Författararkiv: ciccilus

Framgång?

Via kommunen fick jag kontaktuppgifter till en person som ska vara ansvarig för att hyra ut odlingslotterna, sucess!!

Eller? Testade att ringa en eftermiddag men fick inget svar, så jag lämnade ett meddelande och bad hen ringa upp, vilket hen inte gjorde. Har haft lite svårt att komma iväg och ringa i veckan, så jag skickade ett sms igår kväll, men fick inget svar på det heller…

Vafan kompisar! Jag jagar vidare… Personen kan ju vara bortrest, eller så är hen inte alls ansvarig längre. Vem vet?

Under tiden funderar jag på vad sjutton jag ska odla om jag väl får hyra en lott någon gång… Jag tror jag måste utveckla min matlagning, för jag använder inte så stor variation av grönsaker i min matlagning… Det finns mycket som skulle vara kul att odla, som jag helt enkelt inte vet vad jag skulle göra av.

Nu ska jag iaf göra av mig själv ner i sängen. HELT slut trots superhärlig sovmorgon i morgon… I morgon har jag inte en superhärlig sovmorgon, och dessutom ska jag jobba kvällen efter mitt ordinarie pass, så lite sömn sitter nog fint…

Plast, plast och lite mindre plast

Sånt här gör mig lite lycklig! 

Sist jag köpte linsvätska fick jag argumentera för att SLIPPA en påse. ”Den kostar inget!” Nä, men det är inte kostnaden som bekymrar mig… 

Dessutom följer det i varje paket linsvätska med en burk till linserna. Jag köpte tre paket. Tre behållare i plast som jag har NOLL användning av, eftersom jag redan har en-som jag använt sen jag började använda linser för åtta år sedan… Skärpning! 

Måndag, ack Måndag…

Måndagen var väl inte den bästa dagen på länge… Det började tidigt som fan med att t r e kollegor sjukanmälde sig före kl 06. Flera av dom skulle dessutom börja före klockan sju, när vikariepoolen öppnar, så det fanns inte en chans att kunna täcka dom med vikarier. Nu var jag redan klar, så jag satte mig på cykeln en timme tidigt och så löste vi frukosten iaf.

Resten av dagen gick helt ok, fram tills jag skulle till sjukhuset. Jag hade efter många om och men fått en tid klockan 13,20. Inte en superbra tid, men det gick-typ. Jag fick stressa iväg efter lunch och vila, fick en blodsockerfall längs vägen och var tvungen att stanna och köpa godis på pressbyrån. Världens längsta kö, så när jag väl kom fram till sjukhuset och anmälde mig i kassan var jag en minut sen. Gick i princip från kassan till gynstolen, var helt genomsvettig och andfådd, och mådde illa av godis. Toppenförutsättningar.

Dessutom var jag inte tillräckligt kissnödig, så läkaren hade lite svårt att komma in rätt i livmodern, utan fastnade lite. Gjorde ont som fasen, och blödde lite, men jag blev iaf inseminerad ordentligt.

Vi får väl se, jag är oerhört skeptisk till det här. Inte bara för att det känns som om allt strulade, utan även för att det har ju inte funkat hittills… Inget skulle ju förvåna mig mer än om jag faktiskt skulle bli gravid den här gången… Blir jag det inte, vilket jag ju mest troligt inte blir, så blir nästa försök ett IVF. Sist jag pratade med läkaren om det var det sex månaders väntetid. Hon trodde att labbet kanske skulle hinna jobba undan lite efter semestern (förra årets) men… Det kan ju lika gärna vara tvärt om, att kötiden dubblats. Vi får se, helt enkelt.

Förberedelser

Stora bokashidagen är kommen. Ovanpå gräsklippet öste jag ner en hink bokashikompost som stått och jäst i två veckor. Någon i familjen är duktigt sur för att jag la över kompostgaller efteråt…

Nu får maskarna kämpa på till i november eller så, när den näringsälskande vitlöken ska planteras.

Tog mig även för att släpa in trädgårdsmöbler och blomkrukor. Nu är det höst i trädgården… Ska ta och rensa ogräs mellan plattorna och starta upp en ny bokashihink (eller tio…) med ogräset och lite gamla plantor, sen är vi redo för vinter.

Återigen väntar jag på staketet så att jag kan sätta upp resterande pallkragar och förbereda dom för vintern. Men jag kikade lite bortåt grannarnas trädgårdar och tror mig ana orsaken till att det dröjer. En av grannarna längst bort har mindre trädgård än jag, och där staketet skulle behöva gå för att alla ska bli lika stora har dom fått gräva upp något slags växt… Oklart vad, men den har GIGANTISKA rötter och ser ut som ett eget väsen, så jag anar att det är den som är orsaken till dröjsmålet.

