efter:


Jag var sjukt trött på den nästan osynliga färgen, ingen hit alls!

Och lunchen var god. Vi kom fram till att det var flera månader sen vi var på kinamuren. Frodis kände sig helt wild and crazy och skulle smaka på sushin, världens semesterfeeling! Hon tog en tugga av varje, hulkade, spottade ut och åt förtvivlat ris för att få bort smaken. Hahaha!


Nu:tupplur!!

Jag blir lika förvånad…

Varje gång jag SOVER… Nu sover jag iofs bra på nätterna, och somnar generellt snabbt, men jag sover sällan länge.

I går la jag mig 22, var upp en sväng vid 02, och sov sen till 07!! Hade utan problem kunnat sova längre, men jag ville hinna betala räkningar innan jag ska ner på stan så det var bara att masa sig upp… Snopet.

Dagen innehåller nagelfix (dom bokade inte in mig på min vanliga tjej, jag är stressad som fan över det), shopping och med lite tur lunch med Frodis, och sen ikväll kommer Frodis och E (stora E, inte lilla E) hit och dricker drinkar. Jag bjöd in F också och det vore riktigt skoj om han kom en stund, men jag tror han är ovillig att ta en paus i jobbet. Men jag gillar att vi bor så nära nu att vi kan ses korta stunder, utan att det blir ett sånt projekt. En kvarts promenad bara.

Frodis, den lyckosten, har gått på semester och ska åka till Barcelona, det måste ju firas i stil! Jag tänker pompoms och glitter, och kanske en partyhatt eller två. Eller överbliven rabarberpaj, vi får se. Jag har iaf köpt hem öl och lagt in ispåsar i frysen, och nu blev jag ruskigt sugen på mojito. Jag känner mig riktigt peppad på en utekväll, det var länge sedan jag kände så!

 

By the way

Så är fotobabble en sjukt bra app att använda på förskolan. Man kan ta en bild på något, och sedan spela in barnets tankar om det bilden visar. Sedan kan man via en webblänk dela inspelningen, som går att göra helt privat, med föräldrarna. 

Den här dokumentationen spelade vi in idag, när kollegan gick förbi och sa ”jag ska gå och bajsa!” *fnissar*