Till skillnad mot julen…

Är midsommar en dag när exakt alla icke ensamma människor hör av sig för att berätta hur bra dom har det. Alla som inte haft en enda tanke på att inkludera den dom hör av sig till i sitt firande. Jag är jätteglad för dom, men…

Det här meddelandet blev jag dock lite glad av. Det är en person som inte tidigare ingått i mitt privatliv, men som sedan hen fick mitt nummer hör av sig frekvent, väldigt roligt!! 

Ikväll kommer Frodis hit och vi ska upprepa förra årets succé med att frysa, grilla och om vädret vill inviga trädgårdsyatzyt!

Trevlig midsommar på er! 

Det här med att…

Sticka små saker börjar likna en psykos. Men det är kul! Det går fort, och små saker är söta. 


Den stackars dockan har fått agera modell. Löjligt nöjd faktiskt, av allt den har på sig är mössan det enda jag haft mönster till, resten har jag testat mig fram till på fri hand. Nu vet jag hur jag ska göra, och behöver nya projekt. Och en garnhallick. Garn är dyrt. För att inte tala om alla stickor jag behöver! Dyrt!! 


Men kul.

En dag är en dag…

Eftersom jag just nu är SJUKT dålig på att vara ledig (så långhelg känns toppen, verkligen) är tidiga dagar inte riktigt bra för mig. Hade jag inte haft hundarna hemma hade jag varit på jobbet dygnet runt, gissar jag. Idag hade jag en ABSURT tidig dag, men lyckades fylla iaf två timmar med att fixa pass, uträtta diverse ärenden och typ… Cykla hem. 

På vägen hem stannade jag till på Willys och köpte läsk, och passade på att uträtta dagens goda gärning. Killen före mig i kassan ville köpa några kilo potatis. Willys har en deal där man som medlem får köpa för mindre än en krona kilot, mot för typ åtta kronor om man inte är medlem. Killen hade lite begränsade finanser (kontanter, none the less…) och var inte medlem, så det körde ihop sig. Han fick gå till kassan bredvid för att BLI medlem, men då hade han inte legitimation med sig, så då skulle han ta med en ansökan hem, fylla i den, gå tillbaka med leg, och köpa sin potatis…

Fuck that, sa jag, och köpte potatisen åt honom. Jag ÄR medlem, och i slutänden hamnade kostnaden för mig på ca 5kr och två minuter för att övertala kassakillen om att jag menade allvar. Vilket jävla bestyr för en femma… Lätt dagens bäst spenderade pengar. Jag gissar att potatisen kommer göra nytta där den hamnade. 

”Har du något snällt att säga…

Så säg det” hade Frodis som nyårslöfte för några år sedan, och det försöker jag leva efter. 

Jag kan för mitt liv, hur våldsamt jag än önskar det, påverka hur JAG mår, men jag kan påverka hur andra mår. I den andan försöker jag säga när jag uppskattar något hos andra, och jag mailade just en kollega på en annan förskola för att berätta hur mycket jag uppskattar den kontakt och det samarbete vi har.

För min egen del? Tja. Det sker framsteg. Den där lilla köttklumpen jag jag på vänstersidan i bröstkorgen börjar så sakta återgå till den isklump den bör vara för att överleva livet som ensam. Ge mig några veckors tystnad till så är vi home safe.

Böckerna ligger i travar…

och jag behöver en till bokhylla för att få plats med dom (det har varit en synnerligen bra bok-vår!), men för att få hem den måste jag be F om hjälp, och han har med 98% säkerhet inte tid, så böckerna får ligga i travar några månader till… Jag vill inte ens fråga.

Idag kom vår ena kock och var helt exalterad. Hon hade läst ut en bok hon lånat och tyckte den var såååå bra! Hon brukar låna ur mitt ”omfattande bibliotek”, och det är riktigt roligt att plocka fram böcker man tror att hon kommer gilla. Nu har jag plockat ihop fyra nya, det ska bli skoj att se vad hon tycker om dom. Den enda hon inte ens läst färdigt hittills är ”En man som heter Ove”, vilket gör att jag HELT tappar hoppet om henne!

Peas in a pod…

När man är lite trasig som människa är det lätt hänt att man är lite extra trasig av bara farten. Det blir liksom en ond cirkel. Man är trasig, och så blir man trött på sig själv för att man är så jävla trasig istället för att bara rycka upp sig lite och sluta vara destruktiv (SOM jag önskar att jag vore en sån människa som skiter i ALLT och ALLA, s o m jag önskar det… Ett förlorat förtroende är inget man skojar bort, men jag skulle verkligen, VERKLIGEN vilja vakna i morgon och säga ”so what?? Watch me not give a fuck”), och så känner man sig som den enda trasiga människan i universum, och ifrågasätter vad man har för fel i huvudet… And so on.

Man känner sig rätt ensam. Och så har man ju levt ett liv före det här livet. Gjort grejer man inte är skitstolt över, och inte pratar med NÅGON om. Någonsin. Men så kommer dagen när man måste bekänna färg inför en vän. Antingen det, eller ljuga henne rakt upp i ansiktet, och så jobbar inte jag. Så man säger att ”Jag har ingen som helst lust att utveckla det här, men så här är läget…”

Och så väntar man sig ett litet hummande fördömande, eftersom man tydligen helt glömt att den här vännen, som man känt i över 20 år, också har levt ett liv före detta. Så när hon svarar att ”Äh, det där problemet har jag också haft, och det löste sig!”, då blir man lite kär. Lite extra kär i sina icke perfekta vänner, som också har levt ett liv före detta, och inte dömer.

När man är långt  ifrån perfekt är det väldigt lätt att glömma att andra människor också fattar dåliga beslut ibland. Det blir ännu lättare att glömma när man är i en period av livet när man känner att man helt saknar värde som människa. Och för sitt jävla liv inte bara kan komma över den känslan.