”Var tar tiden vägen?”

Som man säger.

Igår var vi på lönesamtal, trodde inte jag skulle få så mycket med tanke på budgetnedskärningar och det faktum att jag inte jobbat sen i JUNI, men jag blev mer än nöjd. Mycket positivt!

Dessutom pratade vi lite om vad som händer i höst när jag börjar jobba igen. Det känns ganska avlägset, men det går snabbt som fan! Jag fattar på riktigt inte var tiden tar vägen, hon är snart ÅTTA månader!

Jag kommer byta arbetsplats i höst, och det känns jättebra. Tyvärr kommer jag inte få dom kollegor jag trodde, men det kommer nog bli bra ändå tror jag! All logistik med Signe är löst, som t ex att jag inte kan börja jobba kl 06. Jag har haft lite ångest över det eftersom vår arbetsplats öppnar kl 06 (och även Signes förskola, därav att jag inte kan börja då!) och alla som jobbar har en morgon ungefär en gång i månaden eller så (eller kanske mer sällan, jag minns knappt) när man börjar jobba 06. Även om jag har min chef med på tåget så är det ju någon annan som måste ta min 06-tid, och förr eller senare kommer ju folk ruttna på det och då måste jag söka ett nytt jobb. Men nu löste det sig, för det är en person på min nya arbetsplats som gärna öppnar, så hon tar mina 06-tider.

Och så idag, som på beställning eftersom vi pratade om det igår, så kom ett brev från kommunen att Signe fått plats på den förskolan jag sökte. Swooosh, så rusade tiden iväg. Nu är ungen placerad på FÖRSKOLA! Hur sjutton ska det gå? Lillpluttan! Det kommer givetvis gå hur bra som helst, men hon är ju så LITEN! (Fast jäkligt stor, storlek 80 har ungen nu!)

Såatte… Livet hinner ikapp oss!

Katastroftankar

En månad sen bara? Shit vad jag bloggar frekvent! Vi kan väl nöja oss med att säga att avkomman har haft en period med krånglande sömn, så allt utom ÖVERLEVNAD har hamnat lite längre ner på priolistan.

Men nu skulle vi prata om katastroftankar… Jag har ganska mycket sånt, och det blir värre och värre. Inte så att jag går runt och är konstant orolig med en klump i magen, men jag är väldigt uppmärksam på tecken på annalkande katastrof, kan man säga…

T ex den här grejen att flera olika kommuner (alla kanske, det vet jag inte eftersom jag inte följer alla kommuner i landet…) med jämna mellanrum går ut och bara lite snyggt berättar hur man kan klara en kris. Lite sådär ”inte för att det finns någon ANLEDNING, men bara så att ni vet, lite som kuriosa!”

Och så ”katastroffoldern” som kom häromsistens. Och nu senast TV-serien på SVT, Nedsläckt land. VARFÖR gör public service den serien?! Vad vet ni som inte vi vet!? Kom inte och säg att det bara är bra tv, för då hade någon annan kanal gjort den och gjort det till en tävling. Det finns ett syfte med det. Lite så, tänker jag. Hela tiden.

Och så får jag ångest för att jag är så dåligt förberedd… Jag har liksom stenkoll på vad jag BORDE ha hemma, men jag har det inte. Mat skulle jag klara mig länge på, speciellt om elen finns kvar (men den lär ju ryka först, tyvärr) för då har jag ju hela frysen full. Men även det som finns i kylen skulle jag klara mig länge på, jag har ju t ex pastasås i mängder som inte blir förstört även om elen försvinner.

Men jag borde ha mer konserver, och jag borde VERKLIGEN ha vatten! Jag MÅSTE fixa dunkar! Det måste fan prioriteras. När jag var ensam var det väl en sak, men nu har jag en unge som behöver matas, och hennes mat kräver lite vatten.

Jag måste även fixa kokkärl att använda över öppen eld. Jag har ju min muurikka så steka saker kan jag, och jag har ju gjutjärnsgrytor som jag utgår från klarar eld, men jag behöver något mindre om man t ex bara behöver koka vatten. Campingutrustning, helt enkelt. Och så måste jag lära mig hur mitt trangiakök fungerar och köpa gasol, antar jag? Ved har jag hela skogen full av så vi klarar oss egentligen med det, men ändå.

