Värdefull tid…

Jag känner att jag rasat ner i ett sånt där hål igen. Ett hål där allt jag har energi till är att jobba och sova. Antal dagar på gymmet senaste tre veckorna uppgår till exakt noll, och jag får inget gjort hemma. Allt är liksom jämngrått, och jag är lättretlig och tycker att alla är idioter.

Så jag tog semester. Jag tog bara två dagar, eftersom det är lite svårt att hitta en vecka där jag inte har NÅGONTING inbokat på jobbet som jag känner att jag inte behöver vara med på. Men jag var iaf ledig måndag-tisdag den här veckan, och jäklar vad skönt det var! Jag var inte riktigt redo att gå tillbaka till jobbet i morse, men jag fick iaf två fina dagar.

Måndagen ägnades åt löv. Typ bara. Jag har ju äntligen fått mitt nya staket, och innanför det har jag ju sen länge planerat att sätta pallkragar att odla i, runt om hela staketet. Så nu när jag hade några bonusdagar tog jag tag i det. Monterade upp pallkragarna, la i tidningspapper i botten, och körde löv. Mängder med löv. Och lite mer löv.

Den där skottkärran var en vis investering. Jag körde ut med den till cykelbanan, krattade ihop en hög med löv, och körde tillbaka hela lasset till trädgården. Strax över 20 vändor fick jag gå innan jag var klar med löven. Eller, innan jag tröttnade, det hade gått i mer löv om jag orkat. Ovanpå det en hög med jord (jag måste be Frodis om hjälp att köra hem mer jord, en pallkrage sväljer SJUKT mycket jord även om den är till synes full med löv!)


Men nå, nu har jag elva pallkragar att odla i, plus odlingslotten. Det ska vi väl få ut något vettigt ur hoppas jag! Vitlök i en, lök i minst en, kanske två, och så morötter och palsternacka i varsin under vintern. Sen i vår tänker jag att jag sätter kål i några stycken här hemma, där jag inte har så mycket sniglar och dessutom bättre bevakning på kålen. Just kål verkar det vara många kryp som vill äta upp, och här hemma är det ganska kryp-fritt. Längre än så har inte planeringen kommit, vi får se helt enkelt.

Igår hade jag och Frodis planerat in att gå på hajk eftersom vi båda var lediga, men sent i måndags kväll hörde en kollega av sig och frågade om jag MÖJLIGEN kunde vara hundvakt åt hennes valp, eftersom det kört ihop sig lite, så jag frågade Frodis om hon var ok med att vi ändrade planen, och det var hon såklart.

Så igår ställde jag väckarklockan på 07,15 (zzzz) och tog emot en ”liten” mallenutt. Rätt kul kille, men oj så mycket valp… Han var riktigt bra på att vara medstjälpare i trädgården, det blev minst dubbelt jobb med honom till hjälp 😉

Men, medstjälpare eller ej så kunde jag montera dit en ny kant runt min rabatt, där jag planerar att ha gräslök nästa år. Tyvärr är mitt ögonmått helt värdelöst. Jag hade köpt fyra meter kant, och trodde att det skulle räcka till båda sidorna av rabatten. Det kunde jag ju fetglömma, alla fyra meter gick åt till ena sidan, så jag får köpa fyra till! Trots det känns det ändå som om det kommer bli ganska bra, när det förr eller senare är klart!


Mallenutten hade sovit resten av dagen när han kom hem sen, haha! Boot camp Söderman skojar man inte bort!

Alla dessa fina löv…

Jag vet inte vad ni gör före frukost (FÖRE FRUKOST!!/ Hungriga Hunden) men min lilla dårpippifamilj samlar löv… Tur man bor i ett område där folk sover länge… Två säckar orkade vi med. Skulle behöva några till.

Har totalt tolv säckar hemma nu, fast några är inte jättefulla. Men jag skulle behöva en hel hög till… Dels behöver jag till att gräva ner i mina pallkragar hemma i trädgården, men även till odlingslotten! Både till att gräva ner i en djupbädd, och till att täckodla. Problemet är att om jag ska täckodla, även om det bara är en liten del (potatis tänker jag mig, men gärna mer än så) så behöver jag JÄTTEMYCKET löv och annat. Hö/halm hade varit perfekt, och E- min middagskompis- har lovat att försöka samla ihop gammalt skräphö från sitt stall. Synd man inte känner fler med häst, gammalt hö, gammal halm, sånt som inte är tjänligt för hästarna hade varit helt perfekt att ha i täckodling! Det gör liksom inget om det är kissat på eller så, det blir bara mer näringsrikt för jorden. En gammal ensilagebal, kan man önska sig det i julklapp?

