Frustrationen…

efter en konflikt där exakt allt förändras i en relation, och ingenting blir utrett innan det är över, och man lämnas med en känsla av att en vänskap helt enkelt tog slut.

Jag har inte haft en toppenvecka, det har jag inte.

Pick me up…

Idag var det matmarknad i Eskilstuna på schemat. Förra året köpte jag en så sjukt god ost, och har sedan sökt efter det företaget (stationerat i England, så lycka till) som sålde den. För flera månader sedan flaggade Frodis för att det var dags igen, så jag har laddat! 

Men först skulle jag fixa naglarna. Dom var i så himla dåligt skick att det VERKLIGEN var dags. Jag skiter i rätt mycket, men jag gillar mina glittriga naglar. Annie, min nageltjej, är så himla gullig dessutom, och pratar inte i onödan. Sånt gillar jag! Idag visade det sig att jag av mycket oklara orsaker har permanent 20% rabatt. Både mycket oväntat och mycket trevligt, för det är faktiskt en ganska dyr lyx jag kostar på mig varje månad. Jag är förvisso stammis, samtliga i personalen hälsar mig med namn när jag kommer, men ändå! Det smeker egot.

Frodis mötte mig utanför nagelplejset och så gick vi till hennes bil och drog till Eskilstuna. När jag satte mig i bilen fick jag en present! Igår såg jag så himla fina vinglas på cervera. Inte för att jag BEHÖVER fler, jag har väl tre uppsättningar redan, men det var precis såna som jag gillar. Lite arty, lite bling och lite fluff! Jag blev blixtförälskad, och nu hade Frodis gått och köpt ett! 💗 ”Det kändes som om du behövde det!” Sa hon, och herregud så rätt hon har!! 

Så fina glas, jag älskar dom!!! Och som sagt, Frodis har helt rätt i att jag behövde en present. Jag känner mig så otroligt skör just nu… Vi pratade lite om den här läkarbesöksgrejen, och det var så SKÖNT när hon säger att ”det är klart man är orolig!”. Jag försöker ju på något vis själv förminska min oro, så det är skönt att någon annan ändå fattar att det känns jobbigt-även om det finns en mycket stor trolighet att det är helt obefogat. Och som sagt, man är ju så ensam. När man till och med uttryckligen BER om sällskap, och inte ens får ett svar, exakt då vet man hur ensam man är. Jag är så tacksam för dom vänner jag har, hur få dom än må vara!

Nå, hur det nu är, så kom vi till Eskilstuna. Jag började hoppa jämfota när jag såg engelska flaggor, så ORIMLIGT peppad på att köpa ost! Nu visade det sig att dom närmsta flaggor jag såg var fish and chips och shit, och det ville jag ju inte ha, men till sist rundade vi ett hörn, och där var dom!! Världens bästa ostmänniskor! 

Vi hoppade in och smakade på osten, och sa att vi kommer tillbaka, och så hoppade vi vidare. Man måste ju inventera! Jag var så vansinnigt hungrig (oväntat…) så när vi hade gått ett varv tog vi lunchpaus-annars vet man aldrig hur det här hade slutat! Vi käkade gyros, och lyssnade på lunchmusik som Frodis har stenkoll på, och jag ”känner igen”. 

Efter det gick vi ett varv till, och shoppade. Jag knatade in i ostshoppen och sa att ”jag vill ha sex paket av den här!” Tjejen som sålde höjde båda ögonbrynen och sa att ”wow, you REALLY like cheese!” ”Well, i’ve been waiting a year to buy some more!” Svarade jag, och fick lite kex på köpet. Det blev världens ståhej, hela kön undrade vad det var för tokig ostkvinna sim köpte upp all ost, och tjejen som sålde gastade över halva E-Tuna att osten är snart slut! Haha! Nu ska jag inte ha prick alla själv, utan kollegan ska ha några, men ändå! Jag har flera paket av världens bästa ost! 

