månadsarkiv: november 2015

Det blev en jävla soppa…

Men ingen gryta. Man kan lugnt säga att det senaste 1.5 dygnet varit lite tumultartat och känslomässigt förödande för alla inblandade. Själv tömde jag inte mindre än tre flaskor vin igår för att slippa hantera mina egna känslor i soppan. Sunt. (Jag fick lite hjälp, men minst två drack jag nog själv medan vi pratade)

Hur det nu blev med allt så kommer det inte bli något gemensamt grytlagande, vilket känns tungt. 

Jag har inga som helst planer på att beskriva allt i detalj, men kontentan är iaf att W levererade en lögn rakt upp i ansiktet på mig. När jag inser att han ljuger och säger åt honom att aldrig göra om det, förnekar han att han ljuger. Så utöver att han inte kan visa tillräckligt med respekt för att vara rak (vad är det med snubbar och att inte kunna vara raka?!) så förolämpar han dessutom min intelligens. Jag har gått igenom det hela sex miljarder gånger och verkligen försökt se vad jag kan ha missförstått, men det går inte ihop. Hur gärna jag än vill få det till något annat så ljög han. 

Det är en skitgrej. Det är inte en big deal. Det som gör det till en big deal är att jag blir lurad. Jag vill att han (och alla andra) är raka, och då är det en big deal för mig när han inte är det. Det här är ändå en människa som jag på väldigt kort tid lärt mig tycka om väldigt mycket, och gärna vill ha i mitt liv, och då känns det jättetrist att jag kommer gå och fundera över om han är ärlig eller blåser mig. 

Det som stör mig och som gör att jag ältar det här i bloggen är att jag är så jävla vrickad. Jag sitter här och saknar att prata med honom, jag saknar att han får mig att skratta, och nu när jag mår rövdåligt är det ju honom jag vill prata med. Det gör ju att jag är så jävla dum i huvudet att jag sitter och funderar över hur jag ska kunna laga det här. Hur jag ska fixa vår relation. Hur JAG. 

Varför har jag så lite självrespekt? Jag är ju ledsen och besviken för att jag inte kan lita på en människa jag tycker om, varför ska jag fixa det?!

Sen kompliceras det hela säkert av andra faktorer som jag inte tänker gå in på, så just nu känns livet lite sådär… Ska bli skönt med distans.

När två träter…

Eftersom mitt flyg går tisdag eftermiddag (yey!) och frun jobbar så ska jag sova en natt hos W och bli hämtad inne i stan. 

Sen det blev bestämt har vi grälat som två småungar om vem som ska fixa middag på kvällen. W jobbar och jag är hemma i hans lägenhet hela dagen, jag gissar att ni ser MIN logik?! Han motsätter sig dock den enda vettiga lösningen och hävdar att HAN ska laga middag. Herregud, karlar! Nu tror jag att vi har enats om att vi ska laga den tillsammans. 

  

 Men det är ju rätt många dagar kvar så vi hinner nog träta mer om saken…

   

Nolltolerans

Brorsan hade något slags psykos igår och satt i flera timmar och delade den ena rasistiska skiten efter den andra på Facebook. Gastade om tredje världskriget osv. Till sist fick jag nog och sa åt honom att lägga av, och sluta läsa fria tider. Fick svar:

  
Och så blev det en facebookvän mindre. Familj eller inte, sprid inte rasistisk dynga i min närhet.