Dags för nya rutiner

Jag tror att det har blivit dags att försöka få lite nya rutiner för den lilla personen i familjen. Ikväll tog det nästan en timme innan hon somnade, och då var hon ändå vaken 30 min längre än vanligt för att jag höll på att laga mat.

Om man bortser från att det är jäkligt tråkigt att bråka med henne för att hon ska ligga stilla och sova, så går ju hela kvällen åt. Innan jag sen har ätit middag och duschat så är det nästan läggdags för mig med, och så blir det ingen värdefull egentid!

Dagtid vill hon sova ungefär med tre timmars intervall, dvs hon orkar vara vaken ca tre timmar åt gången. Idag vaknade vi kl 06, rena sovmorgonen, men det var inte förrän vid ca 10 som hon började visa tecken på att vara trött. Jag var lite ambivalent och kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle hålla henne uppe till lunch, eller lägga henne, men vid 10 började hon krokna rejält så jag la henne och hon somnade direkt. Sen blev liksom hela dagen förskjuten en timme.

Jag börjar ändå märka att hon orkar vara vaken lite längre stunder nu, åtminstone om hon är sysselsatt med något, så jag tror att jag ska testa att införa att vi bara sover en gång om dagen-efter lunch. Vi kanske får äta lunch tidigare än vanligt, men hon kommer ju ändå äta rätt tidigt när hon börjar förskolan så det gör nog inte så mycket.

På eftermiddagen brukar hon sova två timmar, men skulle hon behöva sova längre om hon bara sover en gång så gör ju inte det något iom att vi sover tidigare. Vaknar hon senast 15 så är det ändå fyra timmar till läggdags, det känns ganska lagom! Det trixiga blir nog att hålla henne vaken på förmiddagarna, speciellt dom dagar när vi kliver upp 05… Det blir nog kämpigt ett tag innan vanan sitter där men jag tror det är värt att testa så jag får ha mina kvällar ifred!

Follow me…

Det gör ni ju, vilket är ett smärre mirakel i dessa tider när de ytterst få inlägg som produceras handlar om bebisen och inget annat… Det är väl en naturlig följd av tingens ordning, men jag har själv lite svårt att acceptera att livet är så sjukt ointressant just nu även om jag såklart ändå känner att livet har fått en solklar uppsving…

Men som sagt, följ mig! Av olika anledningar valde jag för ganska exakt ett år sedan att skilja ut alla inlägg om odling och flytta det till en egen blogg. Sedan föddes Signe, det blev vinter och hela den faderullan, och det har kommit att handla mer om mat än odling av olika skäl men jag tänker att det hör ihop, och snart är det ju säsong igen.

Så, vill man läsa om grönsaker och titta på mat (eller läsa recept) skulle det vara himla trevligt om ni ville titta in på Odlingsbestyr. (klicka)

Den finns även på instagram @odlingsbestyr

Även jag finns på instagram om man vill se tusen bilder på Signe. @ciccilus Man kan säga att det är stor kvantitet, men mindre kvalitét.

Anledningen till det är delvis medveten. Om jag öser ut bilder på Signe och annat meningslöst innehåll fungerar det lite som en sköld som fångar upp ”delar av familjen”, och hindrar dom från att börja försöka få tag i mig och gräva i mitt liv… Den trogne läsaren vet att min relation till min familj är minst sagt ansträngd och jag vill ärligt talat bara bli lämnad i fred. Det fungerar delvis, så vitt jag vet är denna blogg en fredad plats fri från familj (utom dom syskon som jag gett adressen), men samtidigt blir jag ju totalstalkad i andra sociala medier… ”Delar av familjen” ser sig nödgad att gilla och kommentera ALLT jag lägger ut, med antingen helkorkade kommentarer som inte har med något att göra, eller bara rent trams utan något som helst innehåll. Som om det var krav på att säga något. Det förlorar allt värde.

Ofta känner jag för att bara skrika rakt ut, men jag håller mig oftast till att ignorera, ignorera och ignorera.

Det finns ju t ex en anledning till att jag berättade i bloggen att jag var gravid, före jag berättade det för ”delar av familjen”. Min syster födde sitt andra barn idag, och när hon typ två timmar efter förlossningen la ut den glada nyheten på fb var väl ungefär allas reaktion ”mm, vi vet det…” för att ”Delar av familjen” känt sig nödgad att sprida nyheten. Den enda jag berättade det för när jag var i norrland över julen var ju mormor, med STRÄNGA instruktioner att knipa käft, och det gjorde hon.

Men ja. Lång parantes där. Men vill man se många bilder så finns vi på instagram. Vill man bara ha lite verklighet och känslor så stannar dom här, även om det är glest mellan posterna. Vill man se matbilder och läsa recept så finns det på odlingsbestyr. Sprid gärna!

Vardagslunk

Vardagen ändras ju lite i takt med att barnet kommer på nya grejer och typ ändrar hela sitt beteendemönster, men just nu tycker jag att vi har en rätt trevlig vardagslunk!

Hon har kommit upp i en ålder när hon vill bli stimulerad mer än tidigare (9,5 månad, var tar tiden VÄGEN??), är vi bara hemma en dag så blir det INTE roligt, jisses så gnällig hon är då. Därmed försöker vi ta oss iväg på förmiddagarna.

Hon skulle ju vara nöjd med att jag släppte loss henne i sandlådan utanför huset, men JAG blir ju knäpp i huvudet av att bara vara hemma, så jag försöker ta mig till lite nya ställen varje dag. Det är inte HELT lätt att hitta på nya grejer SJU dagar i veckan, det ska bli skönt när jag börjar jobba och det bara är TVÅ dagar i veckan.

