Egomamma, eller typ bara människa.

”Man får sova när bebisen sover!” Mja… Förvisso sant i teorin, men i praktiken?

Skulle jag gå och lägga mig kl 17 skulle jag för det första vakna vid midnatt och ha sovit klart det dygnet, och för det andra dö fullständigt inombords…

”När man får barn blir allt annat oviktigt!” Nja… Missförstå mig rätt, hon är det käraste jag har, alla kategorier. Men det innebär inte att jag upphört att vara människa. Jag har fortfarande andra intressen och egna behov, saker som är viktiga för mig och för att jag ska må bra… Som tex en stund på dygnet där absolut INGENTING handlar om barnet. Förutom möjligen att tvättmaskinen med hennes blöjor i rullar i bakgrunden.

Det där med att vara självutplånande är helt enkelt inte min grej. Es tut mir leid!

Men nu, gute nacht!

Nya blöjrumpor

Lillknorret (som slog på stort och sov i EN OCH EN HALV TIMME efter frukost!) växer som bekant så det knakar vilket innebär att hennes ”blöjrumpor” också (tillsammans med alla hennes kläder) är för små och behöver ersättas med större.

Jag satte mig ner igår eftermiddag och beställde från NAKENFISEN (ingen spons, I WISH IT WAS!!) som har superfina skalblöjor till tygblöjor, som dessutom är rätt billiga i jämförelse med dom jag köpt tidigare.

Jag beställde bland annat en zebramönstrad skalblöja, så himla fin! Dessutom är den, upptäckte jag när den kom IDAG, liksom luddig på utsidan, så det känns som att klappa en Zebra 😀 Superhärliga.

Den är från ca åtta kilo, så jag får tåla mig LITE till innan Signe kan börja använda dom, men nu finns dom iaf hemma när det är dags. Inte för att det hade spelat så stor roll, så himla snabb leverans som det var!

Oväntat mys

Jag satte Signe i barnstolen häromdagen, och jäklar vad glad hon blev! Ett helt nytt perspektiv på livet, att få se något annat än det man ser från golvnivå, det gillade hon =)

Nu är hon fortfarande alldeles för liten för att sitta där några längre stunder eftersom hon ju faktiskt inte kan SITTA, så hon får bara vara där korta stunder. Ungefär så lång tid det tar att äta frukost för oss. Just det där med att sitta i köket och äta frukost tillsammans är oväntat mysigt, måste jag säga! Lite gröt, lite kaffe, och lite snickesnack!

Jag äter mer eller mindre alltid havregrynsgröt med hallon i (Spännande att veta, eller hur!), och Signe har precis fått börja äta lite gröt som är från fyra månader. Hon började för några veckor sen, så vi tjuvstartade. Berätta inget för BVC 😉

I gröten får hon lite av allt det där äppelmoset jag kokade. Insåg först när jag öppnat burken att det var med smak av ingefära, men hon verkar gilla det! ”Barn äter det vi lär dom att äta” sa en kock på nyhetsmorgon, och det ligger nog något i det.

Ännu mer mys är det med den analkande julen! Jag har ju knappt firat jul senaste ca tio åren, de senaste två undantagna, men nu har jag ju någon annan att ”göra jul” för! Orka pynta och pyssla när det bara är jag som ska gå här och mögla helt ensam, men att fixa lite för barnet känns mysigt! Hon kommer ju bara vara ca fem och en halv månad och inte alls fatta konceptet, men jag är helt övertygad om att hon uppfattar myset, och ljusen och att det är något nytt.

Jag har beställt en plastgran. Det tog emot lite att köpa en i plast, men jag vill absolut inte ha något barrande helvete som dör innan julafton, och då fanns det inte så många alternativ. Men jag lär ju använda den i många år, får trösta mig med det.

Affärerna har ju gått bonkers och har julpynt överallt, och en del grejer är ju underbart absurda! T ex den här tomten från Citygross, som typ behöver ett eget rum med våningssäng och allt! Helt underbar! (Tills man glömmer att man har den, och ska upp och kissa på natten…)

Och den här från Ica Maxi som jag blev helt kär i! Lite dyr dock, men Rusta hade något liknande som var billigare, så vi får se om jag kan motstå att köpa en innan jul 😀 Jag har fått hejda mig lite, helst vill jag köpa allt NU (det kan ju ta slut..), men det kommer ju bara bli liggande i nästan två månader…

Men ändå! Mys!