Fördelen med att gräva ner t ex löv eller ensilage/gammalt hö/halm är ju att det dels ger massor med näring till jorden, men även att man sparar jord… Det man gräver ner BLIR ju jord efter ett tag och det är ju rätt mycket värt bara det. Stackars MOO, Frodis bil, har ju fått köra hem nästan tjugo säckar jord bara till min lilla trädgård i år, och även om det inte kostar mycket (tjugo säckar fem hundra kronor ca) så är det ju ett jäkla meck med att få hem det! Kan jag fylla halva pallkragen med löv/hö som omvandlas till jord sparar jag en del arbete, och får mer näring på köpet. Så, jag lägger till gammalt hö/ensilage/halm på julklappslistan så jag kan göra täckodlade bäddar till i vår.

Ikväll kommer Akvariemannen hit, så dagen får ägnas åt att städa, och laga mat…

Viktigt meddelande till allmänheten

Tydligen är denna bloggerska en sån som får ligga helt plötsligt. Fråga inte hur det gick till, men jag tänker inte ifrågasätta något.

Det var bara det, över och ut.

(Alltså, fråga inte ens hur komplicerat det är, jag orkar inte ens tänka på det, jag bara passar på att roa mig en stund medan det varar… Akvariemannen varde hans namn. From nu)

It’s alive!

S hörde av sig häromdagen och funderade på hur jag mådde eftersom jag blivit knäpptyst här i bloggen efter det negativa resultatet… Svaret är helt ok!

Jag har inte riktigt haft tid att älta det faktum att jag inte blev gravid den här gången heller. Klart det är surt som fan, men jag har ju ett försök kvar och sen får jag ta det ett steg i taget efter det.

Det hjälper nog att det är lite körigt på jobbet, jag har heller inte direkt haft ORK till någonting… Just nu känner jag att jag är på väg in i ett tvärstopp i en rasande fart, så jag har lagt in två dagars semester nästa vecka. Det innebär i praktiken att jag bara kommer vara på jobbet två dagar, och inte ens heldagar, eftersom vi åker på studieresa till Stockholm på Fredagen, och jag känner att jag behöver det.  Pilla runt lite hemma, gräva lite i odlingarna och så.

Kort resumé av förra veckan: Jobba röven av sig hela veckan. AW med alla förskolor i vår organisation på fredagen (sjukt roligt), middag med tjejerna på lördagen och hajk med Frodis på söndagen.

Hajken var SJUKT blöt och kall. Jag var klädd för regn så det var ingen fara, men fan vad det är obehagligt att vara blöt! Vi gick lite vilse och höll på att hamna helt åt fanders innan vi sansade oss och vände, men på det hela taget blev det en skön promenad! Vi var ute i drygt tre timmar och vandrade över stock och sten, så det var två trötta hundar och likaledes trötta mattar som till sist kravlade in i bilen igen.

Trots vädret och vilsegången blev jag så taggad på att hajka mer (alltså, skogen på hösten…) att jag började tjata om nästa hajk innan vi ens kommit i mål på den vi var ute på! Frodis var väl inte lika taggad just då, men jag kan nog övertala henne när hon torkat 😉

Utöver det har jag bokat resa. Som det ser ut åker jag mol allena, om ingen kommer på senare att hen vill följa med. Hotellet är bokat för två i så fall, men åker jag själv så känns det HELT ok! Jag har i dagsläget ingen hundvakt, och det är ju en smula problematiskt, men det ligger en bit in i tiden så jag tänker att jag kan fråga P eller Snajsarn  lite längre fram. Båda har erbjudit sig tidigare, men alla har kanske inte lika lätt som jag att planera sex månader in i framtiden… Det är bara fyra nätter det gäller, så jag har nog skapliga chanser att få hundvakt även om jag inte frågat ännu. Jag gamblar lite!

Så, i slutet av April åker jag till Edinburgh! Ska jag resa själv vill jag åka till ett engelsktalande land, och jag velade länge mellan England (London, och en dagstripp tillbaka till Warwick? Eller kanske Cornwall?), Irland eller Skottland, och Skottland vann till sist. Livet känns så himla mycket mer hanterbart när man bokat en resa, och har något att se fram mot, även om det bara är några dagar! Att det bara blev några dagar beror på att jag helt enkelt inte har råd med mer. Boendet är SVINDYRT. En vecka skulle gå loss på över åtta tusen, om jag inte bokade vandrarhem… Då ingår inga måltider alls. Det gör det inte nu heller, och fyra nätter går ändå på strax över tre tusen.  Dyrt, men värt det! Med lite tur kanske någon vill följa med trots allt, då blir det ju betydligt billigare.

Nu jobb. Till 20,00 ikväll pga sjuk personal. Nedan en osorterad bildkavalkad!



Negativt

Ja ingen större överraskning, testet var så negativt det kan bli. Fortfarande ingen mens, så det är ingen större idé att ringa fertilitetsenheten ännu och starta upp nästa försök. Fan vad den här kroppen ska hålla på och krångla.