Dom har även målat markeringar på marken där staketet ska sättas upp, och jag blir LITE orolig att dom tänker sätta staketet på UTSIDAN av syrenbuskarna… Jag och syrenen har ett samförstånd som går ut på att den håller sig på utsidan av mitt staket, och jag låter den leva… All syren på insidan har jag ju kämpat som ett djur för att utrota. Jag vill INTE ha den på insidan, speciellt inte när jag ska ha pallkragar på insidan av staketet. Låt oss hoppas att staketet hamnar på INSIDAN av buskarna. Större trädgård eller ej, det har jag ju ingen nytta av om jag har en ogräsbuske som tar över hela trädgården. Världens värsta ogräs. Bra insynsskydd och fint, men OGRÄS!

Cykeldag tio

Jävligt oklart.

Det syns inte så tydligt på bilden, men det ena strecket ÄR svagare än det andra. Inte mycket, men dock. Men jag känner att det är så lite att jag nog får betrakta testet som positivt?

Jag känner att jag hellre gör en behandling en dag för tidigt än för sent. Är det för tidigt kan ju spermierna leva ett tag till i livmodern, är det för sent så är det ju just för sent. The eggs will have left the building… Dessutom känner jag lite, lite ägglossningssmärtor djupt där inne, så jag ringer i morgon när labbet öppnar och får en tid någon gång under morgondagen.

Fjärde försöket. Jag skulle be er hålla tummarna men det har ju inte funkat hittills så…

Så var det gjort…

Största anledningen till att jag slutade gå till gymmet för två år sedan, och sa upp medlemskapet för ett år sedan, var att jag aldrig hann dit. Eller snarare, hade samvete att åka ifrån hunden igen när jag väl kommit hem. Actic som jag tränade på dåhar sitt närmsta gym nere på stan, så det blir liksom restid utöver träningstiden. Så jag fick mest ångest över att jag aldrig var där, och sa upp medlemskapet. Något var tvunget att försvinna från MÅSTE-listan, och det fick bli gymmet. Mådde oerhört mycket bättre mentalt efter det.

Nu har ju fitness 24/7 öppnat alldeles i närheten av där jag bor, det tar mig fem minuter att cykla, och i ett anfall av frustration över att jag inte var gravid för några veckor sen så tecknade jag ett medlemskap där. Det är ytterst oklart hur dom två sakerna hänger ihop, men konsekvensen blev ett gymmedlemskap igen. så det var bara att damma av väskan som stått orörd i två år…

Jag var där förra lördagen, och så var jag där nyss. Jag har haft lite av den där välbekanta ångesten över att jag inte varit där i veckan, men idag fick jag liksom tanken att det där får jag bara släppa. Vissa veckor kommer det vara så att jag faktiskt inte orkar eller hinner efter jobbet, och då får det vara så. Om jag lyckas träna tre gånger en vecka, så får det kanske räcka med en gång veckan efter. Jag är ju DÄR iaf. Den här veckan har jag slutat sent i princip varje dag, så jag har inte orkat eller hunnit. Hade jag åkt hade jag ju haft lika mycket ångest för att hundkraken aldrig får sällskap…

Men idag var jag iaf där. Jag var inte svinpeppad, men det är enda dagen jag kan den här veckan, så det var bara att bita ihop efter frukost och cykla iväg. Det började lite halvhjärtat, men mot slutet hade jag fått upp både farten och motivationen och jag misstänker starkt att jag varken kommer kunna gå eller lyfta armarna i morgon… Det enda jag känner att jag inte riktigt lyckats med är mage och rygg.

Från början var det två andra tjejer där (Jag håller mig i ”tjejgymmet, så oerhört skönt!) men när jag var NÄSTAN klar gick båda och jag blev själv. Då passade jag på att testa lite maskiner som jag var nyfiken på, men inte vill testa med publik, och så blev det plötsligt ganska mycket mer träning. Skönt! Gav mig också på hantlar och löpband, så armar, rumpa och ben har fått ordentligt med träning. Gjorde squats med tio kilo extra på en skivstång, jävlar i min lilla låda vad jobbigt!

När jag väl var klar var det väldigt skönt att ha det gjort, och kroppen är sådär skönt mör. Tisdag och fredag slutar jag tidigt, så den här veckan finns det hopp om att hinna dit ganska snart igen.

Cykeldag nio och odlingslotten

Cykeldag nio-negativt. Inga konstigheter.

Jag har fortfarande inte lyckats ta reda på vem som hyr ut dom där jävla odlingslotterna, oerhört frustrerande. Jag har fan svart bälte i google/stalking. Jag har hittat hemadress och telefonnummer till två stackars tyskar, med enbart LAND och FÖRNAMN som utgångsläge, men jag kan inte hitta information om vem som hyr ut en jävla odlingslott.

Nästa steg är att kontakta kommunen, som har en PRISLISTA för att hyra ut lotter, men ingen mer info. Oklart vem på kommunen, men dom lär väl ha någon @info adress.