Men stadsparken är fin, och den tycker hon är skoj, speciellt eftersom det oftast är andra barn där också. Hon fascineras av andra barn. Vi har även varit på badhuset (kul, men kallt) och stora holmen, är djuren redan hade kommit ut, så det var ju skoj som sjutton!

Är det bra väder och varmt brukar jag försöka komma iväg så att hon somnar lagom tills vi kommer fram, så att jag kan sätta mig i solen och läsa en halvtimme medan hon sover. Sedan käkar vi mellis och går och leker eller vad vi nu ska hitta på. När vi tröttnar på det käkar vi lunch (mitt bästa tips: termos! Det finns nog INGENTING man inte kan ta med i en termos, vi har varsin om vi äter olika lunch) och sen åker vi oftast hem. Vid 13 vill vi sova (ja, VI, jag är inte villig att offra min eftermiddagslur!) och vaknar oftast runt 15. Sen är det typ fri lek till 17, då är det middag för den lilla personen och sedan ett bad, och babblarna på TV till 19 när hon ska lägga sig.

Eftermiddagarna är oftast en enda lång uppförsbacke trots en lång middagslur, hon är JÄTTETRÖTT på eftermiddagarna oavsett vad vi har gjort under dagen. Badet är nästan mest för att hålla henne vaken en stund till…

Och så går dagarna. Jag börjar bli stressad över att våra lediga dagar snart är slut, men var sak har väl sin tid, antar jag.

Bad!!

Det är inte tvärlätt att komma på roliga saker att göra sju dagar i veckan, speciellt i prisklassen ”gratis”. Idag drog vi och badade! Passade bra när det är svinkallt ute. Hade dock grovt överskattat hur länge hon skulle orka bada. Vi hann inte ens lämna badhuset (in och ut på en timme) innan hon sov.

Kan det vara feber, äntligen?

”Äntligen” låter kanske hårt, men bortsett från EN DAG då hon hade rätt hög feber så har hon varit frisk som en nötkärna hela sitt korta liv. Om vi inte ska behöva vara hemma hela första månaden när hon börjar på förskola och jag börjar jobba så behöver vi bygga upp ett immunförsvar…

Men idag verkar hon nästan febrig. Hon har gnällt sen hon vaknade. Hon vill inte vara i famnen, hon vill inte vara på golvet, hon vill inte äta, hon VILL helt enkelt inte. Och efter bara 1,5 timme fick hon lägga sig och sova igen. Jag har inte tempat henne, det känns inte relevant ännu, men jag gissar att hon har lite feber.

Men det var väl faan då…

…att det ska vara så komplicerat att gå ner i vikt!

Det här viktväktandet började rätt bra, jag gick ner fyra kilo ganska raskt. Sen stod det stilla länge, innan jag gick ner typ 200 gram, och så stod det stilla igen i minst en månad, och sen gick jag ner nästan ett kilo.

Nu menar vågen att jag gått UPP tre kilo igen, men det tror jag inte på. Jag tror det är mycket vätska. Jag tror ju att det kommer lossna förr eller senare, kroppen behöver väl anpassa sig, men det får gärna raska på lite för det börjar bli rätt knäckande att inte se resultat på vågen! Jag undviker att väga mig just eftersom vågen inte visar minus, fast jag känner att kläderna sitter lösare så något händer ju.

RIMLIGEN ska jag ju gå ner eftersom jag äter ungefär hälften av vad jag brukade när det gäller typ pasta, ris och potatis etc. Jag fuskar extremt sällan med maten, så även om jag ibland trillar dit på det jävla godiset så borde totalen ge minus, så att säga.

Kom igen, kroppen! Work with me!

A-barnet på BVC

Extrabesök på BVC idag eftersom hon inte hade gått upp i vikt förra gången. Hon är ju knappt stilla när hon sover, så jag var inte så orolig, men det är ju ändå skönt att kolla.

Vi gick dit lite tidigare än vi behövde, för den lilla personen höll på att somna (besöket var mitt i förmiddagstuppluren), och då mötte vi vår BVC-sköterska i väntrummet när hon gick på kaffepaus och hon fick se när Signe stod upp och grejade. Det är mest det hon gör nu för tiden. STÅR. =)

När vi sen kom in på vår tid så plockade BVC-sköterskan fram lite klossar och lekte lite med Signe, och det visade sig sen att hon blivit inspirerad av att Signe stod och ”möbelsurfar” (går runt möblerna) och checkat av det hon ”ska” kunna när hon är tio månader, trots att hon precis blivit nio. Högsta betyg på allt 😉

I och med det behöver vi inte komma tillbaka förrn hon är ETT ÅR! :O

Signe utvecklas i en rasande fart, hon ligger lite före normen när det gäller färdigheter, och hon följer sina kurvor som hon ska. Ligger i överkant på längd, precis mitt i på vikt och huvudet växer som det ska. Inga konstigheter! Duktig bebis!

Hon har också (äntligen!) fått sina första två tänder. Dom har bråkat lite ett tag så hon har sovit piss (tell me something new…) och inte ätit något annat än fruset bröd och välling. Nyttigt. Men nu har dom kommit genom tandköttet, och genast blev allt bättre. Hon sover bättre, äter igen och är inte fullt lika argsint. Nu är klockan 18,55 och jag har fått skriva hela det här inlägget medan hon har grejat med sitt bredvid =)

Men nu är det sängdags!