På morgonpromenaden kunde jag inte låta bli att gå förbi min lilla odlingslott och kika lite. Jag hade inga stövlar och kunde bara kika på håll om jag inte skulle bli sjöblöt, men ändå… Frågan är ju nu vad jag ska odla här hemma. ska jag ta bort pallkragarna och flytta dom till lotten? Eller bara ha några, där trädgården är som soligast? Flytta runt dom lite? Vi får se. Ska jag både köpa pallkragar hem och till lotten blir det jäkligt dyrt, även om jag inte behöver köpa alla på en gång.

Inte lottlös!

Måndagen kom och gick, och efter jobbet masade jag mig iväg i ösregn för att tillsammans med lilla hunden titta på en odlingslott.

Mannen som är ansvarig för att hyra ut dom hade sagt att damen som haft den innan ”hade en annorlunda odlingsstil”, och det kan man väl säga. HELA lotten är täckt av buskar. Både såna som planterats där, och deras avkomma som spridit sig fritt. Lilla hunden sa ”Jag är ingen DJUNGELHUND!” och tyckte att han kunde stanna utanför medan jag tittade.

Men vi tog den. Den är GIGANTISK, större än min trädgård hemma, och därmed ganska dyr. Och med dyr menar jag inte särskilt dyr alls, egentligen. En dryg tusenlapp per år, och jag kan odla exakt vad jag vill i helt abnorma mängder. Det är det värt tycker jag!

Jag ska få hem ett kontrakt på posten, och ca nästa vecka börjar dom riva bort buskarna så att jag kan börja använda den redan nu. Mannen frågade om jag ville ha kvar en rad lite finare buskar som inte var så vildvuxna, och det sa jag ok till. Jag har gott om plats ändå. Har jag otur är det hallon, det vill jag inte ha. Men har jag tur är det vinbär, det vill jag ha!

Tyvärr såg jag att det fanns sniglar. Det finns gott om såna i trakterna, men min trädgård är välsignat fri från mördarsnigel. Tyvärr gällde inte detsamma lotten, men det förvånar mig inte. Så, det får bli en pallkrageodling, så att jag kan snigelsäkra lite. Det blir dyrt med en massa pallkragar, men att odla mat åt sniglarna är också rätt dyrt, det har jag inte lust med. Jag önskar mig helt enkelt pallkragar i julklapp =)

Särdeles vacker är den ju inte, men den är ”min” och jag får odla hur mycket jag vill i den!

Och på ett helt annat tema har jag fortfarande inte fått mens, och är förbryllad. Så här har min kropp aldrig förr betett sig. Det innebär ju då att jag ”måste” ta ett test i morgon, för första gången! Jag har ju testat förr, men för att jag varit otålig. Inte för att jag faktiskt inte fått mens innan det är testdag, som jag brukar.

Jag vill inte riktigt ta testet. Jag är nämligen lite för säker på att det kommer vara negativt. Ganska exakt 100% säker. Blödningar och icke-ömma bröst gör ju att man inte direkt är övertygad om motsatsen. Men bara det faktum att jag ”måste” ta testet gör ju att jag fortfarande hoppas. Jag orkar inte riktigt bli besviken över ett resultat som jag redan är ganska säker på. Jag har ju ställt in mig på att jag inte är gravid (SOM jag hinkade kaffe igår!) eftersom jag haft blödningar ända sen i fredags, och i samband med det inte längre haft ömma bröst. Samtidigt har det varit jävligt märkliga blödningar, som jag aldrig haft tidigare. Mer än en blodig flytning, men definitivt inte mens. (ja, varsågoda för information, om ni inte vant er vid det här laget.)

Jag brukar aldrig blöda så ”mycket” så ”länge” innan jag verkligen får mens. En liten, knappt märkbar blodig flytning en eller två dagar innan, sen är det igång. Inte en skvätt blödning EN gång om dagen, i fyra dagar. Very odd.

Men men, min väckarklocka är ställd på 05,45 i morgon, så strax efter det vet vi med säkerhet hur det står till.

Det är ändå lite märkligt…

Det här med att jag började få små blödningar i fredags, men ännu inte fått någon mens. Så brukar den här kroppen inte bete sig. Blodiga flytningar, ja. Men inte så här.

