Livet är ändå ganska bra…

12987099_1030999760342320_3945584622164219405_nSomnade direkt jag la huvudet på kudden, men hann inte sova mer än 1,5 timme innan jag blev väckt av att jag fick ett meddelande. Övervägde att skita i att engagera mig och sova vidare, men kom fram till att jag helt enkelt inte hade lust med det. Pratade en stund, och somnade om med en fin känsla i magen.

Livet är ändå ganska bra nu! Speciellt jämfört med hur det var för bara två månader sen…  Visst finns det saker jag irriterar mig på och behöver göra NÅGOT åt, jag vet bara inte vad ännu, men den generella känslan är ändå att det är bra. Och det är ju bra!

Come what may…

Olika sorters produktivitet. Jag har förvisso inte gjort något av det jag ”borde” gjort som är jobbrelaterat (Jag har två timmar ledigt i morgon mitt på dagen, och kan inte åka hem, jag tar med datorn så kan jag göra det då…), men jag har varit produktiv när det kommer till min mentala hälsa…

E är bokad för en fika med mig och T nästa vecka (Shit vad bra allt klaffade, F lät tom glad!) och F är åtminstone semi-bokad för häng och rantande på lördag kväll. Jag har en del beslut att fundera över, och han är bra på det. Att ställa rimliga frågor som gör att man tänker efter.

Det, plus att jag och Frodis ska vara kulturella på lördag fm gör att jag har en hel del trevligt att se fram mot, så nu känns livet bra! Hur resten av den här veckan än blir så överlever jag det. Tror jag åtminstone…

Nu dusch, och fixa mat för en hel jäkla dag på skolan. När man är konstant hungrig blir det en del att släpa på, om man inte vill betala hutlösa kaféteriapriser för sunkiga smörgåsar! Och kaffe… Och en vattenflaska… Och… =)

En sån där ”dunka huvudet i väggen-dag”

Lång som en norrländsk vinter, gånger två. Dagen tog a l d r i g slut och jag hann få ett par smärre strokes.

När det var tio minuter kvar och jag var inne och bytte ett par kissiga byxor kom T över, och vi kunde prata lite utanför toaletten medan hen där inne bytte byxor. Jag hade smsat henne när jag hade rast, men inte hunnit läsa hela svaret, eller svara för den delen, så vi återupptog samtalet där utanför toan. Det är rätt skönt att veta att jag inte resonerar helt uppåt väggarna, det är inte JAG som tänker fel…

Vi slutade tom jobba samtidigt så vi stod kvar ett tag och fortsatte prata om allt mellan himmel och jord, det var trevligt! Herregud, vi brukade ses en kort stund varje dag, nu ses vi aldrig! Och T hatar sms, och jag hatar att prata i telefon, så det blir liksom inte av… Nu passade vi på att göra upp en plan för nästa vecka. Oklart om allt klaffar (eftersom 50% av berörda parter inte är tillfrågade ännu), men planen är iaf att jag ska fråga F om E får följa med mig och T och fika. Tre flugor på smällen. Jag får hänga med E, som får träffa T, som SLIPPER träffa F, och och jag och T kan ses en stund utanför jobbet. Återstår att se om det klaffar, dock. (Men erkänn att det är en sjukt effektiv plan?)

Jag hade en del att göra när jag kom hem, trots chefens stränga(!) order att sluta jobba när jag går hem, men hips vips hade klockan blivit 18,30 och jag bara ORKAR inte.

Ikväll är jag ensam hemma. Jag har en inneboende sen några dagar tillbaka och några dagar framöver, en fd kollega från Västervik som börjat plugga och inte hade någonstans att bo. Klart hon ska bo här, jag har ju ett helt rum tomt. Jag fick dock lite ångest efter att jag lovat det, jag är ju rätt van vid att bara ta hänsyn till mig själv… Nu har det gått väldigt bra, vi existerar i perfekt harmoni bredvid varandra, men det känns ändå lite skönt att veta att hon är borta tills efter att jag gått och lagt mig. Ett andrum. Själv, inte ensam. Just ikväll behövde jag det känner jag.

Well…

Hur lång den här dagen än blir (och den kommer kunna ge vilken norrländsk vinter som helst en match…) så kan jag trösta mig med att morgondagen är noll% mitt problem. Det ska bli lite skönt att få plugga igen, vara i en akademisk miljö. Det är något trösterikt och välbekant med det. Trots att jag redan nu hunnit med att ranta över att klasskompisarna inte förstår uppgifterna… Jag fascineras i min enfald över hur enfaldig man får vara som LÄRARE…

Det enda som känns segt är att faktiskt TA SIG till skolan. Nu är det tack och lov bara tre gånger jag måste vara där, resten av tiden är jag hemma och pluggar. Jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka buss eller cykla. Det är jäkligt skönt att bara kliva på bussen och åka från dörr till dörr, men det går troligen betydligt snabbare att cykla… Å andra sidan är det över en mil enkel väg jag måste släpa mig… Men återigen, det går fortare med cykel än med buss. Jag måste tyvärr åka den tid på dygnet när exakt alla i världen ska till och från skola/jobb, vilket innebär att jag inte blir ett dugg förvånad om resan tar en timme. Dagen är redan lång som den är utan att lägga på flera timmar restid på det också.

Jag har ju rantat lite om att min cykel går sönder hela tiden, men med tanke på hur många mil jag cyklar med den varje vecka, och släpar hem tunga hundmatssäckar och allt möjligt på den, så är det nästan ett mirakel att den inte går sönder oftare. Lätt det bästa köp jag gjort, och den pryl jag är mest beroende av för att min vardag ska fungera.

Oh lovely…

När man vaknar 0445 och det ösregnar ute… Och man helst vill stanna i sängen, men man vet att om man försöker släppa hundarna i trädgården kommer dom vägra gå ut… Så det är bara att gräva fram regnkläder och regntäcken och släpa ytterst motvilliga hundar på en sjöblöt promenad.

Dagen, som redan innan såg ut att bli väldigt, väldigt jobbig, har nu nått krisläge. Visst har nästan alla barnen regnkläder, så vi KAN absolut vara ute. Men, blöta barn är sura barn, och vi har redan så mycket konflikter i vår grupp… Plus att vi helt enkelt inte kan vara ute i ösregn både förmiddag och eftermiddag, det är inte sjysst mot barnen.

Oh dear, this will be fun…

Sammelsurium…

Ja, nu kan man väl säga att höstterminen har dragit igång på riktigt, med möten och grejer hit och dit. Jag gillar det, men nästa vecka känns det som om jag knappt kommer vara på jobbet, men heller inte hemma…

På måndag behövde vikarien byta tid, för att hämta E på skolan. Svårt att säga nej till, så återigen får jag en vecka med bara sena dagar-innan det äntligen blir fredag och jag får en tidig… Då är det rätt skönt att ha en dag mitt i veckan när jag helt slipper alla konflikter och får chilla lite på skolan. Jag ser faktiskt fram mot det. Om jag nu bara hittar dit…

Nu har jag åtminstone organiserat min kalender så jag vet VAR jag ska vara, och NÄR. Nu är det bara en to do för hela veckan som saknas också, sen är jag i fas med åtminstone en vecka… Ja och så det där med att man ska hinna ta hand om barnen också. Undrar vilken lista jag skriver det på..?