månadsarkiv: oktober 2015

Stora löparboken för kvinnor, Norstedts förlag

ezvmnys90zlrpha1e9r6Snälla Norstedts skickade ”Stora löparboken för kvinnor” av Jessica Almenäs och Lovisa ”Lofsan” Sandström till mig. Jag väljer att recensera den här istället för i bokbloggen, eftersom det är här jag skriver om träning. Känns rimligt! Jessica och Lofsan har ju även en podcast, som jag lyssnar på as we speak! Rekommenderas!

”Stora löparboken för kvinnor hjälper dig att träna smartare och prestera bättre. Oavsett om du är 15, 35 eller 55 kommer du att få tips och idéer kring hur du på ett lustfyllt och hållbart sätt med träningsglädje kan löpträna och förbättra din prestation.

Förutom fysik, teknik och distans kan du läsa om vilka övningar du ska komplettera din löpning med, hur du kan tänka kring mat, hur du ska göra för att förbereda dig för ett lopp och hur du kan löpträna under och efter en graviditet. Boken visar att mer inte alltid är bäst utan att det viktigaste är att du tränar smart, utifrån just dina förutsättningar”

Det som inte skiljer den här boken från andra böcker om löpning är att den innehåller en del om styrka, en del om teknik och träningsprogram för olika distanser.

Det som skiljer den här boken från andra böcker om löpning, och som gör att jag gillar den lite extra, är att den vänder sig till kvinnor. Den är skriven av kvinnor, om kvinnors kroppar. Merparten av böckerna som riktar sig mot seriös träning är skrivna av män, för män, utefter mäns förutsättningar, när det är lika stor del kvinnor som läser och tränar!

Kvinnor fungerar inte på samma sätt som män. Varken våra hjärnor (det ska gudarna veta… Mvh emotionellt instabil) eller våra kroppar, och jag tycker att just den här boken är skriven på ett sätt som tilltalar min kvinnliga hjärna! Den resonerar och förklarar, och knyter an på ett känslomässigt plan. Lite kloka ord (Sånt som man egentligen vet men behöver påminnas om, precis sånt som jag gillar) och personliga reflektioner varvat med kliniska fakta om kvinnors kroppar. Bra!

Boken är tydligt indelad i olika kapitel så att man enkelt kan hitta det man är intresserad av, och hoppa över det som inte känns aktuellt just nu. Är man inte gravid, vill man inte tävla eller gå ner i vikt så hoppar man över dom kapitlen lika lätt som man hittar dom om man är intresserad.

Träningspassen är tydligt uppdelade på 5, 10, 21 samt 42 km, och vad som menas med de olika passen står tydligt förklarat i början av kapitlet. Jag gillar att man inte lagt in styrka som en del i träningsplanen, det föredrar jag att sköta vid sidan av, på mitt eget sätt… Jag tar med mig träningspasset för 21 km när jag drar till Thailand, resesällskapet är förvarnat!

Överlag en väldigt komplett bok, skriven för kvinnor!

Lite mer energi

Jag måste säga att det känns riktigt bra att ha lämnat över den sjunkande skutan till en annan kapten på jobbet. Plötsligt måste jag inte tänka på allt själv, och jag behöver inte jobba över varenda dag… Jag bara tittade tomt på kollegan som blev helt förskräckt över att jobba över någon timme EN gång (Då får jag ju ÖVERTID!) samtidigt som jag stod med påsar under ögonen, puls som en vettskrämd hare och hade jobbat över praktiskt taget varje dag i två månader… Really?

Hur det nu var, så känner jag att jag faktiskt orkar lite mer. Även fast jag är konstant trött, har haft huvudvärk i en vecka och går på autopilot så har jag ändå lite energi över till att ta tag i att träna igen. Det finns tom dagar då jag är lite glad och positiv, hör och häpna! Nu kanske man snart slår på stort och blir lite emotionellt stabil…

Så länge jag får planera in min träning en vecka i förväg är det inget större problem att få den gjord, även om jag är trött och sliten. Är det planerat, och gärna inbokat tillsammans med någon, så finns inte så mycket utrymme för att känna efter. Det är bara att göra. Just nu är Frodis lite upptagen på veckorna så min gymträning får anpassas efter när hon kan springa med mig. Jag föredrar att träna på gymet dom dagar jag slutar tidigt pga hundarna, men har större behov av SÄLLSKAP när jag springer och då får jag springa när Frodis kan springa, eftersom jag ”bara” har henne just nu. (Det där lät lite fel, Frodis är världsbäst att springa med, men jag skulle vilja ha fler löpande kompisar att utnyttja till sällskap och motivation när hon inte kan!)