Nu vet jag ju att man kan blöda även om man är gravid, men med tanke på att bröstvårtorna slutade vara ömma i samma sekund så räknar jag inte med att vara gravid. Men så länge jag inte faktiskt FÅR MENS så lever ju hoppet…

Har jag inte fått den i morgon så måste jag ju ta ett graviditetstest, och bli besviken…

Det här med att duscha…

Innan man ska ut i skogen och grilla… A girl’s got to do what a girl’s got to do…

Outingen var planerad sen tidigare, barn och hundar ska rastas och vuxna hinna umgås lite. Igår kväll blev det lite hastigt och lustigt planerat att även manspersonen följer med och rastar sitt barn… Vi har ju fortsatt ha kontakt även sen han outade att han råkat snubbla över en flickvän under semestern, och det är ju inte som om jag SLUTAT vara intresserad, så en dusch kan jag väl bjuda på, även om jag kommer lukta inget annat än rök om en timme.

Utöver det fick jag ett intressant meddelande igår. Oklart vad det leder till, eller när, men det öppnar upp för intressanta möjligheter må jag säga.

Men, på mensfronten inget nytt. Har fortfarande småblödningar någon gång om dagen, men varken mer eller mindre än det.

Den här kroppen är ju ett förunderligt ting…

Eller: JÄVLA SKITKROPP!!!

Idag har vi cykeldag 22. Elva dagar sen insemination. Jag vaknade och noterade direkt att brösten inte var lika ömma som tidigare. Strax efter lunch fick jag mensvärkskänningar, och strax efter tre hade jag en blödning.

Lite oklart ännu, det var mer än en flytning och mindre än mens, men känner jag min kropp rätt får jag mens antingen ikväll eller i morgon. Jävla, förbannade, skithelvete!

Är det mens är det verkligen en ultrakort cykel den här månaden. Men, som jag spånade i det förra inlägget KAN det ju vara en avbruten graviditet, och ett jättetidigt missfall. Om man nu kallar det för missfall när det är en avbruten graviditet så tidigt, jag vet inte, och det kvittar ju. Gravid tycks jag ju inte vara, och nu var det sista inseminationen via landstinget.

Jag får ringa på måndag och kolla hur vi går vidare. Sist jag pratade med läkaren var det ju sex månaders väntetid på IVF. Hon trodde då att labbet kanske skulle ha hunnit jobba undan lite så att kön skulle vara kortare, men det skulle ju inte förvåna mig om den istället blivit LÄNGRE. Vi får se, som sagt.

Är det väldigt lång kö tror jag att jag kör några privata inseminationer utanför landstinget medan jag väntar… Det är inte ett alternativ jag egentligen gillar, men om alternativet till det är ”inget barn” så kan det ju vara värt det. Jag får fundera lite på det. Det blir ju inte på den här cykeln oavsett så jag har ju tid att fundera.

BIM…

Beräknad icke-mens. Ett uttryck jag retar mig lite på. Men skit i det, Freja ställde en fråga i en kommentar som jag tänkte att jag kan skriva ett kort inlägg om.

Beräknad icke-mens. Eller som jag skulle kalla det: beräknad mens… Det är ju lite oklart, eftersom jag hade så tidig ägglossning. Enligt min app är beräknad mens på Torsdag nästa vecka, men på Tisdag är det dag 26 i min cykel-som är 26 dagar lång i genomsnitt.

Även testet jag fick med från kliniken ska tas på Tisdag, femton dagar efter insemination, så omkring då kommer vi väl veta antar jag… Jag gjorde faktiskt ett test i morse, väl medveten om att det var alldeles för tidigt för att visa positivt, vilket det såklart inte gjorde heller. Men ändå. Jag har ju börjat hoppas igen.

Vore det inte för tre misslyckade försök skulle jag nog hoppas mer. Brösten, eller snarare bröstvårtorna, gör fortfarande ont, och jag inbillar mig att brösten känns både större och fastare. Men som sagt, man känner ju efter lite för mycket… Jag minns ju att jag var så säker efter första försöket, just eftersom brösten kändes exakt likadana då som dom gör nu. Stora, fasta och ömma. Och som sagt-då var jag ju inte gravid. Den här bröstgrejen kan ju vara något min kropp ägnar sig åt var femte månad eller så…

Å andra sidan har jag funderat lite på det här sen den här bröstgrejen återinträdde i mitt liv. Jag kanske VAR gravid första gången, men att graviditeten avbröts innan den riktigt hann bli något, och att det jag upplevde som helt vanlig mens kanske var ett pyttelitet, tidigt missfall. Kanske? Jag vet inte om det funkar så, men det skulle ju i så fall kunna förklara bröstgrejen. Ni ser ju, det här hoppet gör att jag greppar efter minsta lilla halmstrå…

Just nu är det ju fortfarande några dagar kvar, men min kropp visar inga tecken på att vilja mensa. Inga blodiga flytningar, ingen mensvärk etc. Jag brukar ju kunna få sånt några dagar innan, men Tisdag är ju fortfarande ganska många dagar bort. Och det är ju egentligen inget som säger att mensen kommer på just Tisdag (fast den är ju rätt sällan sen…), så vi får se.

Men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte hoppades ruskigt mycket nu.