I morse gick jag bort dit med lilla hunden för att kolla om det finns någon form av anslag som berättar vem man kan kontakta, men det finns i n g e n t i n g. Nada. Lilla hunden blev JÄTTEGLAD för han trodde vi skulle hem till F, lotten ligger nämligen halvvägs mellan F och mig. Sorry hunden, dom människorna kommer du aldrig mer träffa tyvärr. Jag blev mest sur för att jag inte hittade det jag sökte…

Längst ut på ena hörnet fanns det en lott som till 98% ser rätt övergiven ut. Det enda som går emot det är två pallkragar i ena hörnet, som INTE är fulla med ogräs. Jag kollade inte exakt varenda lott, men dom flesta ser använda ut, bort sett från den här då. Den är säkert nyss uthyrd, men finns det inga lediga kan man ju ställa sig i kö. Om man får veta HOS VEM!!!

Odlingsfeber

Jag har suttit på ledningsgruppsmöte hela dagen, vilket i sig var riktigt roligt trots att jag får lite stresspanik i kroppen av att sitta stilla en hel dag sådär… Men det ledde till lite odlingsfeber…

Mitt under mötet utbrast en kollega på en annan förskola att deras pallkragar mest var till besvär. ”MÅSTE man ha dom??” Jag erbjöd mig att ta dom, men i slutänden blev det en fråga om huruvida dom behövde utrymmet på gården till något, eller om jag kunde få leasa pallkragarna till VÅR verksamhet. ”JA!! TA DOM!!”

Hehe, jag blev svinpeppad, vi kan ju odla massor med barnen redan i höst, vilket vi inte kan på vår egen gård som ska rivas upp helt och hållet. Dock kom hon på att hon kanske eventuellt behöver kolla med sina kollegor på den egna förskolan om dom är ok med det hela, så vi får se hur det blir med det hela i slutänden. Jag HOPPAS att jag får gå dit och plantera grejer med våra barn! Två (tror jag det är) pallkragar som bara längtar efter morötter och palsternacka!

Odlingsfebern höll i sig, och när jag kom hem såg jag på facebook att P blivit med kolonilott och blev ännu mer inspirerad. Jag har tänkt några månader att jag behöver en sån… Det finns ett område precis i närheten med odlingslotter, men jag har ingen aning om vem som äger det. Jag har lyckats spåra en förening som hade ansvar för området för några ÅR sedan, men den verkar inte vara aktiv längre, så jag har ingen aning om vem som äger den.

Jag har lyckats googla fram att ÖBO bytte jord i alla odlingslotter för några år sedan när marken var förorenad, så jag chansade och skickade ett mail till deras kundtjänst och frågade om det är ÖBO som äger lotterna, eller om dom vet vem det är? Skaplig long shot, men jag vill verkligen hyra en! Precis lagom långt hemifrån, och mer plats att odla på. Här hemma i trädgården rymmer jag ju inte mer än 10-12 pallkragar, det räcker ju ingenstans 😉 (Det är dessutom under förutsättning att jag NÅGONSIN får det där nya staketet. Tre veckor helt utan staket nu och jag börjar bli sur igen…)

To be continued, hoppas jag. På alla fronter. Jag vill odla grejer!

Värdelöst vetande

Slirade in i mina journaler från fertilitetsenheten igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen, men jag har inseminerats med 2,2, 1,7 och 4,1 miljoner spermier. Och noll av dom har gjort sitt jobb. Eller så har dom det, men ägget har inte fäst.

Som sagt, värdelöst vetande.

”Plötsligt händer det!”

Jag fick ju mens i fredags, men missade telefontiden till fertilitetsenheten så jag har ägnat tre dagar den här veckan åt att försöka komma fram. Stört jävla omöjligt. Man kan sitta som nummer ett i kön i 45 minuter. Vad PRATAR folk om så länge? Tar dom fikarast mellan samtalen?

Idag kom jag iaf fram, och blev så förvånad att jag ropade till lite i örat på den stackars barnmorskan. Hon startade upp en ny cykel, och vi pratade igen om hur jag vill fortsätta, och tyckte det lät rimligt med en till insemination och sen IVF som jag planerat.

Jag frågade även om det finns något mer vi kan göra för att vara HELT säkra på att det verkligen är rätt dag vi inseminerar. Det är ju som sagt fjärde, och näst sista försöket, jag har helt tappat hoppet. Barnmorskan läste mina journaler och konstaterade att det enda som återstår är att hålla tummarna… Jag är frisk, fertil, har regelbundna cykler och bra hormonnivåer, röker inte, snusar inte, och har gott om ägg. Det är bara turen som saknas… Jag blir så frustrerad, och ledsen. Det kommer aldrig hända.

Även om vi gör en IVF och äggen bevisligen är befruktade så är det ju inget som säger att dom fastnar i livmodern. Det kommer ju kännas ännu värre… Fan vad less jag är.

Men nå. Ny cykel startad. Den sista inseminationen. På lördag börjar jag med testerna igen och jag gissar på positivt test måndag eller tisdag. Appen säger torsdag, men det tror jag inte en sekund på. Näst sista gratis-besvikelsen då. Sen är det dags att börja kontakta kliniker och banker.