Sen köpte jag lite oliver, som förvisso är jättegoda, men jag kommer inte köpa av samma företag igen för jag tycker att dom var lite ohederliga… Man fick välja oliverna i ett stånd, och fick liksom mer än det insinuerades att man skulle få, men sen fick man betala i ett annat, där dom sålde konfektyr som man nästan TVINGADES att smaka på. Det var både nötter och mandel i grejerna dom langade fram, och dom vägrade liksom ta ett ”nej tack!” Som svar, så jag fick bli jättesur och säga att jag vill bara ha mina jävla oliver!! (Det sa jag iofs inte, men ändå.) Då fick dom jättesura miner istället, bara för att jag inte ville riskera att dö i E-tuna pga påstridiga försäljare… 

Sist men sannerligen inte minst köpte jag salami. Vi provsmakade och såg att dom hade något slags deal där man fick en av varje sort (åtta st) för 200 pix, så jag slog till. Jag sa att jag helst ville byta ut den med hasselnötter i, pga jag dör annars, mot något annat, och det var helt ok. Så jag betalar och han börjar plocka, och HERREGUD vad jag har salami! Jag tänkte att för 200 pix är det kanske en liten bit av varje sort, men jag tror jag fick TVÅ KILO salami! Så välkommen hem till mig… Om du är mycket snäll kan du få en pytteliten bit ost, men en jävla massa salami! 

Jag var helt slut på vägen hem, så i sedvanlig ordning somnade jag… Jag är ett så trevligt bilsällskap! Nu är jag lika trött, och ganska opeppad, men jag har sagt att jag ska möta upp kollegan på krogen. Hur osugen jag än är kan jag inte sitta och klaga på att jag är ensam och aldrig träffar nya människor, och sen stanna hemma när chansen bjuds. Jag kommer aldrig träffa någon som inte redan dejtar någon annan här hemma iaf, den saken är säker. 

Bring it on

Imponerar på chefen genom att ha lösningar på exakt alla problem redan när dom uppstår.Här kan jag klappa mig på bröstet helt skamlöst, jag är en jävel på problemlösning! 

Jag förutser, och har en plan klar innan det händer. 

 

 

När någon fyller år…

Kocken på jobbet som vi tycker mycket om fyller år snart. Gissar att han kommer bli sjukt impad när han kommer till jobbet i morgon! Jag antydde att han kanske borde komma lite tidigare än vanligt… 😊

Presenten står i mitt skåp, och nyckeln kommer gömmas i en full låda med gem. Finns viss risk att jag inte får någon lunch i morgon. 

Vilket skämt…

Det är ju nästan ironiskt.


On a happier note så kan jag äntligen berätta fortsättningen på historien om kollegans anställning som jag började på för två veckor sen! Fortsättningen är att chefen sa ju att ”så fort det blir en tjänst ledig så får du den”, eftersom kollegan skulle gå på en tjänst som inte existerade. Det roligaste är ju att kollegan pratade ned chefen TRE timmar senare, och chefen säger efter avslutat ärende att hon behöver prata med kollegan.

”Vad nu då?!” Hinner kollegan tänka, innan chefen säger att ”det går fort när man har roligt” och berättar det sjukaste sammanträffandet någonsin. Det visar sig att efter att kollegan fått sin ”hittepåtjänst” som var beroende av att någon skulle säga upp sig, så har tjejen som blivit anställd på vår avd. Med start i höst, ringt och sagt upp sig, så det tog bara tre timmar så fick kollegan fast-där vi allra helst vill ha henne! Helt vrickat sammanträffande, snacka om tur!

Idag blev det äntligen officiellt, så vi slipper gå runt och halv-ljuga för folk! Vi har ju vetat i två veckor, och är så peppade inför hösten. Vi planerar för fullt och är så sjukt enade om hur vi vill ha det i höst. Det där kommer bli toppen!

Well…

Det gick väl sådär. Hälften av fläckarna sa hon direkt att dom var ofarliga, men ungefär hälften var hon inte lika övertygad om, så jag blev grundligt fotograferad och får remiss till specialist. 

Jag försöker intala mig att det givetvis bara beror på att hon inte är specialist så hon vill bara vara på den säkra sidan, och att det inte är någon fara alls, men jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte är en smula orolig ändå. Det vore väl det som fattades då, en släng cancer. 

Känner mig munter att umgås med just nu! 