I dessa sjukt fattiga föräldraledighetstider borde jag kanske prioritera något annat, men helt seriöst… Jag kanske överdriver och är hispig, men TÄNK OM krisen verkligen kommer, och så har jag inte fixat det här? Så står jag här utan vatten och ett barn som behöver äta? Nej, jag kan villigt erkänna att jag måhända oroar mig i onödan, men jag är hellre löjligt förberedd, än sitter i skiten om något verkligen händer.

Surdeg, kan det vara något?

Känslorna som dominerar den här föräldraledigheten är total tröttma (pga gullebebis vaknar 04-05 för morgonen) och rastlöshet. Samtidigt. Det resulterar i en del projekt, som tycks kretsa runt matlagning.

Just nu: Surdeg!

Slösurfade på youtube häromsistens och snubblade över en kille som gjorde en surdegsbas, och blev så himla sugen på att testa! Nu är jag ju ingen bagare, det ska gudarna veta, så vi får väl se hur det blir i slutänden, men det SER ju inte så komplicerat ut! Plus, typ inga ingredienser, det kan ju inte bli enklare. Så, idag startade jag två surdegsgrunder. En råg och en av vanligt vetemjöl. Återkommer med resultatet!

Steg ett är bara att ta 50g ljummet vatten och 50g mjöl och blanda, och sen ställa åt sidan till i morgon. Om en vecka ska det vara klart om jag lyckas!

Den växer…

När jag köpte vinteroverall åt Signe köpte jag storlek 70 och tänkte att hon skulle kunna ha den hela vintern, just då drunknade hon i den! Jomenellerhur. Igår spräckte jag en söm i den när jag skulle ta på henne den, och det var bara att inse att även om det är kort tid kvar av overall-tid så var det bara att köpa en större.

Jag la ut en annons på den lokala köp-och-säljsidan där jag skrev att jag sökte en overall, och att det inte gjorde så mycket om den var sliten så länge den var skapligt hel, hellre då BILLIG(!) eftersom den kanske bara kommer användas 1-2 månader till. (Signe har fårskinn och åkpåse i vagnen, är det bara några få minusgrader så räcker ett fleceset i vagnen)

Fick flera svar i stil med ”Knappt använd, 300kr!” och undrade hur folk läste… Fick också flera svar med billiga och helt ok overaller som fanns alldeles för långt bort för att jag skulle kunna hämta dom, och så fick jag den här som jag åkte och köpte. Väldigt bra skick, inte jättedyr (150kr) och längs samma busslinje som jag bor. Kan inte bli bättre. Storlek 80, så ungen har nu ytterkläder i storlek för en ettåring… Hon brås då inte på mig!

Hon växer verkligen i raketfart… Hon växte nyss i 74, men kläderna jag köpte förra veckan(!) är nästan för små redan… Jag börjar tröttna rejält på att byta ut nästan helt nya kläder, men det är ju bara att bita ihop. Tyvärr svårt att sälja kläderna sen, så jag har DRIVOR av kläder som ligger. Måste ta tag i att försöka få det sålt, så jag kan köpa nytt.

Köpa begagnat i storlek 80 och uppåt är inte helt enkelt har jag märkt. I den storleken är dom flesta barn i förskoleålder, och antingen är kläderna rejält slitna eller så är dom nästan lika dyra som nya. Då är det faktiskt bättre att svälja sina värderingar och gå på HM, ibland måste man få vara en usel människa. Köpte sex bodys och tre par byxor förra veckan (synd att hon vuxit ur dom nu då 😀 ) för 400 spänn.

Växte ur sitt babynest gjorde hon ju redan när hon var en månad gammal, men jag fick tips om att låta den vara öppet så kunde hon använda det längre. Smart! Det slutar väl runt knäna på henne nu, haha!

Jättebebisen gullan <3

Vi drar till… Berget?

Vi drog inte till fjällen, och det var inte fest hela kvällen, men Manspersonen (fråga inte ens, det har runnit mycket vatten under den bron…) skulle till Säfsen och frågade om vi ville åka med, och det ville vi. Jag är så UTLED på att bara gå hemma och glo!