Allt måste dock skrivas ner i mobilen. Står det inte där så finns det inte. Jag har alltid haft ett behov av att organisera och strukturera, men nu när jag inte är helt stabil är det livsviktigt. Calenmob och googlecalendar är min räddning, så att jag alltid har en synkad kalender med mig!

Jag vet inte riktigt hur jag tänkte

Höll mig vaken till strax före 22 genom att googla gym+kamala beach. Det finns ett, och för 200 pix får jag träna där en vecka. Jaja, jag vet, det är semester. Men jag ska vara borta över en månad, och när jag nu fått en muskel (så löjligt nöjd) vill jag gärna ha kvar den! Vecka två bor vi på ett hotell med gym, så då kan jag använda det. När vi sticker till Koh Chang blir det trixigare, men då är det ”bara” två veckor kvar av semestern.

Vid 23 ringde frun. ”Vad gör du?!” Sover lite… ”Vill du fortsätta med det?!” Nej, nu är jag ju redan vaken. ”Men… Brukar inte du dricka vin och filosofera på fredagarna?! Vad hände?!” Haha, jag blev trött ☺️ sen hummade jag lite medan hon pratade och jag halvsov *s*

Rätt tydligt ändå att jag får för lite social stimulans när jag nästan blir glad över att bli väckt av telefonen ?

Sen somnade jag om, och sen gick det lite utför. För såklart sov jag inte hela natten, jag vaknade kl 03. Gick upp och släppte ut hundarna, men kände mig fortfarande helt mosig så när hundarna var kissade och klara la jag mig igen och sov till kl 06. Jag är fortfarande helt mosig, men det beror nog snarast på att jag blivit väckt hela natten.

Nu rullar tvättmaskinen och jag väntar på att gymet ska öppna. Som vanligt. På vardagarna öppnar dom 06 (vem fan hinner dit då?!) men på helgerna inte förrän kl 09! Värdelöst. Ska egentligen inte gyma idag men jag är REDAN uttråkad, och har ingen stimulans att se fram mot. Jag behöver lära känna mer människor att umgås med. 

Örebro är ju fantastiskt. Jämför man med Västervik där jag bodde tidigare så är det ju helt underbart. Här finns det ju saker att göra när man är ledig. Det finns olika aktiviteter skapligt lättillgängligt. Det är inte det jag saknar, jag ÄLSKAR hur mycket bättre och roligare mitt liv blivit sen jag flyttade hit. Men jag har ju något slags defekt som gör att jag tycker det är trevligt att göra saker TILLSAMMANS med människor.

Ikväll (eller eg. Hela dagen) är det FAD i Örebro. En geocachinggrej.  Skulle kunna åka dit, men är inte så sugen på att göra det ensam, vill gärna ha sällskap, men det finns inget sådant till buds i helgen! 

Jaja, nog med ynk. I brist på socialt umgänge blir jag ju stark iaf.

And then she was Done.

Eftersom jag idag egentligen skulle ha tränat fem dagar i rad (nu blev det ju inte så) och Frodis skulle ha gjort något tufft pass på Friskis igår (nu blev det ju inte så) så hade vi redan innan bestämt att ta det lite lugnt ikväll. Som envåldshärskare över löprundorna bestämde jag att vi tar ett varv i skogen springande, och sedan går vi ett varv efter det så har vi ändå varit ute och gjort NÅGOT. 

När vi kom hem hade vi avverkat 7km, varav 2.5 springandes. Vi sprang bitvis ganska snabbt för att vara oss, men eftersom vi visste att vi bara skulle springa 2.5 kändes det inte så jobbigt. Skönt! Framför allt var det skönt att bara gå, att ta en promenad på kvällen är fasen underskattat! Jag går ju ofta med hundarna, men mänskligt sällskap är fasen trevligt.

Nu är jag så trött… Jag tror på riktigt att jag måste gå och lägga mig. Var iofs uppe rätt sent igår och (drack vin) pratade med W, men jag klev å andra sidan inte upp förrän 6.30 i morse så jag borde inte vara så sliten. Skulle tro att jag håller på att bli sjuk igen, Surprise Surprise… Men när ungarna kräks och snorar på jobbet så är det ju bara att bita ihop och sprita hela sig själv.

När jag skrev nu att jag pratade med W kändes det som om jag inte gör annat. Både pratar med honom och skriver om att jag gjort det. Det är iofs sant, men när jag tänkte säga att han är den enda jag pratar med insåg jag att det inte är riktigt sant, det bara känns så eftersom vi nyss börjat prata på riktigt. P tex, har jag nu pratat med 211 dagar i rad. (Trots att han är bitter på mig ☺️) Eller snarar, för 211 dagar sen började snapchat räkna. Vi hade pratat varje dag även före det.

Skitsamma, jag är så trött att jag bara jiddrar. Jag tar en bok och går och lägger mig!