Tidsomställning

Signe är inne i en utvecklingsperiod igen. En LÅNG en. Från början var den sjukt behaglig, för hon SOV mest hela tiden, både dag och natt, men det gick tyvärr över i att knappt sova alls… Varken dag eller natt. Dagtid sover hon ca 20 min åt gången, under HÖGLJUDDA protester. På nätterna sover hon bra i början av kvällen, precis som vanligt, men sen blir det värre… Vi kan säga att jag snabbt la ner försöket att inte mata henne på natten, det får vänta tills den här fasen går över.

Natten som gick var sådär…

Och som grädde på moset har vi den här tidsomställningen till vintertid… I normala fall somnar hon ju för natten redan vid 17. Jag försöker hålla henne vaken, men hon är så vansinnigt trött och arg… Så nu lär hon ju somna vid 16 då. Och det må väl vara, om hon inte tycker att det är morgon kl 03-04…

Men jaja, det är bara att bita ihop och rida ut stormen. Det KOMMER ju gå över, det känns bara en smula jobbigt just nu. Tur hon är söt dom små stunder hon ändå sover 😉

”Vardagsrealism”

Signe har haft något slags… DAG idag… Varit jättearg, och jättetrött, och vägrat sova för att hon är så arg och så trött… Så när hon äntligen somnade för natten, inte en sekund för tidigt, tog jag ett STORT glas vin och satte mig ner och bara ignorerade tvätten i bakgrunden…

Vardagsrealism.

Tur för henne att hon är så FÖRSKRÄCKLIGT söt!

Snopet…

Jag har bestämt mig för att försöka sluta mata Lillknorret på nätterna. ”Vi” behöver sova mer och nu för tiden verkar hon mest äta för att hon kan, inte för att hon är hungrig. Hon äter bara några slurkar ungefär tusen gånger per natt.

Gick och la mig helt inställd på att det kommer bli några kämpiga nätter innan hon lär sig att det inte kommer någon mat. Varje gång hon typ andades ljudligt vaknade jag och var redo att gå upp. Bara det att hon inte vaknade… Inte förrän runt 03,30! I normala fall har hon hunnit vakna fem gånger innan dess, typ.

Hon somnar ju redan runt klockan 17, sen sover hon till ca 22-23. Då matar jag henne och byter blöja innan jag själv lägger mig. Sen brukar hon vilja äta ett gäng gånger fram till ca 04, men efter det sover hon till typ 08 på morgonen.

Att sova från 17 till 08 utan att äta känns lite väl länge, så jag kommer fortsätta ge henne mat vid 22-23, och vid kl 04 om hon vaknar. Det känns som ett rimligt tidsintervall för att hon faktiskt ska vara HUNGRIG. Får jag sen sova fem-sex timmar i sträck blir ju livet oerhört mycket mer hanterbart.

Men ja, hade inte JAG vaknat hela tiden inatt så hade vi sovit riktigt bra. HON vaknade pigg och glad iaf! Jag hyser inga illusioner om att det kommer fortsätta så, utan jag är fortfarande inställd på att nätterna kommer vara jobbiga den här veckan.

Det växer ingen mossa på rullande bebisar…

Det börjat bli trixigt att byta blöja och klä på henne nu! Hon rullar utan större problem från mage till rygg, och från rygg till mage är på god väg också. Jag har ju inget att jämföra med, men det känns som om hon är rätt tidig med allt det här? Den här donnan har inte tid att ligga och glo i taket, den saken är säker!

Hon har dessutom bestämt sig för att nu när hon är TRE månader så är hon för stor för liggvagn, sittvagn vore bättre så hon SER något, tack! När hon ligger i vagnen och är vaken vrider hon sig som en mask för att försöka se vad som händer utanför… Jag tycker hon är för liten, men hon må väl få bestämma själv… Sittdelen i vagnen har inte fullt liggläge, men nästan, så det borde kunna funka även fast hon inte kan sitta ännu.

Men var tog min lilla bebis vägen?? Snart ska hon väl gå på nattklubb…

Männen i mitt liv,

Och olika sorters ego…

(Skratta ni åt snippgympepåminnelsen, det bjuder jag på! Mvh NOLL problem med inkontinens efter förlossningen!)

Jaha…

Akvariemannen. Jävligt rimlig, så nu känns allt bra, om än skumt. Skumt för att vi, trots att vi har ett barn ihop, inte känner varandra bättre än att han häromdagen frågade mig vilken färg jag har på mina ögon… Men bra för att det känns som om vi tänker likadant.