För övrigt så drömde jag…

Att jag och Frodis var på något slags event och kollade på djur, tror jag. Plötsligt kommer det en vagn rullande, och på den fraktas två stycken levande föl. Hade kanske varit fint, om dom inte varit flådda, och inrullade i genomskinlig plast.

Men förutom att jag drömmer om flådda djurbebisar mår jag bra. 

Mental härdsmälta 

Drabbades av ett komplett sammanbrott igår, lite oväntat sådär… Man är ju olika mycket ensam olika dagar, men igår var jag så SJUKT ensam och hade verkligen behövt någon som bara kunde hålla om mig tills jag somnade… Usch.

Är inne i en period när jag sover så sjukt dåligt igen. Somnar, och vaknar igen efter två timmar. Jag sover inte,jag tar tupplurar. Det tär på psyket. Det, i kombination med en stressig dag, mycket irritation och situationer som jag måste hantera på ett ganska otrevligt sätt idag blev bara för mycket. Obehagligt. 

Dessutom ska jag till läkaren om en timme för att kolla upp dom där jävla fläckarna. Jag avslutade gårdagen med att gå igenom hela min kropp för att anteckna var alla fläckar är, så jag inte ska glömma någon när jag ändå är där. När jag började närma mig tio stycken som ser funky ut, varav hälften har dykt upp ganska nyligen, då började det kännas riktigt jobbigt. Det är säkert ingen fara, men man tänker ju ändå WHAT IF..? Man kan ju lugnt säga att jag var en smula överkänslig igår. Jag blev bara så otroligt trött och ledsen och hade verkligen behövt att inte vara ensam just då.

Men, ny dag nya tag. Igår bröt vi ihop, idag kommer vi igen. Vi börjar med att klara av det där jävla läkarbesöket, som jag säkert nojar över helt i onödan (jag är också sjukt pepp på att klä av mig och sära på skinkorna för en komplett främling. Oh the joy…) och så tar vi resten vart efter. I morgon blir det en tuff, men kort dag, och sen är det helg med matmarknad och körsångstittande. Jobbigast blir att vara lite hård mot en människa idag. Jag har inget val, men jag vet att hen kommer ta det hårt, och det känns inte bra. Men, det är situationer jag kommer behöva hantera i framtiden, så det är lika bra att börja öva. Personlighetsutveckling.

#Livet

I yrkeslivet försöker jag hålla jämna steg. På vissa fronter ligger Jag tre steg före, och det går rätt bra faktiskt, men på andra fronter får jag akutlösa problem, och ligger nätt och jämnt jämsides. Men än så länge är det under kontroll.

I privatlivet är det mer hjärnkaos. Jag ältar saker och undrar hur jag ska tolka dom,moch blir förbannad på mig själv för att jag ens bryr mig. Jag kan tolka det hur som helst, oavsett förändrar det inget för mig, och jag kan göra exakt noll för att förändra omständigheterna-hur dom nu än är.

Lite självrespekt kanske?  

Ni kan kalla mig lösningsorienterad…

Jag har, bland annat, fått vikarieansvar på jobbet. Jag gillar att ha ansvar, och lösa problem, så det passar mig perfekt. Dessutom passar det in i mina framtidsplaner. 

Just nu känns det lite som om jag blir motarbetad. Jag löser problem, sen går någon efter och skapar nya problem som jag måste lösa ungefär genom att trolla… Det är inte jättelätt att hitta vikarier som både är lämpliga (man vill ju ha någon som GÖR något, inte bara ÄR DÄR) och kan jobba mycket. Det är fan hart när omöjligt! 

Igår kväll (eller snarare inatt om vi ska vara ärliga, jag gjorde uppror och vägrade gå och sova) kom jag på att jag faktiskt känner en person som jag har förtroende för. Förtroendet är lite ”by proxy” men det är good enough for me. 

Jag drog iväg ett meddelande och frågade om han var sugen, och det var han. Nu måste jag invänta ett utdrag ur belastningsregistret, men jag har redan bokat in honom på ett pass om några veckor. Som det ser ut just nu kan det bli en hel del jobb, och jag kan andas djupt igen nu när mina problem har löst sig. 

Aut viam inveniam aut faciam. Bring it on bara. Och sluta för fan skapa problem som inte finns, innan jag blir sur på riktigt!