Så tidigt igår packade vi in ungar och packning i bilen, och åkte iväg. Jag åker ju inte skidor, och släpar dessutom på en bebis, så vi åkte mest med för att umgås och se något annat. Signe hängde med i bärselen hela dagen, och var hur nöjd som helst med det. Det syns väl på bilden? 😀 Hon var supertrött, och somnade tre minuter senare =) Nappbandet är från Nakenfisen.se!

Manspersonen och hans knodd åkte backe upp och backe ner, och jag och Signe gick runt och fotograferade lite. Sen möttes vi upp för lunch och hängde lite, innan dom åkte vidare. Vid tre tröttnade Signe, precis lagom tills after ski’n startade så då gick vi dit och satte oss. En timme senare kom resten av gänget och anslöt och vi fikade lite och lyssnade på musik och sen tog vi sikte på hemmet igen.När vi var en timme hemifrån bröt Signe ihop, efter att ha varit en riktig trooper hela dagen och inte gnällt en sekund. Så här i efterhand inser jag att hon var varm, hon var helt svettig när vi kom fram stackarn 🙁 Hon somnade om efter en stund och vi tog oss hem utan kris och katastrofer.

Jag vet att jag är genetiskt programmerad att tycka det, men hon är så himla härlig min unge! Helt nöjd med vad man än hittar på, klart vi ska hänga i en skidbacke en hel dag, det är väl ingen big deal? Och charmar folk till höger och vänster! Bara spanar in någon som ser kul ut och ler mot den personen, så blir den helt till sig *S* Har nog aldrig sett så många random människor le under en och samma dag tidigare =)

Hur som helst så var det OERHÖRT skönt att komma iväg en dag och se något annat, det behövde jag verkligen!

Trött unge…

Det går bättre och bättre att hålla henne vaken lite längre, åtminstone på förmiddagarna. Nu har vi passerat tre timmar med några minuter, och hon har inte brutit ihop ännu. Det är nära, dock. En bra dag är vi nere på två tupplurar istället för fyra. Hon somnar iofs för kvällen lite väl tidigt, men det styr nog upp sig med tiden.

När fan blir gammal blir hon viktväktare…

När jag var gravid la jag mig till med den superhärliga vanan att äta godis och/eller chips V A R J E dag. Så härligt när man går ner i vikt, istället för upp!

Tyvärr fungerar det tydligen inte likadant när man inte längre är gravid eller ammar, så himla PK…

Jag väger iofs ”bara” två kilo mer än när jag var gravid, men det ändå mer än jag är bekväm med. Allra bekvämast är jag med tolv kilo mindre än nu, så nu testar vi viktväktarna.

Jag har stretat emot och motstått viktväktarna i över 20 år. Främst för att jag inte gillar deras sätt att ta betalt. Jag gillar det inte nu heller, men har resignerat. Inte så att jag motsätter mig att det kostar, man köper ju en fungerande tjänst, men HUR dom gör… Som t ex nu. En månad gratis! Jättebra, då kan man ju testa OM DET HÄR ÄR NÅGOT FÖR MIG innan jag binder upp mig på att betala ganska mycket pengar. Men nej, det är BARA gratis OM du binder upp dig för att betala ganska mycket pengar… Jag motsätter mig det! Men, jag biter också i det sura äpplet…

Officiellt börjar jag idag, och kan snabbt konstatera att det kommer bli meckigt… Min frukost ”kostar” jättemycket poäng, så där får jag justera mängden (att äta något annat än gröt är INTE aktuellt) och lägga till ett ägg eller så (kostar gratis i poäng).

Nu, medan Signe sover, har jag suttit och lagt in lite olika rätter som jag lagar ofta och gärna, och JISSES vad dom slukar poäng… Det kan jag lösa genom att byta ut råvaror. T ex kokosmjölk mot lättkokosmjölk, matlagningsgrädde mot T ex Mildas med bara 7% osv

Det blir lite bök innan det sitter tror jag, men nu har jag tecknat upp mig på att betala ganska mycket pengar i tre månader, så nu ska vi hålla oss till det här!