Jag började ju fundera på hur han tänkte egentligen. Vill han börja bråka om delad vårdnad etc? Men nej, han är helt enig om att jag bör ha ensam vårdnad, och så kommer han och hälsar på och är delaktig i den mån det går när man bor i en annan stad och reser mycket i jobbet. Jag inser att det låter lite som om han slipper undan ansvar, men tanken var ju aldrig att han skulle ha något ansvar, och jag tycker själv att det är den bästa lösningen. På sikt, när dom känner varandra osv, kommer jag ju kunna få ”lediga” dagar eller kanske helger (svindlande tanke) om allt fortsätter fungera så här smärtfritt. Jag är mycket nöjd med det hela, och glad att vi kommunicerar så smärtfritt än så länge.

Manspersonen… Sist ”vi” pratade med varandra sa jag ganska(!) tydligt vad jag känner för honom och vår relation och hur den fungerar just nu. Han valde att inte svara, vilket är exakt vad jag förväntade mig tyvärr. Alltså, jag ställde ju inga frågor som krävde svar, men någon form av respons hade man kanske kunnat önska för att bli motbevisad i sina antaganden, men nej. Dom senaste tio(!) dagarna har jag känt mig rätt trygg i att jag fattat rätt beslut, även om jag saknar honom som fan och allt sånt.

Och så, rakt ur tomma intet, hör han av sig. Efter tio dagars tystnad. En normalt funtad människa kanske hade insett det rimliga i att kommentera det jag skrev till honom, men han… Skickar en låt. Visst, det är ”vår grej” att han skickar musik till mig. Och visst, jag kan lyssna på texten (en massa förlåt och kom tillbaka till mig…), men han har själv sagt att han själv aldrig analyserar texterna… Så jag blev tvärförbannad. Som sig bör. Tror han på riktigt att han kommer undan med DET så 1, tror han att jag är helt jävla blåst och 2, är HAN helt jävla blåst.

Nej du gubbe lille, jag är ingen jävla bimbo som kommer fladdra med ögonfransarna och tindra med ögonen. Jag förstår att det är förvirrande eftersom det är såna brudar du brukar omge dig med, men icke!

Nu får vi se. Hans normala mönster är att bli stressad om han inte får respons, och höra av sig mer och mer, tills han till sist ger upp och ger mig det jag vill ha. För det vet han, alltid. Han vet ALLTID vad han gjort fel, men väljer att spela dum för att göra det lätt för sig. Märkligt att folk låter honom komma undan med det. (Och märkligt att jag inte har mer självrespekt än så här…)

På temat ego kommer vi in på fotografering. S var här igår, med ryggskott kraken så hon kunde knappt röra sig, och lät mig öva på kameran lite. Många bilder blev riktigt bra, men ännu fler KUNDE ha blivit bra…

Den här tex. SÅ nöjd med den, tills jag insåg att det var en stor skugga mitt i ansiktet!

Det är kul, jag gillar min kamera! Det är roligt att testa olika inställningar och typer av bilder, men det BLIR ju lite tröttsamt att bara ta bild på sig själv, haha! Längtar tills Signe blir lite större så jag kan leka paparazzi med henne 😉

Folk som ser bilderna måste ju tro att man har universums största ego som lägger ut tusen bilder på sig själv… Men vafan, jag vill leka med min kamera! Jag KAN också ha råkat beställa en fotobakgrund på ebay… Eventuellt.

Orkeslös

Jag har känt mig helt orkeslös hela dagen, dom om jag haft lågt blodsocker konstant…

Det var minusgrader inatt, så jag MÅSTE få in alla tomater och ta hand om dom, men barnet vill inte alls samarbeta med den planen så det var bara att skita i. Hon somnar förvisso snart, men så trött och orkeslös som jag känner mig så är det nog klokt att sätta sig i soffan då, istället för att börja fixa med det i flera timmar. Vad är väl en massa förstörd mat…

Lilla Skrållan, så söt och rar hon är! Jag och akvariemannen hade ett bra samtal igår kväll efter att jag skrev det senaste, så nu känns det bättre. Nu vet jag ungefär vad han tänker, och vi verkar kunna fungera riktigt bra ihop. Jag tror vi tänker ganska lika.

Men, nu är det strax dags för kvällsbad!

http://www.ceciliasoderman.se/wp-content/uploads/2018/09/img_0430.mov